Queen

Wikipedia

Queen

Bildat	1970 London, Storbritannien
Musikgenre	Tidiga: Hårdrock Glamrock Progressiv rock Heavy metal Senare: Hårdrock Glamrock Pop/rock
År aktiva	1970-idag
Skivbolag	Parlophone, Hollywood Records
Hemsida	Officiell hemsida
Medlemmar
Freddie Mercury Brian May John Deacon Roger Taylor

För äpplesorten vid namn Queen, se Queen (äpple)

Queen är ett inflytelserikt brittiskt rockband, som bildades 1970 i London av Freddie Mercury, Brian May och Roger Taylor, samt bassisten John Deacon som kom med i bandet 1971. Denna uppsättning ändrades aldrig. Bandet blev populära i mitten av 1970-talet. Queen är noterade för sin vida spridning i musikgenrer, och har bland annat gjort såväl heavy metal som pop.

Bandet hade vissa framgångar under första halvan av 1970-talet, och släppte albumen Queen och Queen II, samt genombrottet Sheer Heart Attack. Dessa album influerades av progressiv rock och heavy metal. Efter Sheer Heart Attack släpptes A Night at the Opera, och efter det albumet tillhörde Queen musikvärldens elit. De har släppt 15 album, 5 livealbum och 8 samlingsalbum, och har totalt sålt över 300 miljoner skivor världen över.

Sångare Freddie Mercury dog 1991 på grund av AIDS, och efter det drog Queen drastiskt ner på sin aktivitet, men släppte albumet Made in Heaven 1995. År 2005 gjorde Queen en turné tillsammans med Paul Rodgers, under namnet Queen + Paul Rodgers.

[redigera] Historia

[redigera] De tidiga åren (1970-1974)

I slutet av 1960-talet så var gitarrist Brian May och trummis Roger Taylor medlemmar i det halvt profesionella bandet Smile, tillsammans med sångaren Tim Staffell. Freddie Mercury var en nära vän med bandet, men var redan sångare i ett eget band, Ibex. Mercury var dock ivrig med att dela sina idéer runt musiken med Smile. Smile splittrades efter att ha funnits i ett och halvt år, och Mercury skapade ett band med May och Taylor, Queen. Bandet testade ett antal basister, men 1971 provspelade John Deacon och fick en plats i bandet.

Fram tills 1973 spelade Queen på klubbar i London, då de släppte sin debutskiva, Queen. Albumet blev väl mottaget av kritiker, men drog lite uppmärksamhet och sålde inte särskilt bra. Det anses vara en av de mest underskattade hårdrocksdebuterna någonsin. Nästa år släpptes Queen II, ett mycket experimentalt album som inte sålde särskilt bra, men singeln Seven Seas of Rhye blev en hit och bandets genombrott på topplistan.

[redigera] Genombrott och berömelse (1974-1979)

Senare samma år släpptes albumet Sheer Heart Attack, och det blev bandets definitiva genombrott. Albumet toppade listan i Storbrittanien, och det släpptes två singlar, Killer Queen och Now I'm Here. Killer Queen nådde andra plats på singellistan, och är en av bandets mest kända låtar. Bandet började nu också visa upp lite lättare influenser, då deras två första album har varit tunga, progressiva album så består Sheer Heart Attack till hälften av traditionella låtar och till andra halvan av mer radiovänlig musik, inte minst hitten Killer Queen.

1975 släppte Queen sitt mest berömda album, A Night at the Opera. Albumet är det mest progressiva som Queen släppt och innehåller stor variation i stilar, som till exempel folk ('39), pop (You're My Best Friend), heavy metal (Death on Two Legs), ballader (Love of My Life) hårdrock (I'm in Love With My Car) och progressiv rock (The Prophet's Song). Allt detta blandas ihop i huvudnummret, Bohemian Rhapsody, som ofta anses vara en av världens bästa låtar någonsin. Låten är 6 minuter lång och börjar som en ballad, fortsätter som en opera och går till sist in i hårdrock. Låten toppade listorna världen över och blev utsedd redan 1977 till den bästa låten som släppts på singel de senaste 25 åren. Albumet blev en enorm succé och såldes i över 10 miljoner exemplar världen över.

1976 släpptes "uppföljaren" till Opera, A Day at the Races. Albumet innehåller hitten Somebody to Love, en rockballad med gospelinfluenser. Bandets medlemmar lyckas låta som en hel gospelkör, tack vara multi-tracking. Albumet anses vara ett av Queens starkare och toppade listan i Storbrittanien. Andra noterbara låtar är Tie Your Mother Down, som inte blev en hit men som har ett av rockens mest igenkänliga riff, och Teo Toriatte, som har två verser sjungna på japanska.

1977 släpptes albumet News of the World, som blev sågat av kritiker då det inte påminde om det gamla albumen som omgavs av en progressiv mystik, utan hade en mycket mer spontan känsla. Idag anses det dock vara ett av de starkaste rockalbumen från slutet av 1970-talet. På albumet finns de berömda låtarna We Will Rock You och We are the Champions, som blev hittar världen över. De spelas fortfarande ofta på sportevenemang och är några av världens mest populära låtar. Albumet är ett av Queens bästsäljande med över 10 miljoner exemplar.

1978 släpptes Jazz, som skiljer sig ännu mer från gamla album då det har en humoristisk attityd (som Rolling Stone missuppfattade och kallade bandet facistiskt). Albumet innehåller hittarna Fat Bottomed Girls, Bicycle Race och Don't Stop Me Now, varav den sistnämnda är en av Queens mest berömda låtar och ofta anses vara en av deras bästa. 1979 släppte inte Queen något studioalbum, utan fokuserade på ett nytt album som släpptes 1980, The Game. Men under Europaturnen 1979 spelades många konserter in. Från dessa satte man sedan ihop ett livealbum som släpptes senare under året. Skivan heter Live Killers

[redigera] Nytt sound och synthesizers (1980-1989)

1980-talet inleddes med albumet The Game, vilket är ett av Queens bästsäljande album och anses vara ett av deras bästa. Albumet innehåller singlarna Crazy Little Thing Called Love och Another One Bites the Dust, som båda toppade listorna i USA. Albumet skiljer sig mot vad Queen hade gjort under 1970-talet, då Queen spelar på synthesizers och visar upp popinfluenser, samt låtar som är mer basdrivna (Another One Bites the Dust och Dragon Attack) än gitarrdrivna. Queen var berömda för sitt gitarrspel. 1980 släppte Queen även soundtracket till filmen Flash Gordon. Soundtracket sålde dåligt men visar att bandet inte bara är kapabla att göra hårdrock.

1981 gick Queen ut på en extremt lyckad turné och spelade inför 131 000 personer i São Paulo, Brasilien. Under 1981 samarbetade Queen för första gången med en annan artist, David Bowie i hitsingeln Under Pressure, som toppade listan i Storbrittanien. Queen släppte även ett mycket lyckat samlingsalbum Greatest Hits, som innehåller deras bästsäljande singlar fram tills 1981.

Inspirerade av super-succén Another One Bites the Dust bestämde sig Queen för att exeperimentera med funk och disco under albumet Hot Space, som släpptes 1982. Resultatet blev ett album som av kritiker och fans anses vara deras sämsta, då det är ytterst få låtar som är rockorienterade. Många fans blev arga över deras förändringar i musik och bandet anklagades för "sell-out". Dock fanns hiten Under Pressure med, vilket än idag är en favorit hos fans. 1983 släppte inte Queen något album och gick inte heller ut på turné.

Queen på scen i Frankfurt 1984

1984 släpptes albumet The Works, som delvis gick tillbaka till rockrötterna, men visade mycket starka popinfluenser. Albumet hade två stora hits, Radio Ga Ga och I Want to Break Free, båda poplåtar. Brian May var dock fastställd på att Queen skulle återgå till sitt gamla sound och skrev hårdrockarna Hammer to Fall och Tear It Up.

På Live Aid 1985, en välgörenhetskonsert med dåtidens rocklegender, ställde Queen upp och enligt många stal de showen totalt. Queen på Live Aid har ansetts vara världens bästa rockgig och är framröstat till den största händelsen i brittisk TV. De inledde med att spela första delen av Bohemian Rhapsody och fortsatte med de nya favoriterna Radio Ga Ga och Hammer to Fall, samt klassiker som Crazy Litte Thing Called Love och självklart We Are the Champions och We Will Rock You.

1986 släppte Queen sitt elfte album, A Kind of Magic. Albumet består till stora delar av soundtracket till filmen Highlander som Queen gjorde all musik bakom. Albumet blev en succé och med detta album kom hit-singlarna A Kind of Magic, Who Wants to Live Forever och One Vision, som dock släpptes redan 1985 och var inspirerad av Live Aid. Senare samma år gick Queen ut på sin största turné någonsin (endast europaturne), och det var i mitten av den som den berömda konserten på Wembley ägde rum, 11 och 12 juli. Tyvärr blev detta Queens sista turné, då det var runt den här tiden Freddie Mercury drabbades av AIDS och snart blev för sjuk för att göra fler spelningar.

1987 tog bandet en paus av olika orsaker.

1989 släppte Queen albumet The Miracle med hitten I Want It All. Mellan 1986 och 1989 hade Queens medlemmar jobbat på diverse soloarbeten. Albumet var musikaliskt mycket likt A Kind of Magic och hade ett polerat pop/rock-sound, uppblandat med en del tunga rockers (som I Want it All). Queens förklarning på den uteblivna turnén var att Freddie behövde ta en paus och ville bryta upp album, turné, album, turné-cirkeln. I och med The Miracle började Queen även ge hela gruppen credit för låtarna, tidigare hade enskilda medlemmar fått hela äran.

[redigera] Mercurys död och de sista albumen (1990-1997)

Mot slutet av 1980-talet började rykten spridas i skvallerpressen om att Freddie Mercury hade AIDS. Även fast rykterna var sanna så nekade Freddie in i slutet att han var sjuk. I början av 90-talet var Mercury riktigt tagen av sin sjukdom, men bandet spelade ändå in albumet Innuendo, som blev en av deras största succéer. Han sade till de andra medlemmarna att han ville spela in så mycket material han kunde. Den episka låten Innuendo var en av höjdpunkterna på albumet, andra var de reflektiva The Show Must Go On och These are the Days of Our Lives, samt hårdrockaren Headlong. Innuendo och Days of Our Lives tog sig till första plats på singel-listan och var därför med på Greatest Hits II.

31 maj 1991 spelade Queen in sin sista musikvideo med Freddie Mercury till den outgivna singeln These are the Days of Our Lives. Han var då så pass sjuk och hade bl.a. infektioner i foten, vilket ledde till att man var tvungen att sminka honom hårt. Detta var ett försök att gömma Freddie's sjukdom så gott det gick.

Sensommaren 1991 åkte Queenmedlemmarna iväg till studion i montreux för att försöka spela in ett sista album med Freddie. De visste att man gick på lånad tid och att risken var stor att man inte skulle kunna spela in ett helt album. Freddie bad medlemmarna i bandet att skriva låtar som han kunde sjunga. Under denna studiesession sjöng Mercury bl.a. in A winter's tale och Mother love. Den sistnämnda kom att bli hans sista låt.

23 november 1991 erkände Mercury inför hela världen att han led av AIDS. Endast ett dygn efter pressmeddelandet dog Mercury 45 år gammal. Bohemian Rhapsody släpptes igen som en singel och toppade listorna åter en gång, vilket gör det till den enda låten som någon gång har legat på toppen av listorna, halkat ner och sen nått toppen åter en gång.

20 april 1992 höll det som var kvar av Queen en tribut till Freddie, The Freddie Mercury Tribue Concert, som hölls på Wembley-stadion i Mercurys ära. Tillsammans med Queen spelade några av rockens största legender och många artister som antingen var influerade av Queen eller nära vänner till Queen, bland annat Tony Iommi från Black Sabbath, Robert Plant från Led Zeppelin, Guns N' Roses, Roger Daltrey från The Who, Def Leppard, George Michael, David Bowie och Metallica. Konserten TV-sändes och sågs av över en miljard människor världen över, samt de cirka 80 000 som såg det på plats. Pengarna som de fick in gick till forskning för att kunna bota AIDS. Det är världens största välgörenhetskonsert i minne av en rockstjärna någonsin.

Efter Mercurys död så splittrades aldrig Queen, utan samlades för att spela in albumet Made in Heaven som gavs ut 1995. Albumet bestod av låtar som fanns kvar efter inspelningen av Innuendo, gamla låtar från tidigare sessioner eller nya versioner av solo-låtar från både Freddies, Brians och Rogers karriärer. Made In Heaven blev en stor kommersiell framgång och skulle visa sig bli en av Queens bästsäljande album med ca 10 miljoner sålda exemplar. På kort tid blev den en av Europas och Asiens bästsäljande album inför julen 1995. Hela fem låtar från albumet blev top 20 hits på Englandslistan (Heaven For Everyone, A Winter´s Tale, Let Me Live, Too Much Love Will Kill You och You Don´t Fool Me). Högst placerad blev första singelsläppet Heaven For Everyone med en 2:a plats (som var en omarbetad låt från Roger Taylors soloband The Cross debutalbum från 1987). I Japan släpptes även den nya versionen av I Was Born To Love You (tidigare en hit på Freddies solo album Mr Bad Guy) och blev en stor hit. 1997 släpptes en ny låt, No One But You, en tribut till Freddie, och var med som bonusspår på samlingsalbumet Queen Rocks. Detta var John Deacons sista inblanding med gruppen, då han lämnade den strax efteråt. May och Taylor fortsatte spela med diverse sångare, bland annat Elton John och Robbie Williams, på välgörenhetsgalor för att samla in pengar till AIDS-forskning.

[redigera] Queen + Paul Rodgers

Under 2005 gick Queen ut på turné igen, med sångare Paul Rodgers som gästsångare. Paul Rodgers har tidigare sjungit i hårdrocksbanden Free och Bad Company. Bandet valde att kalla den nyformade trion för Queen + Paul Rodgers, för att inte uppröra fans som inte ville ha någon ersättare till Freddie. May och Taylor hävdar själva att det inte går att ersätta Mercury och valde därför en sångare som inte påminner om Mercury. John Deacon har helt lämnat bandet nu och gick inte med på turnén, och basgitarren spelades av Danny Miranda från Blue Öyster Cult. Med på turnén var även Spike Edney, som sedan länge samarbetat med Queen med att spela keyboard och kompgitarr på deras liveshower, samt varit en en medlem av "The Brian May Band", som May gick ut på turné med i mitten av 90-talet. Under hösten 2005 släppte Queen ett live-album från turnén, betitlat Return of the Champions. Några veckor senare släpptes en DVD med samma konsert. Femtonde augusti 2006 bekräftade Brian May på sin hemsida att Queen + Paul Rodgers arbetade på ett album med helt nytt material.

[redigera] Sound och stil

Queen är kända för att ha komponerat musik som drog många influenser, ofta från genrer som knappt hade med rock att göra. De genrer som de oftast brukar förknippas med är glamrock, hårdrock, progressiv rock, heavy metal, pop och poprock. De har också influerat genrer så som neoclassic-metal, samt skapade speed metal och thrash metal i och med låten "Stone Cold Crazy" på Sheer Heart Attack. Mycket av Queens tidiga musik går också att klassificera som progressive metal, i synnerhet albumet Queen II. Men Queen höll sig inte bara till rock, och speciellt under deras tidiga karriär komponerade de musik som drog insperation från många olika genrer. Exempel är soul, folk, punkrock, funk, disco, psykedelisk musik, country, blues, synth, ragtime, rockabilly, gospel och vaudeville. Stora influenser på Queens musik är, enligt bandet självt, Led Zeppelin, The Beatles, Jimi Hendrix, Deep Purple, Pink Floyd och David Bowie. Freddie Mercury med sin otroliga röst och utstrålning var såklart ett stort kännetecken för bandet Queen. Han anses som självklart oersätterlig enligt både Brian May och Paul Rodgers och därför har man valt att heta "Queen + Paul Rodgers" istället för Queen med en ersättare.

[redigera] Diskografi

[redigera] Album

[redigera] Livealbum

1979 - Live Killers
1986 - Live Magic
1992 - Live at Wembley '86
2004 - Queen - Live On Fire at the Bowl
2005 - Return of the Champions

[redigera] Externa länkar

Wikimedia Commons har media som berör Queen

Queen
Freddie Mercury \| Brian May \| Roger Taylor \| John Deacon
Studioalbum
Queen \| Queen II \| Sheer Heart Attack \| A Night at the Opera \| A Day at the Races \| News of the World \| Jazz \| The Game \| Flash Gordon \| Hot Space \| The Works \| A Kind of Magic \| The Miracle \| Innuendo \| Made in Heaven
Livealbum
Live Killers \| Live Magic \| Live at Wembley '86 \| Queen – Live On Fire at the Bowl
Samlingsalbum
Greatest Hits \| Queen at the Beeb \| Greatest Hits II \| Classic Queen \| Greatest Hits (Hollywood) \| Greatest Hits (Parlophone) \| Queen Rocks \| Greatest Hits III \| Stone Cold Classics

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../q/u/e/Queen.html

Kategorier: Brittiska rockgrupper | Engelska musikgrupper