Chiang Kai-shek

Wikipedia

Chiang Kai-shek

Chiang Kai-shek (蔣介石; pinyin: Jiǎng Jièshí; egentligen 蔣中正, Jiǎng Zhōngzhèng), född 31 oktober 1887 i Xikou utanför staden Ningbo i provinsen Zhejiang i Kina, död 5 april 1975 i Taipei på Taiwan, var en kristen kinesisk politiker och militär, ledare för nationalistpartiet, Guomindang (Kuomintang) och statschef i Kina från 1943 till sin död (från 1949 på Taiwan). Han var gift med Song Meiling.

Medan Chiang studerade i Japan anslöt han sig till Sun Yat-Sens revolutionära rörelse Guomindang, som var i opposition mot den kejserliga dynastin Qing. Uppror bröt ut och 1911 störtades kejsardömet och Republiken Kina utropades.

Till en början var Guomindang i förbund med kommunisterna i Kina, men efter att dessa 1927 gjorde uppror under rådgivning av den sovjetiske komintern-agenten Michail Borodin upphörde samverkan och Chiang beordrade total likvidation av kommunisterna i landet. Detta ledde 1934 till den s k Långa marschen som leddes av de kommunistiska ledarna Mao Zedong och Zhou Enlai. Chiang hade under tiden samtidigt problem med att stå emot den japanska invasionen som inletts i Manchuriet 1931, och 1937 bröt ett fullskaligt krig (sedermera en del av andra världskriget) ut.

När kriget mot Japan tog slut i och med vapenstilleståndet 1945, övergick stridigheterna i stället till inbördeskrig, där till sist Guomindangs sammanbrott kom 1949 och Chiang tvingades till reträtt till ön Taiwan. Under Chiangs de facto diktatur utvecklades Taiwan till en modern stat med hög teknologi och omfattande handel med omvärlden. I början av 1970-talet drabbades Chiang av motgångar då både Japan och USA gjorde ansträngningar för att förbättra relationerna med det kommunistiska Kina och erkände Folkrepubliken snarare än Taiwan som det legitima Kina varefter Kina övertog Taiwans plats i FN.

Chiang Kai-shek efterträddes som ledare för guomindang och president av sin son Chiang Ching-kuo, under vars styre Taiwan från 1980-talet kom att demokratiseras.