Rudolf Hess

Wikipedia

Rudolf Hess




SS-Obergruppenführer
I tjänst 31 januari 1933 - 10 maj 1941

Adolf Hitlers ställföreträdare
I tjänst 21 april 1933 - 10 maj 1941
Efterträdare	Martin Bormann

Född	26 april 1894 Alexandria, Egypten
Död	17 augusti 1987 Spandaufängelset, Berlin, Tyskland

Politiskt parti	Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP)

Maka	Ilse Pröhl

Richard Walter Rudolf Hess (Heß i Tyskland), född 26 april 1894 i Alexandria, Egypten, död 17 augusti 1987 i Spandaufängelset, Berlin, Tyskland, var en tysk nazistisk politiker; minister utan portfölj 1933, senare Führerns ställföreträdare.

[redigera] Uppväxt

Rudolf Hess föddes den 26 april 1894 i Alexandria, Egypten, där hans framgångsrike köpman till far, Fritz Hess, var på affärsresa. Två år tidigare hade Fritz Hess gift sig med Clara Münch och tillsammans fick de fyra barn, där Rudolf var den äldste. Rudolf döptes även i Alexandria, i ett tysk-evangelistiskt tempel.
Familjen Hess växte upp i Wunsiedel i den tyska bergskedjan Fichtelgebirge. Om somrarna spenderade familjen ofta sin tid i sommarstugan i Reichsgoldgrünn, Bayern. En stuga som familjen hade råd med på grund av Rudolfs farfars företag, Hess & Co, som Fritz hade fått ärva. Det var med detta företag som Fritz hade lyckats mycket väl med och hade stora drömmar om att få sin äldste son i samma banor; att få Rudolf till att bli köpman, därefter få ärva företaget och driva det vidare.

Men Rudolf ville varken följa sin far eller farfars fotspår, utan i stället växte hans intresse för astronomi. Men hans föräldrar insisterade att de visste bäst för honom. Rudolf blev placerad på pojkinternatet i Bad Godesberg, Bonn, mellan den 15 september 1908 fram till påsken 1911. Något han behövde, om man följde pappa Fritz planer, för att få äntra den berömda skolan École Supérieur de Commerce i Neuchâtel, Schweiz och gå en vidareutbildning som köpman i Hamburg.

[redigera] Första världskriget och vägen till NSDAP

Vid femton års ålder reste Hess till München och studerade senare statsvetenskap, historia, ekonomi och geopolitik vid Münchens universitet, där han kom i kontakt med professorn i geopolitik Karl Haushofer. De två utvecklade en varm vänskap, och Haushofer anses till viss del ha påverkat Hess politiskt och ideologiskt. I början av första världskriget befann sig familjen Hess i Bayern, och Hess såg sin chans. Han anmälde sig som frivillig till det bayerska artilleriet. Han omplacerades strax därefter och tjänstgjorde i det 1:a bayerska infanteriregementet vid Somme på västfronten. Efter sex månader vid fronten befordrades han till vicekorpral. Hess blev även tilldelad Järnkorset, av 2:a klassen.

Hess visade på stor framgång i armén. Vid 1917 hade han lyckats bli befordrad till löjtnant. Men i och med hans lycka i arméns hierarki blev han också svårt skadad två gånger. Första gången i juni 1916 av granatsplitter och senare i juli 1917 vid den rumänska fronten, då en kula genomborrade hans vänstra lunga. Direkt efter att han släpptes från sjukhuset sökte han istället plats i flygvapnet, vilket han nu hade chansen till efter sin befordran. Han nekades första gången, men gav inte upp. Den 12 december 1918 fick han beskedet om att han skulle utbildas till det bayerska flygvapnet Jagdstaffel 34. Hess hann dock aldrig slutföra sin utbildning hos flygvapnet innan kriget var över.

Efter krigsslutet 1918 växte Hess ideologiska åsikter och tankar allt större, dels på grund av professor Haushofer, dels på grund av den socialistiska revolutionen som pågick i München. Under denna tid kom han i kontakt med Thulesällskapet, som i hemlighet höll till på lyxhotellet Hotel Vier Jahreszeiten i München. Under kommunisternas tid avrättades näst intill varenda adelsman i sällskapet. Hess var en av de som klarade sig. Efter det blodiga upploppet på Münchens gator i maj 1919 fick Hess höra talas om frikåren, en högerextremistisk grupp som avslutade de röda dagarna i München. Han sällade sig till dem, fann att hans och deras ideologier sammanföll, och det var via denna frikår som Hess för första gången hörde ett av Adolf Hitlers tal.

[redigera] Inträde i NSDAP

Hess valde att ansluta sig till NSDAP den 1 juli 1920 som medlem nummer 16 och fick där uppgiften att värva studenter som medlemmar till SA. Den 9 november 1923 deltog Hess i Hitlers ölkällarkupp i München. Kuppförsöket misslyckades, och flera av deltagarna dömdes till fängelse. Hitler och Hess internerades på fästningen i Landsberg am Lech. Under fängelsevistelsen 1924 nedtecknade Hess Mein Kampf på Hitlers diktamen. Det var under denna sju och en halv månader långa vistelse som de två NSDAP-medlemmarna etablerade väldigt starka band. Under tiden i fängelset skrev Hess hem till sin flickvän Ilse Pröhl, flera gånger, och berättade hur hänförd han var av Hitler.

Efter frisläppandet i december 1924 blev Hess under kort tid amanuens vid Münchens universitet. I april 1925 utsåg Hitler honom till sin privatsekreterare, med en månadslön på 500 mark. Hess hade dessutom till uppgift att försöka medla i konflikter mellan NSDAP:s partimedlemmar och stå för partiets olika kampanjer. Han fick till och med tillåtelse att flyga flygplanen när kampanjer skulle synas på himmelen. Hess och Hitler kom varandra allt närmare, och Hess återfanns mer än ofta vid Hitlers sida vid tal, parader och andra tillställningar. Den 20 december 1927 gifte sig Hess med den 27-åriga Ilse Pröhl (1900-1995), från Hannover, och med som vittnen fanns bland annat Hitler själv. Rudolf och Ilse fick senare en son, Wolf Rüdiger Hess (1937-2001).

[redigera] Hess roll i Tredje riket

Vid Hitlers maktövertagande 1933, den 1 december, utnämndes Hess till minister utan portfölj. Han erhöll graden Obergruppenführer inom SS. Åtta månader tidigare, den 21 april samma år, utsågs Hess till Führerns ställföreträdare, vilket betydde väldigt mycket för honom.
I och med rollen som ställföreträdare blev Hess i behov av en sekreterare. Han fann sin man i Martin Bormann. Detta gav Hess möjligheten till friare händer. Han ville inte, precis som Hitler, vara den som satt vid skrivbordet och förde dokument. I stället iakttog han andra roller, gärna på egna initiativ, i form av utrikesminister och valde flera gånger platsen bakom talarstolen. Han var tvivelaktigt ett bra ansikte och en framgångsrik röst för partiet.

Vid andra världskrigets utbrott den 1 september 1939 tillkännagav Hitler offentligt att han hade utvalt Hess till sin efterträdare näst efter Hermann Göring.

[redigera] Flygningen till Storbritannien

Vraket efter Hess Bf 110-plan på åkern i Eaglesham.

Den 10 maj 1941 flög Hess på egen hand i en Messerschmitt Bf 110 till Storbritannien för att där försöka mäkla fred med britterna. Händelsen inträffade en dryg månad före Operation Barbarossa, Nazitysklands anfall mot Sovjetunionen, en omständighet som kan ha föranlett Hess oväntade handlande. Han hoppade i fallskärm och landade på en bondes åker nära Eaglesham strax söder om Glasgow i Skottland. Efter att ha blivit omhändertagen av britterna, bad han att få tala med hertigen av Hamilton, vilken hans personliga rådgivare Albrecht Haushofer hade brevväxlat med, samt premiärminister Churchill. Hess önskan negligerades, och i stället internerades han. Hess flyttades omkring mellan olika brittiska fängelser, bland annat Towern, fram till 1945. När Hitler fick kännedom om Hess flygning till Storbritannien, blev han ursinnig och uteslöt honom ur NSDAP och fråntog honom alla partiutmärkelser. Martin Bormann blev Hess efterträdare.

Rudolf Hess i sin cell i Nürnberg (november 1945).

[redigera] Hess inför rätta

I oktober 1945 fördes Rudolf Hess till Nürnberg för att där ställas till svars för bland annat brott mot freden och krigsförbrytelser. Under Nürnbergprocessen 1945-1946 gjorde Hess ett förvirrat intryck, och vissa påstod att han led av sinnessjukdom. Hans försvarsadvokat Alfred Seidl påvisade, att hans klient inte hade haft möjlighet att göra sig skyldig till några mer omfattande krigsförbrytelser under kriget, eftersom Hess i maj 1941 hade tagits som krigsfånge i Storbritannien. Psykiatern vid fängelset i Nürnberg, Douglas M. Kelley, beskrev Hess som emotionellt omogen, inåtvänd och drömmande. Kelley menade att Hess inte var kapabel att inse anklagelsernas allvar.¹ Domstolen fastslog dock att det inte fanns någon antydan om att Hess inte varit vid sina sinnens fulla bruk när de brott för vilka han anklagats begicks.

[redigera] Livstids fängelse

Den 1 oktober 1946 dömdes Hess till livstids fängelse för planerande av anfallskrig och brott mot freden. Han ansågs inte ha gjort sig skyldig till krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten. Rättens sovjetiske huvuddomare var skiljaktig och hade förordat dödsstraff för Hess. I juli 1947 fördes Hess från Nürnberg till Spandaufängelset i Berlin. Där satt han internerad fram till sin död den 17 augusti 1987. Omständigheterna kring Hess död är dock oklara. Officiellt konstaterades självmord, men detta har bestridits, bl.a. av Hess son Wolf Rüdiger Hess. Rudolf Hess ligger begravd i Wunsiedel i Bayern.

Hess publicerade aldrig några memoarer. 1974 gav den amerikanske fängelsedirektören Eugene K. Bird ut boken Fången i Spandau. Boken berättar om Hess liv men främst om tiden i Spandaufängelset där han satt internerad från 1947 till 1987.

[redigera] Citat

I övermorgon måste du följa med mig till ett möte med det nationalsocialistiska arbetarepartiet. En okänd man kommer att tala; jag kommer inte ihåg hans namn. Men om det är någon som kan fria oss från Versailles, så är det han. Denna man kommer att bringa tillbaka vår ära.”
— Rudolf Hess, efter en kväll på Sternecker-bryggeriet, till Ilse Pröhl som bor granne med honom på ett gästhus, maj 1920,.

Jag är lycklig i min visshet att ha utfört min plikt gentemot mitt folk, i min egenskap som tysk, nationalsocialist och trogen anhängare till min Führer. Jag känner ingen ånger.”
— Hess i sitt slutanförande vid Nürnbergrättegången den 31 augusti 1946,.

[redigera] Se även

Rudolf Höss

[redigera] Litteratur

Bird, Eugene K., Fången i Spandau: historien om Rudolf Hess. Stockholm: Norstedt 1975.
Davidson, Eugene, The Trial of the Germans. New York 1967.
Hess, Wolf Rüdiger, Mord an Rudolf Hess?: der geheimnisvolle Tod meines Vaters in Spandau. Leoni am Starnberger See: Druffel 1990.
Kelley, Douglas M., 22 celler i Nürnberg. Stockholm: Natur och kultur 1948.
Seidl, Alfred, Der Fall Rudolf Hess 1941-1987: Dokumentation des Verteidigers. München: Universitas 1988.