Sverigefinnar

Wikipedia

Sverigefinnar (finska ruotsinsuomalaiset, eller ruosut) är en finsktalande nationell minoritetsgrupp i Sverige, som vanligen uppskattas till 300 000-500 000 personer. Sverigefinnarna räknas som en av Sveriges officiella nationella minoriteter. Den finska som talas av sverigefinnar brukar ibland kallas för sverigefinska.

Sverigefinnar är den äldsta migrationgruppen i Sverige, och spår av detta finns på flera håll i landet där så kallade finnmarker eller finnskogar uppstått, exempelvis Rättviks finnmark och Orsa finnmark. Efter det att sverigefinnarna i dessa områden assimilerats till majoritetssamhället, har nya grupper av finsktalande kommit till Sverige främst under andra halvan av 1900-talet.

Sverigefinnar blandas felaktigt ofta ihop med den svenskspråkiga befolkningen i Finland, finlandssvenskarna. Om man kallar Finlands alla medborgare för finländare och därunder skiljer mellan finnar och finlandssvenskar, beroende på om de räknar sig som finsk- eller svensktalande, bör man använda den övergripande termen sverigefinländare för alla som invandrat till Sverige från Finland och därefter skilja mellan sverigefinnar och sverigefinlandssvenskar. Hälften av finländarna som flyttade till Sverige på 1950-talet var finlandssvenskar.

Enligt uppgifter från YLE i oktober-november 2005 är antalet sverigefinnar ungefär 470 000, men dessa uppgifter är inte verifierade. Det totala antalet finskspråkiga är svårt att få fram, eftersom Sverige inte registrerar modersmål eller etnicitet. Vid sekelskiftet 2000 fanns det dock enligt Statistiska Centralbyrån 447 000 sverigefinländare (sverigefinnar och sverigefinlandssvenskar). Räknar man in den tredje och fjärde generationen uppskattas den sverigefinländska populationen till 550 000. Hur många av dessa som har finska som modersmål är inte statistiskt klarlagt. Men det finns heller inget mått för hur finsktalande man ska vara för att få räknas som sverigefinne.

Innehåll

1 Nationell minoritetsstatus
2 Finskhet i Sverige
3 Sverigefinnarnas spridning
4 Finskspråkiga dags- och veckotidningar i Sverige
5 Se även
6 Externa länkar

[redigera] Nationell minoritetsstatus

Sverigefinnarna fick nationell minoritetsstatus den 1 april 2000. Detta ger rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar i de geografiska områden där "språken har använts av tradition och fortfarande används i tillräcklig omfattning." Dessa områden är för närvarande fem kommuner i Norrbotten (Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå) och det är i dessa områden som de särskilda språkrättigheter gäller. Det innebär bland annat att:

"Den enskilde har rätt att använda finska i kontakterna med förvaltningsmyndigheter och domstolar. Rätten är begränsad till ärenden som rör myndighetsutövning. Myndigheten ska ge muntliga svar på finska. Förskoleverksamhet och äldreomsorg på finska ska också erbjudas.".

Dessa finska förvaltningsområden kan eventuellt komma att utökas till bland annat Mälardalsregionen (Stockholm, Eskilstuna, Södertälje med flera). Andra områden med stor sverigefinsk population är Borås och Göteborg.

[redigera] Finskhet i Sverige

Skillnaden mellan å ena sidan sverigefinnar och tornedalingar är att medan de förra har invandrat till Sverige från Finland, utgör de senare en sedan lång tid bofast befolkning i delar av nordligaste Sverige. Minoritetsställningen innebär dock att sverigefinnarna inte längre betraktas som invandrare, utan som en inhemsk och naturlig folkgrupp (språkgrupp) i Sverige.

Finskheten i Sverige kan alltså delas i tre historiskt olika grupper:

Tornedalsfinnar, som bodde i Tornedalen innan Finland avskildes från Sverige. De är inte en invandrargrupp, och inte heller "sverigefinnar" i sträng mening, utan en finsktalande folkgrupp i Sverige. Eftersom många av dem är svensk- eller tvåspråkiga föredrar många beteckningen tornedalingar.
Finnar som anlänt före 1809, då Sverige och Finland var ett och samma rike, och som väl därför tekniskt sett inte heller var invandrare. Det finska språket levde länge kvar, men försvann på några generationer i och med landsbygdens omvandling, urbaniseringen och den svenska språkpolitiken [1]. Enstaka personer som levde fram till senare delen av 1900-talet talade s.k. "fäderneärvd finska". Av ättlingarna till dessa finnskogarnas folk är ytterst få finsktalande i dag, men de är givetvis ändå en viktig del av finnkulturen i Sverige.
Finnar som anlänt efter 1808 och som alltså är de enda som kan kallas invandrare. De utgör en majoritet av de finsktalande i Sverige. De flesta har invandrat efter 1954, då passfrihet och arbetsfrihet infördes för nordiska medborgare.

[redigera] Sverigefinnarnas spridning

Sverigefinnarna är utspridda i stort sett över hela Sverige. På denna punkten skiljer dem sig från finlandssvenskarna som bor mycket mer koncentrerat (Svenskfinland). Majortiteten av sverigefinnarna är dock bosatta i det sk. industribältet från Stockholm över Mälardalen till Göteborg samt på mindre industriorter i Dalarna, Västmanland och Norrbotten.

Efter län:

   * Norrbottens län 60 000 (27,7%)
   * Sjuhärad 12 000 (7,0%)
   * Sörmland 16 000 (7,0%)
   * Västmanland län 14 000 (6,5%)
   * Stockholms län 102 000 (6,4%)
   * Västerbottens län 13 000 (5,7%)
   * Dalarnas län 13 000 (5,6%)
   * Uppsalas län 14 000 (5,6%)
   * Gävleborgs län 13 000 (5,3%)

Efter kommun: Siffrorna är hämtade från "Ruotsin Suomessa syntynyt väestö" (födda i Finland) 1998 (Korkeasaari & Tarkiainen). De siffror i kursiv stil är från Sverigefinska Riksförbundet (se externa länkar) där även de sverigefinnar som är födda i Sverige är medräknade.

Stockholm 22287 (46927) (3,1%) meänkieli-talare (tornedalingar) ej medräknade
Göteborg 9727 (20372) (2,1%)
Södertälje 6290 (10722) (7,6%)
Eskilstuna 6087 (12072) (6,9%)
Västerås 5320 (11592) (4,3%)
Botkyrka 4618 (8408) (6,5%)
Borås 4460 (9210) (4,6%)
Huddinge 3774 (7729) (4,7%)
Haparanda 3723 (35,1%) meänkieli-talare (tornedalingar) ej medräknade
Uppsala 3363 (8838) (1,8%)
Nacka 3340 (4,6%)
Haninge 3305 (7015) (5,0%)
Upplands Väsby 3014 (8,3%)
Järfälla 2850 (4,8%)
Norrköping 2692 (2,2%)
Umeå 2366 (2,3%) meänkieli-talare (tornedalingar) ej medräknade
Luleå 2316 (3,2%) meänkieli-talare (tornedalingar) ej medräknade
Norrtälje 2125 (4,1%)
Malmö 1944 (0,8%)
Gävle 1867 (2,1%)
Sigtuna 1857 (5,5%)
Solna 1838 (3,3%)
Sundsvall 1838 (1,9%)
Örebro 1833 (1,5%)
Köping 1786 (7,0%)
Täby 1737 (2,9%)
Tyresö 1685 (4,5%)
Trollhättan 1661 (3,2%)
Värmdö 1512 (5,3%)
Sollentuna 1511 (2,7%)
Surahammar 1399 (13,0%)
Skövde 1397 (2,8%)
Fagersta 1384 (10,7%)
Sundbyberg 1372 (4,2%)
Borlänge 1363 (2,8%)
Kiruna 1359 (5,4%) meänkieli-talare (tornedalingar) ej medräknade
Hallstahammar 1354 (8,6%)
Jönköping 1338 (1,2%)
Enköping 1335 (3,7%)
Karlskoga 1305 (4,0%)
Upplands Bro 1303 (6,4%)
Österåker 1176 (3,6%)
Lidingö 1154 (2,9%)
Avesta 1123 (4,8%)
Håbo 1114 (6,5%)
Övertorneå 1113 (18,7%) meänkieli-talare (tornedalingar) ej medräknade