Queen II
Wikipedia
| Queen II | ||
|---|---|---|
| LP av Queen | ||
| Släppt | 8 mars 1974 | |
| Inspelad | Augusti 1973 | |
| Genre | Heavy metal Hårdrock Progressiv rock Glamrock |
|
| Längd | 40 min 42 sek | |
| Skivbolag | EMI (Storbritannien), Elektra Records/Hollywood Records, USA | |
| Producent | Queen, Roy Thomas Baker | |
| Queen-kronologi | ||
| Queen (1973) |
Queen II (1974) |
Sheer Heart Attack (1974) |
Queen II släpptes den 8 mars 1974 och är den brittiska rockgruppen Queens andra album. I Storbritannien låg albumet 29 veckor på topplistan, och nådde femte plats. Albumet är väldigt uppskattat av fansen och brukar ofta bli framröstat som deras favoritalbum. Albumet är Queen's tyngsta och mörkaste arbete, med låtar som antingen är mystiska, sorgsna eller av en ilsken natur. Det mesta på skivan klassas som heavy metal eller hårdrock (Father To Son, The Loser In The End, Ogre Battle, Seven Seas Of Rhye), men det finns också många av Queen's ballader (White Queen, Some Day, One Day, Nevermore, Funny How Love Is). Albumet innehåller även en del progressiv rock (The Fairy Feller's Master-Stroke, Procession, The March Of The Black Queen). Det finns inget mellanrum mellan låtarna: De är så tätt ihoppackade så att skivan kan kännas som en enda lång låt.
Innehåll |
[redigera] Låtförteckning
- "Procession" (instrumental av Brian May) - 1:12
- "Father To Son" (sjungen av Freddie Mercury, skriven av May) - 6:14
- "White Queen (As It Began)" (sjungen av Mercury, skriven av May) - 4:36
- "Some Day, One Day" (sjungen av May, skriven av May) - 4:22
- "The Loser In The End" (sjungen av Roger Taylor, skriven av Taylor) - 4:03
- "Ogre Battle" (sjungen av Mercury, skriven av Mercury) - 4:08
- "The Fairy Feller's Master-Stroke" (sjungen av Mercury, skriven av Mercury) - 2:41
- "Nevermore" (sjungen av Mercury, skriven av Mercury) - 1:18
- "The March Of The Black Queen" (sjungen av Mercury, skriven av Mercury) - 6:33
- "Funny How Love Is" (sjungen av Mercury, skriven av Mercury) - 2:46
- "Seven Seas Of Rhye" (sjungen av Mercury, skriven av Mercury) - 2:50
[redigera] Låtinformation
[redigera] Procession
Albumet öppnar med ett kort gitarrsolo, spelad på Brian Mays Red Special. Han overdubbar gitarren och får det att låta som en hel orkester spelar.
[redigera] Father To Son
Father To Son är skriven av Brian May och handlar om en familjehemlighet som förs ner från far till son. Låten är en av Queens längre låtar och en favorit hos fans. Den har en storslagen känsla och texten hjälper till för att förmedla den. I mitten av låten byter den helt känsla och blir riktigt tung heavy metal, en sektion som låtar mest som något som Black Sabbath skulle kunna ha gjort.
[redigera] White Queen (As It Began)
Denna låt är även den skriven av Brian May och handlar om en flicka han var förälskad i under tiden han spelade i bandet Smile. White Queen är en sorgsen ballad med vissa sektioner av episk hårdrock.
[redigera] Some Day, One Day
Mays sista låt på albumet är en psykedelisk ballad som handlar om det perfekta stället att ha en relation. Det är den första låten som Brian sjunger på.
[redigera] The Loser In The End
Roger Taylors enda låt på albumet och en tung rocker som mest låter som någon Deep Purple-låt. Roger är ledsångare. Queen II är inget konceptalbum, men ändå verkar de flesta låtarna vara förknippade på ett eller annat sätt. The Loser In The End verkar inte dock inte ha något med de andra låtarna att göra.
[redigera] Ogre Battle
Ogre Battle är Mercurys första låt på albumet och handlar, som namnet antyder, om en strid mellan jättar. Låten är en av Queens tyngsta och mest komplicerade, och i sin orginalform var den även mycket snabb. Ogre Battle är en av fanses favoritlåtar och var även en livefavorit, då den framfördes under många av Queens konserter under 70-talet, dock i en mycket långsammare form. Mercury ville ha många progressiva effekter för den här låten, som tillexempel bakåtspolning, gong-gong, högljudda skrik med mera. Låten var skriven redan innan deras första album var klart, men de väntade med att spela in den tills de hade mer frihet i studion för att kunna göra vad de ville av den.
[redigera] The Fairy Feller's Master-Stroke
Mercury blev inspirerad av tavlan med samma namn och skrev en låt som förklarar händelserna på den. Ett exempel hur Queen lät när de gjorde rent progressiv musik, då den innehåller många effekter som kunde misstas för synthesizers.
[redigera] Nevermore
Nevermore flöt sömlöst in i låten innan och en är en kort pianoballad av Mercury, som handlar om känslorna efter ett krossat hjärta.
[redigera] The March Of The Black Queen
Om Liar var huvudlåten på Queen, så är The March Of The Black Queen det på Queen II. Låten är nästan sju minuter lång och byter stil, känsla och till och med genre flera gånger under den tiden. Ett av de bästa exemplerna på Queens progressiva musik, The March Of The Black Queen var så komplicerad att den aldrig kunde framföras live, dock så framfördes delar av den (hårdrockssektionen) i vissa medleyn under första halvan av 70-talet.
[redigera] Funny How Love Is
The March Of The Black Queen slutade i ett ljust skrik, som fortsätter in denna låt. Funny How Love Is föddes i studion och är mycket olik de andra låtarna på albumet, då den är en lättsam poplåt. Dock så har den överdrivet löjlig text och fjollkänsla, så den kanske ska ses som en pop-parodi.
[redigera] Seven Seas Of Rhye
Queens första hitsingel och genombrott. Låten handlar om Freddies egenpåhittade fantasyvärld Rhye, likt My Fairy King från det första albumet. Den har en pianoslinga som är mycket lätt att känna igen och slutar med något som verkar vara en piratramsa.
| Queen |
|---|
| Freddie Mercury | Brian May | Roger Taylor | John Deacon |
| Studioalbum |
| Queen | Queen II | Sheer Heart Attack | A Night at the Opera | A Day at the Races | News of the World | Jazz | The Game | Flash Gordon | Hot Space | The Works | A Kind of Magic | The Miracle | Innuendo | Made in Heaven |
| Livealbum |
| Live Killers | Live Magic | Live at Wembley '86 | Queen – Live On Fire at the Bowl |
| Samlingsalbum |
| Greatest Hits | Queen at the Beeb | Greatest Hits II | Classic Queen | Greatest Hits (Hollywood) | Greatest Hits (Parlophone) | Queen Rocks | Greatest Hits III | Stone Cold Classics |
