Ukrainska
Wikipedia
| Ukrainska (Українська) | |
|---|---|
| Talas i: | Ukraina och Ryssland |
| Region: | Östeuropa |
| Antal talare: | 39 400 000 |
| Rankning: | |
| Klassificering: | Indoeuropeiska slaviska |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i: | Ukraina |
| Språkmyndighet: | |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | uk |
| ISO 639-2 | ukr |
| SIL | ukr |
Ukrainska (украї́нська мо́ва, ukrajinska mova, [ukraˈjinsʲka ˈmɔva]) är ett slaviskt språk av den östra undergruppen, nära besläktat med ryska och vitryska, men även med influenser från polska och slovakiska, talat av ungefär 35 miljoner människor (uppgifter varierar från drygt 31 miljoner till 39,4 miljoner), främst i Ukraina, med även i till detta land angränsande områden i Vitryssland, Ryssland och Polen (större emigrerade grupper återfinns även i Kanada, USA och Argentina). Det skrivs med en variant av det kyrilliska alfabetet.
Innehåll |
[redigera] Historia
Ukrainskan härstammar från fornöstslaviskan som talades i Kievriket från 900- till 1300-talet. Det har bevarat färre ord från fornkyrkoslaviskan än ryskan har, och har i stället haft mer influenser från polska och slovakiska.
Språket förbjöds två gånger under den tsarryska perioden, men erkändes i början av 1900-talet som självständigt språk. Under sovjettiden blev det nominellt officiellt språk i Ukrainska SSR, men ryska var de facto det viktigaste språket, och omfattande ryssifiering av ukrainsktalarna tillämpades. Idag har språket officiell status i Ukraina.
[redigera] Fonologi
Ukrainskan har sex vokaler: [a], [e], [i], [ɪ], [o], [u]; och två halvvokaler: [j], [ʋ].
Flera konsonanter finns i tre konstonantformer: hård (labialiserad), mjuk (palataliserad, muljerad) och lång (för /l/ är detta [l], [lʲ] respektive [lː] i IPA).
I motsats till ryskan reduceras inte obetonat /o/ till [ɐ] och i slutna stavelser har det fornöstslaviska /o/ ofta utvecklats till ukrainska /i/ (såsom под pod -> під pid, "under"; o:et kan dock återkomma i flerstaviga böjningar såsom rik (рік, nominativ) -> rotsi (році, lokativ), "år"). Det ursprungliga g:et i fornöstslaviskan (som förblivit i ryskan) har i ukrainskan utvecklats till /ɦ/ eller /ɣ/, beroende på dialekt.
V (в) förlorar vanligtvis sin frikation då den inte följs av vokal, och uttalas då som approximanten /w/.
Ljudet /g/ (ґ) är ganska sällsynt på ukrainska, och det finns bara i fem eller sex ord som дзиґа (/dzɪga/, dvs. snurran), lånord, eller ord som har olika betydelser, till exempel: ґрати (/gratɪ/ — galler) och грати (/hratɪ/ — spela). Men även lånord som газ (/haz/, dvs. gas) uttalas med h.
Det är väldigt viktigt att skilja /i/ (і) från /ɪ/ (и) — t.ex., кіт betyder katt, och кит valfisk.
Stavelsen нк (nk) aldrig uttalas som på svenska, t.ex. банк (bank) utt. /bank/, inte /baŋk/.
Ukrainskan har (till skillnad från ryskan) ingen avbetoning av finala konsonanter.
[redigera] Alfabet
| Versal | Gemen | Transkrib. | Namn | Uttal | Noter |
|---|---|---|---|---|---|
| А | а | a | а /a/ | [a] | |
| Б | б | b | бе /bɛ/ | [b] | |
| В | в | v | ве /ʋɛ/ | [ʋ], [β], [w] | Se under fonologi ovan. |
| Г | г | h | ге /ɦɛ/ | [ɦ] | |
| Ґ | ґ | g | ґе /gɛ/ | [g] | Ge (ґ) användes inte i det officiella sovjetiska ukrainska alfabetet efter 1933. |
| Д | д | d | де /dɛ/ | [d], [dʲ] | |
| Е | е | e | е /ɛ/ | [ɛ] | |
| Є | є | je | є /jɛ/ | [jɛ] | |
| Ж | ж | zj | же /ʒɛ/ | [ʒ] | Translittereras även ž. |
| З | з | z | зе /zɛ/ | [z], [zʲ] | |
| И | и | y | и /ɪ/ | [ɪ] | |
| І | і | i | і /i/ | [i] | |
| Ї | ї | ji | ї /ji/ | [ji] | Translittereras även ï. |
| Й | й | j | йот /jɔt/, й /ɪj/ | [j] | |
| К | к | k | ка /ka/ | [k] | |
| Л | л | l | ел /ɛl/ | [l], [lʲ] | |
| М | м | m | ем /ɛm/ | [m] | |
| Н | н | n | ен /ɛn/ | [n], [nʲ] | |
| О | о | o | о /ɔ/ | [ɔ] | |
| П | п | p | пе /pɛ/ | [p] | |
| Р | р | r | ер /ɛr/ | [r], [rʲ] | |
| С | с | s | ес /ɛs/ | [s], [sʲ] | |
| Т | т | t | те /tɛ/ | [t], [tʲ] | |
| У | у | u | у /u/ | [u] | |
| Ф | ф | f | еф /ɛf/ | [f] | |
| Х | х | ch | ха /xa/ | [x] | Translittereras även x. |
| Ц | ц | ts | це /ʦɛ/ | [ʦ], [ʦʲ] | Translittereras även c. |
| Ч | ч | tj | че /ʧɛ/ | [ʧ] | Translittereras även č. |
| Ш | ш | sj | ша /ʃa/ | [ʃ] | Translittereras även š. |
| Щ | щ | sjtj | ща /ʃʧa/ | [ʃʧ] | Translittereras även šč. |
| Ю | ю | ju | ю /ju/ | [ʲu], [ju] | |
| Я | я | ja | я /ja/ | [ʲa], [ja] | |
| Ь | ь | м’який знак /mjaˈkɪj znak/ | [ʲ] | “mjukhetstecken”; se nedan | |
| ’ | апостроф /aˈpɔstrɔf/ | [j] | “apostrof”; se nedan |
Mjukhetstecknet (ь), alternativt muljeringstecknet, är ingen egentlig bokstav, utan en ortografisk symbol som modifierar föregående bokstav. Den indikerar då en konsonant inte följs av en muljerande vokal att den föregående konsonanten är muljerad (eller palataliserad). Apostrofen, som motsvarar det ryska hårdhetstecknet, ъ, indikerar att en konsonanten framför en muljerande vokal inte uttalas muljerat, vilket den annars skulle. Varken muljeringstecknet eller apostrofen återges i svensk standardtranskribering, men mjukhetstecknet kan i alternativ translittering återges med apostrof.
