Johan Ramstedt

Wikipedia

**Johan Ramstedt**

Ämbetsperiod:	14 april – 2 augusti 1905
Företrädare:	Erik Gustaf Boström
Efterträdare:	Christian Lundeberg
Födelsedatum:	7 november 1852
Födelseplats:	Stockholm, Stockholms län
Dödsdatum:	15 mars 1935
Dödsplats:	Stockholm, Stockholms län
Maka:	Henrika Charlotta Torén
Politiskt parti:	Obunden
Ministärer:	Regeringen Ramstedt

Johan Olof Ramstedt, född 7 november 1852, död 15 mars 1935; politiker, ämbetsman, justitieråd, statsminister april-augusti 1905.

Gift 1878 med Henrika Charlotta Torén.

[redigera] Biografi

Johan Ramstedt föddes i Stockholm, som son till klädesfabrikören Reinhold Ramstedt och dennes hustru Maria Sofia Haeggström. Han blev efter avlagd mogenhetsexamen i maj 1869 inskriven vid Uppsala universitet och tog där sin kansliexamen som gjorde det möjligt för honom att 1873 bli auskultant vid Svea hovrätt; blev vice häradshövding 1878, tillförordnad hovrättsfiskal vid Svea hovrätt 1880, adjungerad ledamot av hovrätten 1882 och ordinarie hovrättsfiskal 1884.

Han blev 1876 kanslinotarie vid Andra kammarens riksdagskansli och 1877-1882 vid Första kammarens riksdagskansli. Efter att ha blivit tillförordnad revisionssekreterare 1892, utsågs han 1896 till expeditionschef i Justitiedepartementet och 1898 till justitieråd.

Ramstedt kallades 1902 av den nye statsministern Erik Gustaf Boström till regeringen som konsultativt statsråd. I dennes regering tjänstgjorde han bl.a som tillförordnad utrikesminister mellan Alfred Lagerheim och August Gyldenstolpe. Efter Boströms avgång i samband med unionskrisen 1905, utsågs Ramstedt till statsminister och gjorde i samråd med kronprins Gustav upp en plan som gick ut på att erbjuda norrmännen utträde ur unionen förutsatt att stortinget inte upplöste unionen. Planen kom aldrig till utförande i och med att stortinget upplöste unionen den 7 juni.

Den svenska regeringen utlyste en urtima riksdag där man skulle delge svenska riksdagen ett förslag som innebar att riksdagen skulle ge svenska regeringen förhandlingsmöjlighet med norrmännen i syfte att upplösa unionen.

Det hemliga utskottet, lett av förstakammar-protektionisternas ledare Christian Lundeberg, avslog regeringens förslag och Ramstedt blev tvungen att lämna in sin avskedsansökan tillsammans med resten av regeringen, någonting som inte hade hänt sedan 1809.

Ramstedt utsågs återigen till justitieråd av regeringen Lundeberg, och blev 1909 Sveriges förste regeringsråd i det nygrundade Regeringsrätten, för att 1912 av regeringen Staaff slutligen utses till överståthållare, som vilket han kvarstod till 1920. Efter avgången från överståthållarämbetet levde han ett stilla liv fram till sin död 1935.