Exoplanet
Wikipedia
Exoplanet (bildat av exo "ute", "utåt" och planet "som irrar omkring"), kallas en planet utanför Solsystemet. Ett flertal exoplaneter upptäcks varje år av astronomer. Det finns för närvarande omkring 173 kända planetsystem (exkl. Solsystemet) innehållande totalt minst 212 planeter (9 februari 2007) [1].
Innehåll |
[redigera] Historia
Den första exoplaneten som upptäcktes var en planet av Jupiters storlek runt stjärnan 51 Pegasi, i stjärnbilden Pegasus. Upptäckten gjordes den 6 oktober 1995 av de två schweiziska forskarna Michel Mayor och Didier Queloz vid observatoriet i Genève. Före 1995 hade visserligen andra personer påstått att de upptäckt exoplaneter, men det var inga planeter.
Milstolpar inom Exoplanetforskning
- 300-talet före Kristus - Den grekiska filosofen Aristoteles vidhåller att det är omöjligt att det kan finnas fler världar liknande jorden, eftersom jorden utgör universums centrum.
- 1500-talet - Den polska astronomen Nicolaus Copernicus kommer fram till att jorden inte är universums mittpunkt, utan en planet som alla andra.
- 1846 - Planeten Neptunus i vårt solsystem blir den första planet som upptäcks indirekt, genom sin påverkan på Uranus bana.
- 1991 - Indikationer tyder på närvaron av planeter kring en pulsar.
- 1995 - Den första planeten i ett annat solsystem upptäcks.
- 1998 - Den första planeten kring stjärnan Gliese 876.
- 2001 - Den andra planeten upptäcks kring Gliese 876.
- 2004 - En "super-jord" upptäcks vid stjärnan mu Arae.
- 2005 - Den tredje planeten kring Gliese 876 upptäcks och är den första jordliknande planeten.
- 2006 - En "jordliknande" planet upptäcks kring en röd dvärgstjärna. Planeten döps till OGLE-2005-BLG-390Lb.
[redigera] Olika sätt att hitta planeter
Problemet med att upptäcka exoplaneter är att deras ljus drunknar i den näraliggande stjärnans ljus.
[redigera] Indirekta observationer
De metoder som astronomer än så länge använt för att hitta planeter utanför vårt solsystem är framförallt indirekta observationer, där det mycket svaga ljuset från planeten själv aldrig observeras. Med dessa indirekta metoder är det bara möjligt att ta reda på en planets storlek och vilken temperatur den borde ha med tanke på dess avstånd till stjärnan. De två indirekta metoder som används är dopplermetoden och passager.
[redigera] Dopplermetoden
Dopplermetoden går ut på att man mäter de rörelser en stjärna gör till följd av planeternas dragningskraft. Rörelser längs med riktningen orsarkar dopplerförskjutningar i ljuset från stjärnan. Ju större förskjutningen är, desto större är hastigheten och därmed massan hos följeslagaren. Denna metod är den mest framgångsrika metoden hittils.
[redigera] Astrometriska metoden
Astrometriska metoden observerar stjärnans position mycket noggrant. När egenrörelse, aberration och parallax har borträknats, kan återstående små rörelser vara tecknen på en planet.
[redigera] Passager
En annan metod för att hitta avlägsna planeter går ut på att bevaka en stjärnas ljusstyrka. När en planet passerar framför stjärnan så minskar stjärnans ljusstyrka något.
[redigera] Direkta observationer
I mars 2005 lade man fram nyheten att Spitzerteleskopet hade observerat en planet direkt, i det infraröda området. Den direkta observationstekniken har bara funnits i några år och kommer säkert att utvecklas.
[redigera] Den beboeliga zonen
Den beboeliga zonen är det område kring en stjärna där temperaturen är tillräckligt låg för att flytande vatten ska kunna finnas. Om en planet ligger för nära skulle allt vatten förångas, om den ligger för långt bort skulle den frysa till is. I vårt solsystem är jorden den enda planeten i det beboeliga zonen. Även om man hittar en planet i zonen är det ingen garanti att den ska ha flytande vatten.
[redigera] Den jordliknande planeten
Den mest jordliknande planten vi upptäckt hittills är Gliese 876 d. Ett år på denna planet varar inte mer än knappt 2 jorddygn. Den korta omloppstiden beror på att planeten kretsar så nära sin egen stjärna. Att planeten är belägen så nära sin stjärna har givetvis ett avgörande inflytande på dess klimat. På planetens dagsida ligger temperaturen någonstans mellan 200 och 400°C, vilket omöjliggör flytande vatten. I kombination med den skoningslösa hettan gör detta med största sannolikhet planeten till en karg plats med våldsam geologisk aktivitet och kanske till och med sjöar av flytande magma. Detta klimat utesluter intelligenta livsformer liknande dem som vi känner till, men om temperaturen skulle vara så "låg" som 121°C så skulle jordiska livsformer kunna finnas där. Man kan dock med säkerhet inte utesluta att det skulle kunna finnas livsformer som kan stå emot Gliese 876 d ogästvänliga klimat.
[redigera] Markbaserade teleskop i jakten på jordliknande planeter
[redigera] Keck
Keck är ett av få markbaserade teleskop som kommer vara med i jakten på exoplaneter. Keck-teleskopet består egentligen av två teleskop, som vart och ett har en diameter på 10 meter. Deras främsta styrka är att de kan fås att samverka och tillsammans prestera vad som motsvarar ett teleskop av ungefär en fotbollsplans storlek. Den teknik som gör sammanslagningen möjlig kallas interferometri, och det är tack vare den som vi har upptäckt stenplaneten kring Gliese 876. En stor fördel med interferometri är att den, förutom att göra en signal starkare, även kan göra den svagare. Denna bieffekt är till för att dämpa det bländande ljuset från en stjärna, vilket gör det lättare att urskilja de objekt som befinner sig nära stjärnan. År 2006 kommer en kartläggning sv stoftmängder kring stjärnor att mätas. Man hoppas att kunna hitta stjärnor med liten stoftmängd. Dessa solsystem utgör bra kandidater, eftersom det då är lättare att se eventuella planter bakom stoftet.
[redigera] Rymdbaserade teleskop i jakten på jordliknande planeter
[redigera] Spitzer space telescope
Spitzerteleskopet är ett teleskop i samma anda som Hubble-teleskopet fast Spitzer ser världen med andra ögon än vad Hubble gör. Spitzer kollar på den infraröda strålning stjärnor och planeter utstrålar. Fördelen med ett infrarött teleskop är att en stjärnas glans inte är fullt så skarp i infrarött som den är i synligt ljus. Man ser även planeter bättre i ett infrarött teleskop. Spitzer var det första teleskopet som tog en bild av en planet direkt. Dessutom har Spitzer genom att undersöka bråtet runt stjärnorna, upptäckt ett asteroidbälte kring stjärnan HD 69830. Asteroidbältet ligger ungefär på samma avstånd som Venus. Man tror att en planet i Jordens storlek håller bältet på plats. Anledningen till att Spitzer är ett rymdteleskop och inte ett markbaserat teleskop beror på att Jordens atmosfär inte släpper igenom infraröd strålning. För att teleskopet inte ska värmas av Jorden placerades det så att det går i Jordens fotspår, teleskopet är också kraftigt nedkylt så att det inte själv ska avge någon värmestrålning.
[redigera] Kepler space telescope
Keplerteleskopet är inte färdigställt, men uppskjutningen är planerad till juni 2008. Under hela sin livstid ska Kepler fokusera på ett område av ungefär samma storlek som om du sträcker upp din hand mot stjärnhimmen. Att kunna bevaka ett sånt stort område är en absolut förutsättning för att Kepler ska kunna leverera några resultat. Kepler tittar nämligen efter passager. Eftersom Kepler ser ut över ett sånt stort område lär den hitta någon planet man denna metod är osäker. Detta hade man inte kunnat göra på jorden på grund av att man måste se på fläck på himmelen dag ut och dag in.
[redigera] SIM PlanetQuest
SIm PlanetQuest ligger lite längre in i framtiden än Kepler. Man har tänkt sig en uppskjutning 2011. Prcis som Keck-teleskopen använder sig SIM av interferometri. Men trots att SIM är mindre än Keck kan interferometrin användas till sin fulla potential då den slipper atmosfärens störande effekter. SIM kommer att iaktta en stor mängd utvalda stjärnor över hela himlavalvet, det kan inte Keck, därför är SIM bättre än Keck.
[redigera] Terrestrial Planet Finder (TPF)
Ett par år senare in i framtiden kommer Terrestrial Planet Finder att skjutas upp. TPF kommer bestå av två olika observatorier, de är tänkta att komplettera varandra. Tillsammans ska de ge en komplett bild av planeter i andra solsystem.
[redigera] TPF-C
Den första av de två sonderna är en koronagraf för synligt ljus, som enligt tidsplanen skjutas ut i rymden år 2014. En koronagraf är ett instrument som blockerar ljuset från en stjärna så att objekt i direkt anslutning till stjärnan inte ska försvinna i den intensiva strålglansen.
[redigera] TPF-I
Ungefär fem år efter TPF-C kommer en infraröd interferometer. Att man använder interferometri är att flera infraröda teleskop kan sammankopplas och bilda ett större teleskop. TPF-I kommer bestå av fyra infraröda teleskop och en modul som samlar ihop och slår samman ljuset från dessa teleskop. Just nu håller man på att forska om hur man ska kunna placera teleskopen så de står i exakt samma position hela tiden.
[redigera] Se även
[redigera] Källor
[redigera] Externa länkar
- Idag kända exoplaneter
- Known Planetary Systems
- Nasas sida för exoplaneter
- Observatoriet i Genève
- Första säkra bilden på en exoplanet
