Satanism

Wikipedia

Satanism är en filosofisk och religiös rörelse som grundar sig på ett aktivt ställningstagande för satansfiguren. Historiskt har begreppet använts i nedsättande syfte om kristna och påstådda häxor som anklagats för att ha ingått ett förbund med djävulen. Även personer som utövar religionen wicca har anklagats för satanism En hädisk satanskult finns omtalad från sen medeltid fram till våra dagar.

Sedan 1960-talet har en modern form av satanism uppstått där utövarna kallar sig satanister och förespråkar en utpräglad form av individualism där den egna personen är i fokus. I motsats till traditionell religion underkastar sig en satanist enligt denna fåra inte någon högre metafysisk makt, vilket medför att man också har en moral som inte grundar sig i religiösa auktoriteter och närmast kan beskrivas som etisk egoism.

[redigera] Historia före 1960

Satansfiguren har sitt ursprung inom judendomen. Ormen som frestar Eva att äta av kunskapens frukt första Mosebok, och därmed till att synda och trotsa Gud, har i efterhand identifierats som Satan. Denna tolkning är dock mer fastslagen inom kristendomen och islam, medan judendomen inte nödvändigtvis sätter likhetstecken mellan ormen och Satan. Satan framträder först i Jobs bok, där han benämns som "åklagaren", vilket är den direkta översättningen av det hebreiska ordet Satan. Senare i bibeln används dock denna titulering som ett egennamn, och skrivs ut som "Satan". Enligt kristendomen tillhörde han från början änglarna, men genom sin fria vilja utmanade han Gud, vilket är den yttersta synden. I kristen mytologi är dualismen uttalad, vilket syns i Uppenbarelseboken. Djävulsfigurer finns också i de flesta andra religioner.

Under medeltiden växte fruktan för djävulens makt. De första beskyllningarna för satanism är att finna från 1500-talet. Då är det Martin Luthers läror som anklagas för att vara inspirerade av djävulen. Från det att häxprocesserna pågick i Europa, från 1200-talet till slutet av 1600-talet, anklagades främst kvinnor för friskiri, vilket innebar samröre med djävulen i en häxkult. Huruvida någon sådan kult verkligen har existerat råder det delade meningar om. Hellfire-klubben, som hade sin aktiva tid runt 1750, bestod av uttråkade överklassherrar som samlades till hädiska orgier. Det var mera en protest mot rådande religion än någon regelrätt djävulsdyrkan, men visar ändå på att det fanns ett behov att bryta rådande normer.

[redigera] Historia efter 1960

Anton LaVey lade grunden till den moderna satanismen när han 1966 startade Church of Satan och 1969 gav ut Den satanistiska bibeln. Före LaVey hade ingen medvetet tagit på sig identiteten som satanist. Den första schismen uppstod 1975 då Michael Aquino bröt med kyrkan och startade The Temple of Set, en organisation som på senare tid distansierat sig från satanismen. Satanismen kan också ses som en extrem form av New Age.

Man kan förslagsvis dela upp modern satanism i olika inriktningar. Det som skiljer dem åt är hur man förhåller sig till satansgestalten.

[redigera] Materialistisk satanism

Förgrundsfigur i denna grupp är Anton LaVey som definierat filosofien i Den sataniska bibeln. Varje individ kan se sig själv som gud och har fullständigt ansvar för sitt eget öde. Satan ses som en positiv symbol, metafor eller arketyp för rebellen och människans djuriska drifter. Influenser är Aleister Crowley, Niccolò Machiavelli, Friedrich Nietzsche och Ayn Rand.

Denna form av satanism följs av de flesta satanister.

[redigera] Gnostisk satanism

Denna grupp tillber den djävul som beskrivs inom kristen mytologi men hävdar att han är god i motsats till Gud som är den onda demiurgen. Satan ses som en förkämpe för människorna och den som skänker det ljus och den kunskap som Gud vill undanhålla. Denna grupp har mycket få medlemmar.

[redigera] Djävulsdyrkan

Denna grupp (som idag är helt fristående från den moderna Satanismen) tillber medvetet onda väsen (som ofta är men inte behöver vara relaterade till kristendomen). Bör inte förväxlas med modern Satanism/LaVey-Satanism.

[redigera] Litterär satanism

Positiva bilder av satansfiguren har länge funnits i litteraturen. En trend av litterär satanism kan urskiljas i renässans- och romantiklitteraturen och senare under nyromantiken och den franska dekadensen. För författarna handlade det dock mer om kritik mot kristna normer än utpräglad satanism.

I John Miltons Det förlorade paradiset från 1667 porträtteras Satan som en heroisk figur som sätter sig upp mot Guds auktoritet. Goethes Faust från 1808 skildrar en vetenskapsman som säljer sin själ till djävulen i jakten efter kunskap, makt och frihet. Andra namn i sammanhanget är Byron, Shelley, Charles Baudelaire, Paul Verlaine, Arthur Rimbaud, Maurice Rollinat och Joris Karl Huysmans.

En modern filmisk gestaltning får Satan genom Al Pacino som i Taylor Hackfords film Djävulens advokat (1997) spelar en hänsynslös stjärnadvokat i New York vid namn John Milton. Han lockar en ung kollega från södern (Keanu Reeves) att ta anställning hos honom. Milton tar upp den unge advokaten på taket av kontorets skyskrapa, och visar honom världen med orden: "– All this can be yours, if you sign the contract". Jfr Matt 4:9.

Den mest auktoritativa studien av djävulsdyrkan från biblisk tid fram till våra dagar har skrivits av Jeffrey Burton Russell i fyra volymer, "The Devil" 1977, "Satan" 1981, "Lucifer" 1984 och "Mephistopheles. The Devil in the modern world" 1986.

[redigera] Se även

[redigera] Externa länkar

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../s/a/t/Satanism.html

Kategorier: Ismer | Religioner | Satanism | Sekter