Pseudovetenskap

Wikipedia

Pseudovetenskap, (pseudo- från grekiskan, falsk), även kvasivetenskap, är en lära som hävdar sig vara vetenskaplig men som inte uppfyller alla de kriterier som krävs av en vetenskap. Till exempel skall resultat av en vetenskap kunna testas och vara upprepbara - det vill säga att samma resultat kan återskapas med samma utgångspunkt vid en annan tidpunkt eller plats. Teorin får inte heller innehålla inre motsägelser och resultaten får inte stå i konflikt med etablerad vetenskap och kända experimentella resultat.

En del betraktar pseudovetenskap som harmlös underhållning. Andra, som till exempel Richard Dawkins anser att alla former av pseudovetenskap är skadlig vare sig den orsakar direkt skada för dess anhängare eller inte.

Då de flesta vetenskapliga teorier är ofullständiga kan gränserna mellan pseudovetenskap och vetenskap ibland uppfattas som godtyckliga. Inom vetenskapsteorin kallas problemet med att avgöra vad som är vetenskap eller inte för demarkationsproblemet och har behandlats av filosofer som Karl Popper, Imre Lakatos och Paul Feyerabend.

[redigera] Pseudovetenskap kontra protovetenskap

Pseudovetenskap skiljer sig också från det man brukar kalla protovetenskap eller marginalvetenskap: spekulationer eller teorier som ännu inte hunnit testats eller bekräftas med vetenskaplig metodik, men som skulle kunna göras det.

Typiskt för pseudovetenskap är istället att påståenden varken kan bekräftas eller motbevisas med experimentella metoder, och/eller en ovilja att acceptera resultat som motsäger pseudovetenskapen i fråga. Ändå argumenterar ofta företrädare för pseudovetenskapliga områden att deras område ligger framför traditionell vetenskap, snarare än utanför, och att till exempel traditionell medicin snart kommer att använda homeopati.

Gränsdragningen mellan "riktig" vetenskap, protovetenskap och pseudovetenskap är inte alltid klar och invändelsefri. Försök att objektivt definiera denna gräns har inte helt lyckats. Ibland är benämningen pseudovetenskap snarare ett uttryck för talarens negativa inställning till detta ämne än en objektiv ståndpunkt. Om ett påstående skulle kunna testas kan det vara vetenskap hur otroligt eller osannolikt det än verkar. Om det inte kan testas på något sätt är det sannolikt pseudovetenskap.

Ibland finns det flera konkurrerande teorier för att förklara eller beskriva ett fenomen. Både anhängare och motståndare till Kyotoavtalet om global uppvärmning har använt vetenskapliga resultat som stöd för sin politiska ståndpunkt. Det behöver inte betyda att endera sidans forskning är pseudovetenskap, utan att olika tester har gett olika resultat, antingen pga skillnader i tolkning, eller pga skillnader i testernas förutsättningar.

Samtidigt som det är av vikt att hålla ögonen på falska vetenskapsanspråk så finns det flera saker som gör frågan mera komplicerad. Många av de fenomen som brukar tas upp är omstridda och människor har olika uppfattningar, baserat på andra grunder än just synen på vetenskap. Det är väldigt lätt att peka ut icke-etablerade rörelser för att inte leva upp till något eller några kriterier, samtidigt som det också går att hitta etablerad forskning som också bryter mot vissa av dessa krititerier.

[redigera] Klassificering av pseudovetenskap

Pseudovetenskap misslyckas på en eller flera punkter när det gäller att följa de principer som anges av den vetenskapliga metoden. Typiskt är till exempel

Auktoritetstro - man värderar en särskild persons uttalanden och skrifter över alla andra. (Ex: L. Ron Hubbard och dianetiken eller Karl Marx och Friedrich Engels roll inom marxismen).
Bristande upprepbarhet - man påstår saker utan att det kan upprepas av andra i experimentella resultat.
Handplockade exempel - att välja ut de exempel som talar för en teori samtidigt som man bortser från andra exempel som talar mot den (till exempel sanndrömmar).
Likgiltighet inför motsägande fakta - att man vidhåller sin teori trots att den motsäger experimentellt fastställda resultat.
Ofalsifierbarhet - när det inte finns någon möjlighet att vare sig bekräfta (verifiera) eller motsäga (falsifiera) påståenden genom upprepbara experiment. (Ex: astrologi, där alla observationer kan tolkas för att passa in i teorin)
Ovilja till prövning - Man vägrar pröva teorin mot verkligheten trots att det vore möjligt. (till exempel slagrutemän som vägrar undersöka vetenskapligt om deras metoder fungerar).
Bristande förklaringsvärde - många pseudovetenskapliga teorier överger hållbara förklaringar utan att ersätta dem med något annat så att de lämnar mer oförklarat än de gamla (till exempel kreationism som lämnar det mesta oförklarat av det som evolutionsteorin förklarar).
Komplexitet - man bryter mot principen för Ockhams rakkniv som säger att om flera förklaringar finns så ska man välja den enklaste. Istället väljer man den "häftigaste", mest "spektakulära", eller som stämmer bäst med ens tro.
Ad hoc-hypoteser - man lägger till nya antaganden till sin teori om nåt dyker upp som inte passar.

För att en lära ska betecknas som pseudovetenskaplig ska den göra anspråk på att förklara en del i den fysiska världen på ett naturvetenskapligt sätt. Man räknar till exempel normalt inte teologi, uppenbarelser eller annan andlighet som pseudovetenskap.

[redigera] Ytterligare kännetecken

Forskaren Russell Turpin har gett ut en artikel med olika karaktäristika hos pseudovetenskapliga teorier. Bland annat kännetecknas de av att:

Forskarna meddelar att det nu kommer ett paradigmskifte, att teorin är så omfattande att den behöver helt nya förutsättningar. De jämför sin teori med sådant som relativitetsteorin och kvantmekaniken.
De använder termen "vetenskap" på ett nedsättande (och trångsynt) sätt.
De förvränger och baktalar resten av vetenskapen för att få sin egen forskning att verka mer framsynt än vad den är och ha ett helhetstänkande som all annan forskning saknar.
De använder "coola" termer, såsom "kvant-".
De ursäktar den dåliga forskningen med få anslag, istället för att fokusera på att försöka få mer anslag med hjälp av de bra idéerna.
De använder "Miljoner kineser kan inte ha fel"-argumentet. Se folkets argument.
De lyckas aldrig fördjupa kunskapen, bara upprepa den.

Eric Pepke har lagt till följande karaktäristika:

De slutar aldrig att undersöka samma sak, gång på gång.
De underskattar vad deras upptäckter skulle innebära för vetenskapen i stort, som att krossa en grundläggande fysikalisk lag.
De använder liknelser. (Liknelser kan vara en bra grund för forskning, men det får inte vara det enda beviset.)
De tar kritiken personligt.

Dessutom har Ken Arromdee lagt till:

De använder argumentet "Det var bara för att få dig att tänka", dvs forskningen var inte allvarligt menad. (Från Donald Simaneks sida "Russell Turpin´s "Characterization of Quack Theories"")

Professor Robert L. Park har sju tecken på det han kallar falsk vetenskap:

Upptäckaren presenterar direkt i media, snarare än att låta andra forskare skärskåda upptäckten.
Upptäckaren hävdar att ett mäktigt etablissemang motarbetar arbetet. Se även konspirationsteori.
Forskningsobjektet är så bra undersökt som det går och det finns inga fler bevis. Felkällor och störningar går heller inte att ta bort.
Bevisen bygger på vittnesmål, snarare än vetenskapliga dubbelblindtest. Många vittnesmål är inte fakta.
Forskaren hävdar att idén har hållit i hundratals år. Se ålderns argument.
Upptäckaren har arbetat isolerat.
Upptäckaren måste skapa nya naturlagar för att förklara en observation och passar inte in i vad vi redan känner till. (Källa: The Chronicle of Higher Education)

[redigera] Skepticism

Skeptikerrörelsen ägnar sig åt att granska pseudovetenskaper. Några kända skeptiker är James Randi och Sven Ove Hansson.

[redigera] Exempel

Några läror som ansetts vara pseudovetenskap är:

[redigera] Se även

[redigera] Litteratur om pseudovetenskap

Martin Gardner, Fads & Fallacies in the name of science, New York 1957, ISBN 0-486-20394-8
Sven Ove Hansson, Vetenskap och ovetenskap, Tidens Förlag 1995, ISBN 91-550-4108-6
Carl Sagan, The Demon-haunted world science as a candle in the dark, 1997, ISBN 0-7472-5156-8
Michael Shermer, The Borderlands of Science: Where Sense Meets Nonsense, Oxford University Press 2001 ISBN 0195143264
Michael Shermer, Why People Believe Weird Things: Pseudoscience, Superstition, and Other Confusions of Our Time, Owl Books ISBN 0805070893
Robert Park, Voodoo Science: The Road from Foolishness to Fraud, Oxford University Press ISBN 0195135156
Jesper Jerkert / Sven-Ove Hansson (red.), Vetenskap eller villfarelse, Leopard förlag 2005 ISBN 91-7343-085-4