Grundsmak
Wikipedia
Grundsmaker är smaker som människan kan känna med hjälp av speciella receptorer, smaklökar, på tungans ovansida, utan påverkan av luktsinnet. Till skillnad från det senare, verkar det som om smaksinnet är känsligt för endast ett fåtal kemiska substanser. Forskarna är dock inte helt överens om hur smaksensationer uppstår. Speciellt bland psykologer förekommer ofta åsikten att sådana upplevelser inte är en enkel följd av reaktioner i ett begränsat antal kemiska receptorer på tungan, utan ofta beror på psykologiska tillstånd och erfarenheter. Det är ofta svårt att särskilja mellan de sinnesupplevelser som orsakas av stimulering av olika delar av tungan och de luktupplevelser som inträffar samtidigt.
I västvärlden har man dock länge ansett att vi kan känna fyra grundsmaker med tungan:
- sött
- salt
- surt
- beskt
På senare år räknar många också in en femte grundsmak, först identifierad i Japan i början av 1900-talet, och som kan framkallas av föda som innehåller glutamat: umami. Födoämnen som sägs ge upphov till denna smakupplevelse är till exempel sojasås, fisksås, ansjovis och ketchup. Forskare har identifierat en receptormolekyl för umami, men om den fungerar som övriga receptorer är inte fastställt.
Det är möjligt att det finns fler grundsmaker än dessa. I november 2005 hittade forskare hos människor och möss en receptor som reagerar enbart på fett. Andra smakreaktioner kan uppstå av kyla, kryddor, metall och tanniner.
Historiskt, och i andra kulturer, finns ofta andra uppräkningar av grundsmaker. Aristoteles särskillde på två huvudsmaker: sött och beskt, med saftig, salt, frän, stark sträv och syrlig som underavdelningar av dessa. I den klassisk Kinesisk läran om de fem elementen, anger man förutom de fyra standardsmakerna, även het/stark som en femte grundsmak.
Kategorier: Mat | Sinnen
