Hildegard av Bingen

Wikipedia

Hildegard av Bingen (1098-1179)

Hildegard av Bingen, född 16 september 1098 i Böckelheim, död 17 september 1179 i Bingen, helgon, visionär, mystiker, diktare, konstnär och tonsättare från Rhenlandet. Hennes festdag är 17 september.

Hildegard var abbedissa, framstående predikant, läkare och vetenskapsman. Hildegard skrev nio böcker i ämnen som teologi, medicin och fysiologi. Hon tog påvar och kejsare i upptuktelse, och tillrättavisade dem i sina brev, bland annat på grund av korruption.

[redigera] Biografi

Det förekommer olika uppgifter om Hildegards ursprung. Enligt legenderna tillhörde hon aristokratin, och sannolikt var hon grevinna. Som barn var hon svag och sjuklig, och fick endast nödtorftig utbildning i hemmet. Föräldrarna beslutade att hon skulle ägna sitt liv åt Gud, och överlät hennes fostran till ett nunnekloster när hon var åtta år. Hon hade problem med synen och med att gå, men nunnorna lärde henne psalmer. Att skriva lärde hon sig dock inte. 1136 utsågs hon till abbedissa. Hon fick en helig uppenbarelse, har hon berättat, som drev henne till att flytta med sina nunnor till Rupertsberg i närheten av Bingen, där hon omkring 1150 fick tillstånd att upprätta ett nytt kloster. Troligen grundade hon ytterligare ett kloster i Eibingen.

Redan som barn började hon få visioner, och fick, enligt vad hon har berättat, en gudomlig ingivelse när hon var 42 år att låta skriva en bok om dem. En munk anlitades som sekreterare, och hennes utsagor har titeln Scivias (Vet vägarna), när de utges samlade. Efter en ljusupplevelse ansåg sig Hildegard ha fått gåvan att förstå Bibeln och hon kände sig utvald och kallad att tända mänskligheten för medkänsla, harmoni och balans.

Jag har mottagit visionerna med hjälp av mina inre ögon och öron enligt Guds vilja. För en normal människa är detta svårt att förstå. ”
— ,.

Hildegard var mystiker som menade att alla människor är gudomliga. Hon skriver att alla har en gudomlig gnista, och hon liknar människan vid speglar som ska reflektera denna gnistan ut mot omgivningen.

Hennes skrifter väckte stor uppmärksamhet, hos såväl de kungliga hoven som hos religiöst sinnat folk, och människor, hög som låg, strömmade till hennes kloster för att få höra hennes egna ord. De sista åren av hennes liv blev hon dömd för att ha begravt en exkommuniserad man vid sitt kloster, varför det var nära att hennes kloster tvingades stänga.

17 september 1179 avled hon stilla i sitt kloster, och begravdes i kyrkan i Rupertsberg. Sedan dess har hennes reliker flyttats flera gånger.

[redigera] Hildegards betydelse

Redan hennes första biografiförfattare, den samtida munken Theoderic, kallar henne helgon. Ingen påve har någonsin kanoniserat henne, men hon räknas ändå till Roms martyrer och firas som helgon i delar av Tyskland. 1857 utsåg staden Eibingen henne till skyddspatron, och ett nytt kloster till hennes ära uppfördes där 1900.

Hildegard av Bingen fick en liten renässans i Sverige under 1990-talet, och bland annat folkmusikgruppen Garmarna spelade in hennes musik.

[redigera] Skrifter i svensk översättning

Den himmelska harmonin. Artos, Skellefteå, 1995.
Släpp in ljuset. 30 dagar tillsammans med Hildegard av Bingen : Andlig vägledning. Argument, Varberg, 2002.
Öppet fönster mot oändligheten. Böner, dikter och meditationer. I. Vatheur, Visby, 2000.