Jiddisch
Wikipedia
| Jiddisch ('ייִדיש') | |
|---|---|
| Talas i: | Israel, USA m fl |
| Region: | Mellanöstern, Europa och USA |
| Antal talare: | ca 4 miljoner |
| Rankning: | [1], inte i topp 100 |
| Klassificering: | indoeuropeiska
germanska |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i: | minoritetsspråk i Sverige |
| Språkmyndighet: | |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | YI |
| ISO 639-2 | YID |
| SIL | YID |
Jiddisch (ייִדיש; äldre svenskt namn judetyska) är ett germanskt språk som talas av omkring fyra miljoner judar i hela världen. Språkets namn kommer av jiddisch-ordet jid, som betyder jude. Det fullständiga namnet är yidish daytsh, eller "judisk tyska". Det kallas även informellt för mame-loshn, modersmål.
Språket uppstod i Centraleuropa mellan 1000-talet och 1300-talet som en blandning av högtyska och centraltyska dialekter och med många ord från hebreiskan och arameiskan. Jiddisch delades så småningom i väst och öst. Den senare delades i sin tur i nordöst och sydöst. Särskilt östlig jiddisch innehåller många ord från slaviska språk.
Modern standardjiddisch är till största delen baserad på den nordöstliga dialekten som talades i Litauen, Vitryssland och delar av Polen. Precis som andra judiska folkspråk som ladino (judisk-spanska) och dzhidi (judæo-farsi) skrivs jiddisch med en anpassad variant av det hebreiska alfabetet. Dessa språk är dock inte besläktade med hebreiskan, även om de har många hebreiska lånord.
När flera östeuropeiska städer under 1600- och 1700-talet utvecklades till centra för judisk liv, blev jiddisch samtidigt det dominerande språket för en stor del av östeuropas judar. Det betraktades som ett vardagsspråk, till skillnad från hebreiskan som förblev språket för religiösa studier. Därför kom den sekulära judiska kultur som uppstod att använda sig av jiddisch. Från sent 1800-tal spreds jiddisch till USA som ett resultat av judisk migration och i New York utvecklades en jiddischspråkig dagspress med en omfattande upplaga. Inom den sionistiska rörelsen debatterades livligt om jiddisch eller den nyskapade moderna hebreiskan skulle bli det officiella språket.
Antalet jiddischtalande ökade fram till andra världskriget och under 1930-talet talades språket av omkring 12 miljoner människor världen över, av vilka en överväldigande majoritet fortfarande fanns i östra Europa. Under förintelsen försvann praktiskt taget hela jiddisch-världen, så när som på mindre ortodoxa grupper.
Jiddsch betraktas länge som ett språk på väg att dö ut, med hög medelålder bland många personer som har det som primärt språk. Jiddisch fortsätter dock att vara ett levande språk bland vissa ortodoxa grupper i USA och Israel. Även om dessa är relativt begränsade till antalet, håller de dock inte på att dö ut tack vare en hög fertilitet. Ett intresse för att bevara jiddischkulturen har också gjort att allt fler lär sig jiddisch som ett främmande språk.
Kända jiddischförfattare är Sholem Aleichem och Isaac Bashevis Singer.
[redigera] Jiddisch i Sverige
Jiddisch är sedan 2000 ett av Sveriges officiella minoritetsspråk. Den svenska minoritetspråkskommittén rekommenderade i sitt betänkande att jiddisch inte skulle få status som minoritetsspråk (SOU 1997:192). Regeringen valde dock att gå emot kommitténs förslag, vilket också fick stöd av riksdagen. Därmed blev jiddisch erkänt som ett extraterritoriellt minoritetsspråk i Sverige, vilket betyder att språkets användare till skillnad från till exempel tornedalsfinskans inte kan knytas till något avgränsat geografiskt område. Idag beräknas att språket talas av omkring 3 000 personer i Sverige, av vilka ett fåtal har jiddisch som modersmål. Som ett resultat av jiddisch ställning som minoritetsspråk har Lunds universitet fått regeringens uppdrag att bedriva undervisning och forskning i språket ([2]).
Som kuriositet kan nämnas att den judiska befolkning, som har längre rötter i Sverige än två generationer, rent generellt talar svenska som modersmål och torde egentligen inte ha någon jiddisch-bakgrund, vilket däremot är fallet för de från öst efter kommunismens fall invandrade judarna.
