Jean-Jacques Rousseau

Wikipedia

Jean-Jacques Rousseau, född 28 juni 1712, död 2 juli 1778. Han var en schweizisk-fransk författare, politisk filosof och autodidakt kompositör som verkade under upplysningen. Han fick stor betydelse inom politik, pedagogik och litteratur.

Innehåll

1 Filosofi
2 Citat
3 Bibliografi i urval
4 Externa länkar

[redigera] Filosofi

Rousseaus filosofiska insats kan kortfattat formuleras med det kända slagordet "Tillbaka till naturen!" (som han dock aldrig själv formulerade). Rousseau såg negativt på vetenskapens och teknikens inflytande på människan (jfr. legenden om Adam och Eva och kunskapens frukt). Människans liv hade genom dessas inflytande blivit alltmer artificiellt, och för var dag som gått hade hon mer och mer förlorat kontakten med sitt ursprung (naturen). Resultatet hade blivit ett materialistiskt inriktat samhälle, styrt av pengar och egen vinning. Världen - och människornas förhållande till varandra - hade övergått från vara till sken.

Dessa tankar stod i bjärt kontrast till övriga franska upplysningsfilosofers (Voltaire, Diderot med flera) mer framstegsvänliga och förnuftsbaserade ideologi - en enligt Rousseau falsk upplysning som enbart fäste "girlander av blommor längs de kedjor av järn" som fängslade människorna, men som inte påverkade de grundläggande missförhållandena i världen. Fokuseringen på individen, skild från helheten, riskerade att än mer föra henne än bort från sitt naturliga sammanhang: andra människor.

1762 propagerade Rousseau, i Om samhällsfördraget, för ett helt och fullt jämlikt samhälle, där medborgarna skulle avsäga sig sina egna individuella anspråk, till förmån för vad han kallade "allmänviljan" (som bl.a. skulle manifesteras genom direktdemokrati). Allmänviljan kunde dock även genomdrivas mot majoritetens vilja . Denna genomgripande förändring av samhällets organisation skulle först och främst uppnås, inte genom revolutionära metoder, men genom uppfostran (jfr. Émile).

Genom sina egenartade idéer kom Rousseau att bli, inte bara idémässigt utan även socialt isolerad; en situation som bland annat gav avtryck i den posthumt utgivna skriften En enslig vandrares drömmerier. Trots detta upphöjdes han, tillsammans med Voltaire, till en av den franska revolutionens "fäder", och 1794 fördes hans stoft (genom Maximilien de Robespierres försorg) till Panthéon för den sista vilan.

Jean-Jacques Rousseau betraktades redan i samtiden som "svår" och något av en bakåtsträvare, men hans kritik av det moderna samhället och teknikens utveckling har ändå levt kvar - även i vår egen tid, till exempel genom den finlandssvenske filosofen Georg Henrik von Wright och hans Myten om framsteget (1993).

Auktorsnamnet Rousseau kan användas för Jean-Jacques Rousseau i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken. (Wikipedia-artiklar som använder auktorsnamnet)

[redigera] Citat

"Om det är förnuftet som formar människan, så är det känslan som leder henne."

"Människan är en fördärvad vilde."

"Naturen är vår källa."

"En konstnär är ett geni som har rätt att skapa fritt."

"Det strider uppenbarligen mot naturens lag att en handfull människor drunknar i sitt överflöd medan den uthungrade massan saknar det nödvändigaste."

[redigera] Bibliografi i urval

1753 - Avhandling rörande ursprunget till och grundvalarna för olikheten mellan människorna (Discours sur l'origine et les fondements de l'inégalité parmi les hommes)
1755 - Huruvida vetenskapernas och konsternas återupprättande har bidragit till sedernas förädlande (Discours sur les sciences et les arts)

I dessa skrifter skriver Rousseau att människan av naturen är god, men att hon förstörts av vetenskaperna, konsterna och samhällets organisation.