Diktatur
Wikipedia
Diktatur (av latin dictatura, "en diktators ämbete; en diktators makt och myndighet") är en stat som är totalitär, styrd av en diktator.
Diktaturen kännetecknas av maktkoncentration, men till skillnad från absolutism, envälde och tyranni betraktas diktaturen som regel som provisorisk. Ofta uppstår diktaturen i demokratier, samlar makten till en liten grupp, och upphäver den personliga friheten.[1]
Innehåll |
[redigera] Diktaturen i den romerska republiken
"I tider av oro eller fara för staten meddelade den romerska senaten ett senatus consultum som överlämnades till konsulerna. Detta innebar en rätt för konsulerna att utnämna en diktator för en period av 6 månader."
Den romerska diktatorn hade fullständiga befogenheter att bestämma över den romerska staten under sin mandatperiod, men med ett viktigt undantag; han fick inte besluta över de allmänna medlen. Mellan 501 f.Kr. och 44 f.Kr. utsågs sammanlagt 88 diktatorer. De legitimerades med att diktatorn tillfälligt utsågs för att återställa ordningen i riket, och diktaturen var därigenom ett provisorium, till skillnad från en monarki som är på livstid och tillträds enligt en ärftlig successionsordning.
[redigera] Diktaturens moderna innebörd
Diktatur är i lexikalisk mening detsamma som regering utövad av en diktator. I sin moderna innebörd innefattar diktaturen även regering av ett totalitärt eller auktoritärt kollektiv, som exempelvis en militärjunta eller politbyrå.
Diktaturen anses, framför allt enligt en liberal diskurs, som demokratins motsats. Det är också vanligt att likställa diktaturen med polisstaten, det vill säga samhällsförhållanden med stark repression från myndigheternas sida. Definitionsmässigt är detta dock ej nödvändigt för att diktatur ska anses föreligga.
Somliga diktatorer har nämligen åtnjutit sådant folkligt stöd att någon repression inte varit nödvändig för dem i syfte att behålla makten. I sin mera inskränkta mening, är diktaturen en stat där fria, allmänna och lika val av politiska beslutsfattare inte förekommer. Inslagen av repression är alltså däremot inte oväsentliga. En diktaturs kännetecken är en totalitär statsmakt med en auktoritär repession av befolkningen med militära, polisiära och administrativa medel, vari ingår övervakning, inspärrning och tortyr. Ett typexempel på en sådan diktatur finns i George Orwells roman "1984" med det berömda uttrycket "En fot som trampar på ett ansikte. I evighet".[2]
[redigera] Diktaturens effekter
Det är, som ovan sagts, inte alltid så att en diktatur är en polisstat. En diktatur tenderar dock i allmänhet att närma sig sådana samhällsförhållanden som sammanfattningsvis kan beskrivas som:
- 1. Ingen rättssäkerhet
- 2. Inga fungerande demokratiska strukturer
- 3. Ju längre en diktator härskar, desto större är risken för att en personkult uppkommer.
- 4. Enligt Rummels lag är det en betydande risk att invånarna mördas av regeringen
- 5. Det föreligger en större risk för krig än i icke-diktatur.
- 6. Sannolikt är den ekonomiska utvecklingen sämre än i en icke-diktatur.
De ovan angivna premisserna kan användas för att visa att världens stater generellt före parlamentarismens genombrott inte var diktaturer, eftersom det där ofta fanns rättssäkerhet och vissa fungerande demokratiska strukturer.
I moderna diktaturer som uppstod under 1900-talet var det vanligt att diktaturerna hade drag av demokrati, till exempel i form av val, och regimerna menade sig i flera fall företräda folket mot förtryck, så som i Östblocket och Kuba. I och med att dessa stater inte tillät opposition, uppfylls dock inte kriterierna på allmänna och fria val. Till skillnad från absolutism var diktaturerna officiellt proklamerade såsom tillfälliga, under det att regeringen skulle skapa folkstyre, som i detta fall har en annan innebörd än för liberaler.[3]
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- ^ Herbert Tingsten, Demokratiens problem, Bokförlaget Aldus/Bonniers Stockholm 1963, s. 18-19
- ^ Orwell, George: Nineteen Eighthyfour. (1948).
- ^ Tingsten, ibid
[redigera] Källor
- Herbert Tingsten, Demokratiens problem, Bokförlaget Aldus/Bonniers Stockholm 1963.
