Salvador Allende
Wikipedia
 |
|
| Ämbetsperiod: | 4 november 1970 – 11 september 1973 |
| Företrädare: | Eduardo Frei Montalva |
| Efterträdare: | Augusto Pinochet |
| Födelsedatum: | 26 juli 1908 |
| Födelseplats: | Valparaíso, Chile |
| Maka: | Hortensia Bussi Soto |
| Politiskt parti: | Partido Socialista de Chile |
Salvador Allende Gossens, född 26 juli 1908 i Valparaiso, Chile, död 11 september 1973 i Monedapalatset, La Moneda, i Santiago, Chile, var en chilensk politiker, president och läkare. Var Chiles president mellan 1970 och 1973.
Allende valdes till Chiles president vid valet 1970 för perioden (1970-1976) och var president fram till den 11 september 1973, då han störtades i en blodig statskupp som genomfördes av en militärjunta ledd av Augusto Pinochet; det är omstritt om Pinochet var understödd av Vita huset i Washington, D.C. och CIA med Richard Nixon som president.[1] Omständigheterna kring Allendes död var länge oklara. Motståndare till Allende hävdade att han sköt sig med ett maskingevär när presidentpalatset stormades, medan meningsfränder trodde att han blev skjuten medan han försvarade sig. Idag är man emellertid nästan helt säker på att han begick självmord, även om det finns folk som tvivlar. [2] [3]
Efter ett beslut av Clintonadministrationen 1999 så har tusentals hemliga dokument offentliggjorts i USA.[4] Dessa dokument innehåller noggrann information om USA:s inblandning i Chile.
Isabel Allende, som är dotter till Allendes kusin, är en berömd författare.
Innehåll |
[redigera] Allendes berömda tal
[redigera] Från Radio Magallanes, den sista fria radiostationen.
Den 11 september 1973
"Landsmän, detta är säkert sista gången jag har tillfälle att rikta mig till er. Flyget har bombarderat Radio Portales och Radio Corporacións sändartorn. I mina ord finns ingen bitterhet, bara besvikelse. Må mina ord bli ett moraliskt straff för dem som svikit sin ed: Chiles soldater, befälhavarna och amiral Merino, som utnämnt sig själv, och senor Mendoza, den krypande generalen som så sent som igår försäkrade regeringen sin trohet och lojalitet och som likaledes utnämnt sig själv till högste chef för karabinjärerna.
I detta läge återstår bara en sak att säga till arbetarna: Jag kommer inte att ge upp. Jag är utsatt för en svår historisk situation, min lojalitet till mitt folk kommer jag att betala med mitt liv, och jag kan försäkra er att jag är förvissad om att det frö som vi sått i tusen och åter tusen chilenares ädla sinnen aldrig kommer att kunna förkvävas. Militären har makten, de kan förslava folket, men de sociala processerna går inte att hejda vare sig med brott eller våld. Historien tillhör oss. Det är folken som skapar den.
Arbetare i mitt fosterland, jag vill tacka er för den lojalitet och det förtroende som ni alltid visat den man som blott gjorde sig till tolk för den stora strävan efter rättvisa, som gav sitt ord på att han skulle respektera författningen och lagarna och som höll sitt löfte. I detta avgörande ögonblick, då jag för sista gången kan vända mig till er, ber jag er att dra lärdom av erfarenheterna. Utländskt kapital, imperialismen i förening med reaktionen skapade det som fick de väpnade styrkorna att bryta den som general Schneider pekade ut för dem och som bekräftades av major Araya - båda offer för samma sociala krafter som nu idag sitter hemma och hoppas att med mellanhänders hjälp kunna återvinna makten för att fortsätta försvara sina jordegendomar och privilegier.
Jag vänder mig till er, först och främst till den anspråkslösa kvinnan i vårt land, till bondkvinnan som trodde på oss, till arbetarkvinnan som arbetade hårdare, till mödrarna som visste att vi arbetade för barnens väl. Jag vänder mig till de patriotiska fria yrkesutövarna i detta land, till dem som trotsade den strejk som inleddes av inflytelserika kårsammanslutningar, dessa klassamhällets fackorgan, som är till för att försvara de fördelar det kapitalistiska samhället har gett dem.
Jag vänder mig till ungdomen, de som sjöng och som delade med sig av sin glädje och kampvilja.
Jag vänder mig till den chilenske mannen, till arbetaren, till bonden, till den intellektuelle, till dem som kommer att bli förföljda, för fascismen har redan varit närvarande i vårt land i flera timmar: i terrorattentaten, i mineringen av broar och järnvägsrälsar, förstörda olje- och gasledningar.
De som borde ha talat teg. Men historien ska döma dem. Säkert kommer Radio Magallanes att tystna, och min lugna stämma kommer inte att nå fram till er. Men det kan göra detsamma, ni kommer att höra den ändå, jag kommer alltid vara med er och jag kommer åtminstone att bli ihågkommen som en hederlig man, som var lojal mot er och trogen demokratin. Folket måste försvara sig, men inte offra sig. Folket bör inte låta sig kuvas eller krossas, men inte heller förödmjukas.
Arbetare i mitt fädernesland, jag tror på Chile och dess framtid. Andra chilenare kommer att ta över efter oss och övervinna detta mörka och dystra ögonblick då förräderiet fullbordas. Fortsätt i vetskapen om att förr eller senare - mycket snart - kommer de stora avenyerna åter att öppnas och fria människor gå fram för att bygga ett nytt och bättre samhälle.
Leve Chile! Leve folket! Leve arbetarna!
Detta är mina sista ord, och jag är förvissad om att mitt offer inte varit förgäves, jag är förvissad om att det i varje fall är ett moraliskt beslut som kommer att straffa trolösheten, fegheten och förräderiet."
[redigera] Salvador Allende
11 september, 1973
[redigera] Se även
| Chiles presidenter |  |
|||
| Blanco Encalada | Freire | Pinto Díaz | Prieto | Bulnes | Montt Torres | Pérez | Errázuriz Zañartu | Pinto Garmendia | Santa María | Balmaceda | Montt Álvarez | Errázuriz Echaurren | Riesco | Montt Montt | Barros Luco | Sanfuentes | Alessandri Palma | Figueroa | Ibáñez del Campo | Montero | Aguirre Cerda | Ríos | González Videla | Alessandri Rodríguez | Frei Montalva | Allende | Pinochet | Aylwin | Frei Ruiz-Tagle | Lagos | Bachelet | ||||
