Karl Staaff

Wikipedia

Karl Staaff

Regeringschef

Ämbetsperiod:	7 november 1905 – 29 maj 1906 7 november 1911 – 17 februari 1914
Företrädare:	Christian Lundeberg Arvid Lindman
Efterträdare:	Arvid Lindman Hjalmar Hammarskjöld
Födelsedatum:	21 januari 1860
Födelseplats:	Klara, Stockholms län
Dödsdatum:	4 oktober 1915
Dödsplats:	Engelbrekts församling, Stockholms län
Maka:	Ogift
Politiskt parti:	Liberala samlingspartiet
Ministärer:	Regeringen Staaff I Regeringen Staaff II

Karl Albert Staaff, född 21 januari 1860, död 4 oktober 1915, politiker (liberal), advokat, riksdagsman 1896-1915 (andra kammaren), partiledare för Liberala samlingspartiet 1907-15, statsminister 1905-06 och 1911-14.

Bror till Pehr Staaff. Ogift.

[redigera] Biografi

Karl Staaff föddes i Klara, Stockholm, som son till lektorn och kyrkoherden Albert Staaff och Mina Schöne. Han studerade i Uppsala där han tillhörde den krets som 1882 grundade den radikala studentföreningen Verdandi som blev en intellektuell inspirationskälla för flera generationer svenska politiker, publicister och akademiker. Verdandis medlemmar var i allmänhet liberaler men i kretsen fanns också socialdemokrater som Hjalmar Branting.

Karl Staaff var under sin studietid också aktiv i Uppsala studentkår, vilken han var vice ordförande för 1886/1887. Han var även förste kurator på Stockholms Nation.

Redan under studietiden tog Staaff som "fattigadvokat" sig an utsatta och medellösa människor i behov av rättslig hjälp. Efter studierna öppnade han egen byrå i Stockholm. Hans försvar för arbetarnas föreningsrätt anses ha haft avgörande betydelse för utvecklingen av en fri svensk fackföreningsrörelse – en linje som han fullföljde som politiker när han motarbetade högerkrav på antifacklig lagstiftning.

1890 bildades Sveriges allmänna rösträttsförbund där Staaff genast blev en av förgrundsgestalterna. Rösträttsförbundet efterträddes 1902 av ett riksomfattande liberalt parti, Frisinnade landsföreningen (i riksdagen Liberala samlingspartiet) med Staaff som politisk ledare.

Liberalerna såg det politiskt mer utvecklade Norge som ett föredöme och opponerade starkt mot de högerkrafter som ville bevara unionen mellan länderna med våld. När krisen i unionsfrågan 1905 blev akut togs Staaff och ett par andra liberaler in i regeringen och bidrog verksamt till unionens fredliga avveckling.

Efter en stor valframgång samma år bildade Staaff regering med en rösträttsreform som viktigaste programpunkt. Regeringen föll följande år sedan den högerdominerade första kammaren motsatt sig Staaffs rösträttsförslag som bl a innebar majoritetsval i enmansvalkretsar. I stället genomdrevs under kommande år en reform med proportionella val, rösträtt till riksdagen för män och graderad rösträtt i kommunala val (den s k 40-gradiga skalan). Liberalernas mål (tillsammans med socialdemokraterna) blev nu att genomdriva allmän och lika rösträtt, både kommunalt och till riksdagen, för både kvinnor och män.

Efter ännu en valframgång bildade Staaff på nytt regering 1911. För att förhindra en ny och mer radikal rösträttsreform sökte nu högern och kungahuset strid med Staaff med försvarsfrågan som verktyg. Staaff var beredd att öka satsningarna på försvaret men utmålades av högern som landsförrädare.

Sedan kung Gustaf V i sitt tal till det s k bondetåget i februari 1914 (se borggårdskrisen) öppet tagit avstånd från regeringen blev Staaffs ställning ohållbar. Inför det följande valet utsattes Staaff för en intensiv smutskastningskampanj, symboliserad av askkoppar där överklassen kunde aska av sina cigarrer i Staaffs ansikte (en sådan finns utställd på Hallwylska museet i Stockholm).

Karl Staaff avled 1915. Den definitiva rösträttsreformen genomfördes av hans efterföljare som liberal partiledare, Nils Edén, i spetsen för en koalitionsregering av liberaler och socialdemokrater 1917-20.

Karl Staaff var en målmedveten och kompromisslös politiker, som väckte starka känslor bland såväl anhängare som motståndare. Hans politiska gärning består främst i att i Sverige ha bidragit till en modernisering av politiken till 1900-talets villkor och en demokratisering av samhället.

[redigera] Litteratur

• A. Brusewitz, Kungamakt. Herremakt. Folkmakt., (1964)
• R. Frykberg, Bondetåget 1914, (1959)
• G. Johansson, Maktkampen 1902-15, (1997)
• L. Kihlberg, Karl Staaff, bd. 1-2 (1962-63)
• O. Nyman, Högern och kungamakten 1911–14, (1957)
• K. Staaff, Det demokratiska statsskicket, (postumt utg. 1917)
• O. v Zweigbergk, Svensk politik 1905-29, (1929)
• I. Öman, Karl Staaffs första ministär, (1923)

[redigera] Externa länkar

• Karl Staaff Stiftelsen

Företrädare: Gustaf Berg	Sveriges justitieminister 1905-1906	Efterträdare: Albert Petersson
Företrädare: Christian Lundeberg	Sveriges statsminister 1905–1906	Efterträdare: Arvid Lindman
Företrädare: Sixten von Friesen	Liberala samlingspartiets partiledare 1907–1915	Efterträdare: Daniel Persson
Företrädare: Arvid Lindman	Sveriges statsminister 1911–1914	Efterträdare: Hjalmar Hammarskjöld