Demokrati
Wikipedia
Demokrati (från grekiskans demos, "folket", och kratein (~ "krati"), "styrelse", vilket ger en ungefärlig betydelse av "folkvälde"), folkstyre, majoritetsstyre. Begreppet ses idag ofta som synonymt med det styrelseskick med allmänna och fria val av representanter för folket, som idag råder i de flesta stater i världen.
Demokrati som politisk styrelseform betyder alltså folkstyre. De två delarna i definition, "folk" och "styre", har dock genom historien tolkats på olika sätt. Bland annat frågan om vem folket omfattar, har givit upphov till många olika tolkningar. Såväl i det klassiska Grekland som i moderna styrelseformer har vissa personer uteslutits som okvalificerade. De personer som var kvalificerade att betecknas som folket (och alltså hade ett politiskt inflytande) var de som var medborgare, inom den klassiska definitionen; inte medborgare av en nationalstat utan av en stadsstat, exempelvis Athen, Sparta eller Rom.
Likaså har frågan om vad styret är och tolkningen av denna haft skiftande betydelser. Från det klassiska Grekland och fram till slutet av 1700-talet förknippades demokrati med folkets direkta deltagande i den politiska beslutsprocessen. Demokratin var en styrelseform för stadsstater, vars begränsade geografiska utsträckning och överskådliga invånarantal gjorde det möjligt att samla medborgarna till diskussioner och beslut om offentliga angelägenheter. Ett extremt exempel var det polska liberum veto-systemet som användes mellan 1652 och 1791, som krävde 100% uppslutning av sejmens/parlamentets ledamöter bakom ett beslut. Vetosystemet används fortfarande (dock på landsnivån) i till exempel EU, NATO och FN.
Demokratiseringen av stora, folkrika stater skedde genom uppbyggandet av en formell, indirekt representativ demokrati. Men det finns inget automatiskt samband mellan antalet partier och graden av demokrati. Det avgörande är vilket direkt inflytande folket har på ekonomin, politiken och det egna vardagslivet.
Demokrati används av liberaler både som en beteckning för värden som frihet och jämlikhet och som en beteckning för rådande storpolitiskt konsensus (jmf: demokratism). Demokrati kan ur andra synvinklar även syfta på ett större medbestämmande på andra arenor än i en stat, så som brukardemokrati, arbetsplatsdemokrati, närdemokrati med mera.
*Orange - Parlamentarisk republik. *Grön - Presidentrepublik, baserad helt eller delvis på ett parlamentariskt system. *Gul - Presidentrepublik med delad exekutiv makt. *Blå - Presidentrepublik med exekutiv makt hos statschefen och lagstadgande i kongressform. *Röd - Parlamentarisk konstitutionell monarki, i vilken monarken ej utövar exekutiv makt. *Magenta - Konstitutionell monarki, i vilken monarken utövar exekutiv makt bredvid ett svagt parlament. *Lila - Absolut monarki. *Brun - Republik med enpartisystem. *Olivgrön - Militärdiktatur.
Var god notera att flera av de republiker som kallar sig flerpartistater kan av en observatör dömas vara en diktatur med hårt reglerade stater, i vilken makten är auktoritär hos ett parti. Kartan visar endast information från länders konstitutioner och är "de juris" snarare än "de facto."
Innehåll |
[redigera] Kriterier för demokrati
Det finns olika sätt att definiera och kategorisera politisk demokrati. Ett demokratiskt ideal där alla vuxna är aktivt involverade i beslutsprocessen har ställts upp av den amerikanske statsvetaren Robert A. Dahl[1]:
- Beslutsjämlikhet: Var och ens åsikt har samma tyngd när man skall fatta kollektiva beslut
- Effektivt deltagande: Under hela beslutsprocessen har var och en lika stora möjligheter att uttrycka sina önskemål
- Upplyst förståelse: Var och en skall ges tillräcklig tid för att sätta sig in i de frågor som ska beslutas
- Kontroll över dagordningen: Folket bestämmer själv vilka frågor som skall eller inte skall beslutas genom kollektivt beslutsfattande
- Inklusion: Med folket menas alla vuxna som lyder lagarna, ej barn eller genomresande
Som synes är principen om medborgarskap (inklusion) viktig i demokratins definition. Under en stor del av demokratins historia var det bara män, inte kvinnor, som betraktades som fullvärdiga medborgare - och på motsvarande sätt har aldrig slavar haft medborgerliga rättigheter. Barn brukar inte heller erkännas alla medborgerliga rättigheter.
[redigera] Typer av demokrati
Den traditionella indelningen av demokrati har varit direkt demokrati och representativ demokrati. Den direkta demokratin brukar hänvisas till antikens Grekland och syftar på att alla röstberättigande beslutar direkt i alla frågor. I antikens Grekland skedde detta genom att alla fria män samlades på ett torg och fattade beslut med handuppräckning. Samma system används än i dag i Schweiz' kantoner. Moderna former av direktdemokrati med när som helst avsättbara delegater syftar till att fördjupa det folkinflytande som i dag ofta fått ge vika för ett politikerstyre. Också folkomröstningar brukar ses som en form av direktdemokrati. Representativ demokrati innebär istället att folket väljer ett antal representanter som med öppna mandat bestämmer på deras vägnar i någon form av församling eller parlament. Representanterna beslutar i frågorna och folkets uppgift är att med flera års mellanrum rösta fram dessa representanter. Representativ demokrati är den form av demokrati som tillämpas i många av dagens länder. Skendemokrati, slutligen, är ett odemokratiskt styresskick med demokratisk ytbeläggning.
Demokratidiskussioner handlar om hur man ska uppnå lika fördelad makt och aktivt deltagande av folkflertalet i den politiska processen.
En annan indelning av demokrati som har sitt ursprung i socialismen är indelningen i politisk demokrati, social demokrati och ekonomisk demokrati, liksom i indelningen borgerlig demokrati och socialistisk demokrati. Politisk demokrati står för avskaffandet av vad socialisterna uppfattar vara diktatur (se borgerlig demokrati) genom avskaffandet av monarkin och bourgoisin, social demokrati står för för ett samhälle där alla arbetare har lika värde och ekonomisk demokrati står för en socialistisk fördelning av resurser och kontroll över produktionen.
[redigera] Demokrati i världen
De flesta stater i dag åtminstone hävdar sig vara demokratiska. Graden av demokrati varierar med dess definition.
[redigera] Historia
[redigera] Den antika demokratins historia
Folkförsamlingar, vars sumeriska namn var ukkin och akkadiska puhrum, vilka beskrivs ha beslutande funktioner omtalas i texter från kulturen i Mesopotamien. Särskilt goda belägg för denna folkförsamlings natur och funktion finns i texter från den assyriska handelskolonin i Anatolien (början av tvåtusentalet f.Kr.) och i texter från de sumeriska stadsstaterna (2000-talet f.Kr.). Denna folkförsamling uppges ibland vara indelad i två "kamrar": en befolkad av de "äldre/stora" och en av de "unga/små". Folkförsamlingen ska ha tillsatt kommittéer och utsett administrativa och politiska företrädare. Begreppet "primitiv demokrati" har använts för att beteckna sumeriskt styrelsesskick. Mycket forskning återstår dock för att klarlägga nämnda församlings exakta natur och organisation.
Grekland anses ofta vara den västerländska demokratins vagga. Under några få hundra år gick man från diktatur till en elementär form av demokrati. År 594 f.Kr. valdes Solon till arkont i Aten. Adelns vanstyre gjorde att en revolt hotade och fick därför långtgående befogenheter. Han mildrade de drakoniska lagarna och demokratiserade delvis Aten. Bönders skulder avskrevs och slavar frigavs. Tidigare hade bara adeln rösträtt, men i stället fördelades rösträtten efter förmögenhet.
Befolkningen delas upp i fyra fylen (klasser) efter rikedom. De valde nio arkonter för ett år i taget. Dessutom fanns det en folkförsamling (ekklesía) som var ett slags stormöten där samtliga medborgare har rösträtt. Det finns även ett så kallat folkråd (boulé) med 500 ledamöter funktion som beredningsorgan för folkförsamlingen.
Efter Solon 590 togs makten åter av diktatorer (tyranner), men efter maktstrider återupptogs 507 den demokratiska utvecklingen av Kleisthenes. Folket delades nu upp i tio fylen och ett råd inrättades med 50 representanter från varje fyle. Dessutom inrättades en folkförsamling dit alla medborgare hade tillträde.
En intressant aspekt på den atenska demokratin var att ämbetsmännen utsågs med lottens hjälp, vem som helst kunde bli ämbetsman. För att undvika inkompetens valdes tio ämbetsmän inom varje område. Val av ämbetsmän ansågs inte demokratiskt eftersom det skulle gynna den som hade stora medel och kunde påverka människor att rösta på honom.
[redigera] Modern historia
[redigera] Källor
- ^ Dahl, Robert A. Dilemmas of Pluralist Democracy. Autonomy vs. Control New Haven: Yale University Press 1982
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
