Formel 1-VM 1978

Wikipedia

Formel 1-VM 1978

F1-regler i korthet 1978
Motor	Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc
Max cylindrar	12
Bilens minimivikt	575 kg
{{{rub1}}}	{{{info1}}}
Poängberäkning	9, 6, 4, 3, 2, 1 • Endast de sju bästa poängen från de åtta första loppen och de sju bästa poängen från de resterande åtta loppen räknades in i mästerskapet. • Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil.

Innehåll 1 Vinnare 2 Grand Prix 1978 3 Stall, nummer och förare 1978 4 Slutställning förare 1978 5 Slutställning konstruktörer 1978 6 Säsonger

[redigera] Vinnare

• Förare: Mario Andretti, USA, Lotus-Ford
• Konstruktör: Lotus-Ford, Storbritannien

[redigera] Grand Prix 1978

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnare	Stall
Argentinas Grand Prix	15 januari	Buenos Aires	Mario Andretti	Lotus-Ford	*
Brasiliens Grand Prix	29 januari	Jacarepagua	Carlos Reutemann	Ferrari	*
Sydafrikas Grand Prix	4 mars	Kyalami	Ronnie Peterson	Lotus-Ford	*
USA:s Grand Prix West	2 april	Long Beach	Carlos Reutemann	Ferrari	*
Monacos Grand Prix	7 maj	Monte Carlo	Patrick Depailler	Tyrrell-Ford	*
Belgiens Grand Prix	21 maj	Zolder	Mario Andretti	Lotus-Ford	*
Spaniens Grand Prix	4 juni	Jarama	Mario Andretti	Lotus-Ford	*
Sveriges Grand Prix	17 juni	Anderstorp	Niki Lauda	Brabham-Alfa Romeo	*
Frankrikes Grand Prix	2 juli	Paul Ricard	Mario Andretti	Lotus-Ford	*
Storbritanniens Grand Prix	16 juli	Brands Hatch	Carlos Reutemann	Ferrari	*
Tysklands Grand Prix	30 juli	Hockenheimring	Mario Andretti	Lotus-Ford	*
Österrikes Grand Prix	13 augusti	Österreichring	Ronnie Peterson	Lotus-Ford	*
Nederländernas Grand Prix	27 augusti	Zandvoort	Mario Andretti	Lotus-Ford	*
Italiens Grand Prix	10 september	Monza	Niki Lauda	Brabham-Alfa Romeo	*
USA:s Grand Prix East	1 oktober	Watkins Glen	Carlos Reutemann	Ferrari	*
Kanadas Grand Prix	8 oktober	Montreal	Carlos Reutemann	Ferrari	*

[redigera] Stall, nummer och förare 1978

• Arrows-Ford
  • 35 - Riccardo Patrese, Italien
  • 36 - Riccardo Patrese, Italien / Rolf Stommelen, Tyskland
• ATS-Ford
  • 9 - Jochen Mass, Tyskland / Michael Bleekemolen, Nederländerna
  • 10 - Jean-Pierre Jarier, Frankrike / Alberto Colombo, Italien / Keke Rosberg, Finland / Hans Binder, Österrike / Michael Bleekemolen, Nederländerna / Harald Ertl, Österrike
• Brabham-Alfa Romeo
  • 1 - Niki Lauda, Österrike
  • 2 - John Watson, Storbritannien
  • 66 - Nelson Piquet, Brasilien
• BS Fabrications (McLaren-Ford)
  • 29 - Nelson Piquet, Brasilien
  • 30 - Brett Lunger, USA
• Emilio de Villota (McLaren-Ford)
  • 28 - Emilio de Villota, Spanien
• Ensign-Ford
  • 22 - Danny Ongais, USA / Lamberto Leoni, Italien / Jacky Ickx, Belgien / Derek Daly, Irland / Nelson Piquet, Brasilien
  • 23 - Lamberto Leoni, Italien / Harald Ertl, Tyskland / Brett Lunger, USA
• Ferrari
  • 11 - Carlos Reutemann, Argentina
  • 12 - Gilles Villeneuve, Kanada
• Fittipaldi-Ford
  • 14 - Emerson Fittipaldi, Brasilien
• Hesketh-Ford
  • 24 - Divina Galica, Storbritannien / Eddie Cheever, USA / Derek Daly, Irland
• Interscope Racing (Shadow-Ford)
  • 39 - Danny Ongais, USA
• Ligier-Matra
  • 26 - Jacques Laffite, Frankrike
• Lotus-Ford
  • 5 - Mario Andretti, USA
  • 6 - Ronnie Peterson, Sverige
  • 55 - Jean-Pierre Jarier, Frankrike
• Mario Deliotti Racing (Ensign-Ford)
  • 23 - Geoff Lees, Storbritannien
• Martini-Ford
  • 31 - Rene Arnoux, Frankrike
• McLaren-Ford
  • 7 - James Hunt, Storbritannien
  • 8 - Patrick Tambay, Frankrike
  • 33 - Bruno Giacomelli, Italien
• Melchester Racing (McLaren-Ford)
  • 40 - Tony Trimmer, Storbritannien
• Merzario-Ford
  • 37 - Arturo Merzario, Italien
  • 38 - Alberto Colombo, Italien
• Patrick Nève (March-Ford)
  • -- - Patrick Nève, Belgien / Bernard de Dryver, Belgien
• Rebaque (Lotus-Ford)
  • 25 - Hector Rebaque, Mexiko
• Renault
  • 15 - Jean-Pierre Jabouille, Frankrike
• Shadow-Ford
  • 16 - Hans-Joachim Stuck, Tyskland
  • 17 - Clay Regazzoni, Schweiz
• Surtees-Ford
  • 18 - Rupert Keegan, USA / Carlo Franchi, Italien / René Arnoux, Frankrike
  • 19 - Vittorio Brambilla, Italien / Beppe Gabbiani, Italien
• Theodore (Theodore-Ford & Wolf-Ford)
  • 32 - Eddie Cheever, USA / Keke Rosberg, Finland
• Tyrrell-Ford
  • 3 - Didier Pironi, Frankrike
  • 4 - Patrick Depailler, Frankrike
• Williams-Ford
  • 27 - Alan Jones, Australien
• Wolf-Ford
  • 20 - Jody Scheckter, Sydafrika
  • 21 - Bobby Rahal, USA

[redigera] Slutställning förare 1978

1. Mario Andretti, Lotus-Ford, 64 poäng
2. Ronnie Peterson, Lotus-Ford, 51
3. Carlos Reutemann, Ferrari, 48
4. Niki Lauda, Brabham-Alfa Romeo, 44
5. Patrick Depailler, Tyrrell-Ford, 34
6. John Watson, Brabham-Alfa Romeo, 25
7. Jody Scheckter, Wolf-Ford, 24
8. Jacques Laffite, Ligier-Matra, 19
9. Emerson Fittipaldi, Fittipaldi-Ford, 17
10. Gilles Villeneuve, Ferrari, 17
11. Riccardo Patrese, Arrows-Ford, 11 poäng
12. Alan Jones, Williams-Ford, 11
13. James Hunt, McLaren-Ford, 8
14. Patrick Tambay, McLaren-Ford, 8
15. Didier Pironi, Tyrrell-Ford, 7
16. Clay Regazzoni, Shadow-Ford, 4
17. Jean-Pierre Jabouille, Renault, 3
18. Hans-Joachim Stuck, Shadow-Ford, 2
19. Vittorio Brambilla, Surtees-Ford, 1
20. Hector Rebaque, Rebaque (Lotus-Ford), 1
21. Derek Daly, Ensign-Ford, 1

[redigera] Slutställning konstruktörer 1978

1. Lotus-Ford, 116 poäng
2. Brabham-Alfa Romeo, 69
3. Ferrari, 65
4. Tyrrell-Ford, 38
5. Wolf-Ford, 24
6. Ligier-Matra, 19
7. Fittipaldi-Ford, 17
8. McLaren-Ford, 16
9. Arrows-Ford, 11
10. Williams-Ford, 11
11. Shadow-Ford, 6
12. Renault, 3
13. Surtees-Ford, 1
14. Ensign-Ford, 1
15. Martini-Ford
16. Hesketh-Ford
17. ATS-Ford
18. Theodore-Ford
19. Merzario-Ford

[redigera] Säsonger

Formel 1-säsonger

1950 | 1951 | 1952 | 1953 | 1954 | 1955 | 1956 | 1957 | 1958 | 1959 | 1960 | 1961 | 1962 | 1963 | 1964 | 1965 | 1966 | 1967 | 1968 | 1969 | 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 | 1976 | 1977 | 1978 | 1979 | 1980 | 1981 | 1982 | 1983 | 1984 | 1985 | 1986 | 1987 | 1988 | 1989 | 1990 | 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011