Pedofili
Wikipedia
Pedofili (av grekiska pais, genitiv paidos, "barn" och philia "kärlek", "vänskap") är en beteckning för en vuxen människas sexuella dragning till barn; enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV), dras gränsen vid könsmogenhet, med 13-årsåldern som en riktlinje. Dragningen måste vara starkare mot barn än mot vuxna. Den psykiatriska definitionen av pedofili kräver inte att personen som får diagnosen har agerat efter sin böjelse. Det räcker med att de sexuella impulserna eller fantasierna leder till påtagligt lidande eller mellanmänskliga svårigheter.
Handlingar förknippade med pedofili, såsom sexuellt umgänge med barn, samt spridande och innehav av barnpornografi, är förbjudet i de flesta rättssystem.
En ovanligt stark dragning mot unga i adolescens (13–17-årsåldern) kallas hebefili eller efebofili.
Innehåll |
[redigera] Klassificering
Forskaren David Finkelhor tog 1986 upp kontroversen kring hur pedofili skall definieras och menar att det finns främst två sätt att definiera pedofili. Den inklusiva definitionen klassar alla sexuella beteenden och intressen riktade mot barn som pedofili, oavsett deras varaktighet. Den exklusiva definitionen reflekteras i DSM-IV där en ihållande och stark dragning till förpubertala barn krävs.[1]
DSM-IV-TR har tre kriterier för pedofili. En person är en pedofil om
- personen under minst sex månader har återkommande kraftigt sexuellt upphetsande fantasier, drifter, eller beteenden, rörande ett eller flera förpubertala barn (Det rör sig här främst om barn som är 13 år eller yngre)
- personen har utlevt dessa drifter, eller om de sexuella drifterna eller fantasierna hos personen märkbart plågat personen eller gett honom eller henne sociala svårigheter.
- personen är åtminstone 16 år gammal, och minst fem år äldre än det/de barn som åsyftas i det första kriteriet.
Detta skall enligt DSM-IV-TR förstås som att pedofili innebär att en vuxen människa attraheras av, eller är involverad i sexuell aktivitet med, barn (dvs. personer under 18 år) som inte kommit in i puberteten. En person som själv är adolescent anses vara pedofil om barnet han/hon attraheras av/har intimumgänge med, är minst fem år yngre än personen själv. Jämnåriga ungdomar som attraheras av, eller har intimt umgänge med, varandra, är sålunda inte pedofiler. En ungdom i sen adolescens, som har varaktigt sexuellt umgänge med en 12- eller 13-åring, räknas inte som pedofil. En 16-åring som har sexuellt umgänge med en förpubertal 11-åring kan dock klassificeras som pedofil, enligt DSM-IV-TR.
I juridisk mening upphör barndomen vid 18 års ålder. Bakgrunden till diagnosen pedofili beskriver American Psychiatric Association genom att hänvisa till att alla uppfattar sådana handlingar som kriminella och onormala.
[redigera] Förekomst
Det är svårt att veta hur många pedofiler det finns, då läggningen är starkt tabubelagd. Främst känner man till de pedofiler som gått från tanke till handling, och blivit dömda. Internationella undersökningar visar på att mindre än en procent av befolkningen har en pedofil böjelse . Enligt Brottsförebyggande rådets pedofiliforskare Peter L. Martens ska detta dock betraktas som inte mycket mer än en spekulation, och att man kan anta att många som är pedofiler aldrig begår något brott.[2] Studier baserade på självrapportering visar att antalet pedofiler i normalpopulationen kan vara runt 5 procent.[3] Resultatet stöds även av senare studier som redovisat en andel runt 4 - 5 procent.[4][5]
[redigera] Återfallsrisk
Sedan 1980-talet så fokuserar all behandling av sexualförbrytare på att motverka beteende, minskandet av sexuell dragning anses inte längre möjligt med annat än medicinsk hjälp. Behandling har visat sig effektivt då endast 2,9 procent återfaller i brott under en uppföljningsperiod på 5 år.[6] Medicinsk behandling är kontroversiell då effekterna inte är permanenta utan försvinner när behandlingen avbryts. Behandlingsmetoderna har även sidoeffekter som i värsta fall kan vara dödliga. En av de mest lovande behandlingarna är med GnRH (Gonadotropin-releasing Hormone) som varar länge och har få biverkningar. Den främsta sidoeffekten är hypoandrogenism vilket orsakar en förlust av sexuella fantasier, sexuell lust och beteende vilket inte bara påverkar den oönskade böjelsen.[7]
[redigera] Organisationer
Likt många andra människor med olika intressen har också pedofiler bildat intresseorganisationer, men då med mer inofficiell karaktär än andra intresseorganisationer. De så kallade pro-pedofila grupperna har som mål att sprida uppgifter om att pedofili är naturligt och arbetar för att samhället ska se mindre strängt på sexuella kontakter mellan barn och vuxna. På internet finns ett flertal aktiva siter som marknadsför olika tips för att underlätta ett pedofilt liv för pedofilerna. Exempel på organisationer som arbetar för acceptans av pedofili är Ipce, MARTIJN och partiet PNVD.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- ^ Finkelhor D. Araji, S. (1986). Explanations of pedophilia: A four factor model. The Journal of Sex Research, vol. 22, nr.1: 145–161.
- ^ Edling, Margareta ”Sexuella övergrepp mot barn. Ovanliga brott som väcker starka känslor”. Apropå. nr. 3 1998.
- ^ Briere, J., & Runtz, M. (1989). University males' sexual interest in children: Predicting potential indices of "pedophilia" in a non-forensic sample. Child Abuse & Neglect: The international Journal, 13, 65-75.
- ^ Smiljanich, K. & Briere, J. (1996). Self-reported sexual interest in children: Sex differences and psychosocial correlates in a university sample. Violence & Victims, vol. 11, no. 1, 1996, pp. 39-50.
- ^ Fromuth, M., & Conn, V. (1997). Hidden purpetrators: Sexual molestation in a nonclinical sample of college woman. Journal of interpersonal violence, 12, 456-465.
- ^ Fagan. P. J., Wise, T. N., Schmidt, C. W., & Berlin, F. S. (2002). Pedophilia. Journal of the American Medical Association.
- ^ Rosler, A., & E. Witztum. (2000). Pharmacotherapy of paraphilias in the next millennium. Behavioral Science Law 18, no. 1 (2000): 43-56.
