Epos
Wikipedia
Epos, berättelse på vers, subgenre av epiken. Per Daniel Amadeus Atterboms romatiska ”Lycksalighetens ö” är ett av många svenska epos, som var en mycket populär genre fram till 1800-talets andra hälft, då prosan nära nog blev allenarådande skrivsätt för såväl epiken som dramat. Ett av de fåtaliga exempel på ett modernt epos är Aniara av Harry Martinson. Ibland lyfts särskilt vackra partier i vissa epos ur sina sammanhang och läses då som poesi, vilket är vanligt att finna i diktantologier (och inte att förväxla med "smakprov" som har ett annat syfte).
Kännetecknande för epos är bl.a. att realistiska inslag blandas med mytiska på ett sätt som ligger sagan nära. Handlingen utspelas i en förfluten tid, och dess hjälte är en övermänniska. Vanliga motiv är krig och kärlek, och kampen mellan gott och ont.
Sedan 1900-talet har termen brukats i sammansättningar som "bygdeepos", och avser då prosatexter. Detta språkbruk har tillkommit för att särskilja vissa betydande romaner från andra i samma genre, men skiljer sig från genren epos genom att de är realistiska. Märk dock att "epos" inte är en värderande benämning på betydelsefullhet, och heller inte att se som ett starkare ord än roman eller berättelse. Använd i sådana fall där förstärkning behövs "opus".
[redigera] Se även
| Teater |  |
|
| Svenska regissörer | Svenska skådespelare | Scenografer | Pjäser/Teaterstycken | Lista över teaterår | ||
| Genrer | ||
| Komedi | Fars | Melodrama | Epos | Tragedi | Drama | Dockteater | Naturdrama | Pantomim | Musikteater | ||
| Dramatiker (utförlig lista) | ||
| Sofokles | William Shakespeare | Molière | Ludvig Holberg | Henrik Ibsen | August Strindberg | Oscar Wilde | George Bernard Shaw | Anton Tjechov | Bertolt Brecht | Jean-Paul Sartre |
