Litauens historia
Wikipedia
Den här artikeln behandlar Litauens historia.
Innehåll |
[redigera] Det självständiga Litauen
Litauen var kanske det sista landet i Europa att kristnas. Den litauska staten, som grundats under 1200-talet, övergick till kristendomen 1387, i samband med att den litauiske storfursten blivit kung av Polen. Tidigare hade de olika litauiska stammarna varit självständiga, men ett sammanhållet rike blev nödvändigt under trycket från bl.a. Tyska orden. Det medeltida Litauen blev en regional stormakt, som behärskade en stor del av nuvarande Östeuropa, från Östersjön till Svarta havet.
[redigera] Medeltiden
Litauen var en europeisk stormakt under medeltiden. Dess förste storfurste Mindaugas uppsteg på den litauiska tronen 1238. Han blev kristnad och kröntes år 1253. Mindaugas räknas som Litauens förste och ende krönte kung. Union bildades 1573 med grannlandet Polen då landet sträckte sig ända ner till Svarta havet (se Polen-Litauen). Banden till Polen är alltjämt starka.
[redigera] Det polsk-litauiska samväldet
Huvudartikel: Polen–Litauen
Storfurstendömet Litauen och kungadömet Polen hade i praktiken befunnit sig i personalunion under lång tid, när man 1569 formellt förenades i en realunion med benämningen "Samväldet" eller Polen-Litauen. Kungen av Polen, som samtidigt var storfurste av Litauen, valdes av riksdagen, och de olika kungarna kom från olika adelsätter. Den litauiska adeln hade vid denna tid poloniserats. Samväldet upphörde 1795, sedan hela det polsk-litauiska riket styckats mellan Ryssland, Preussen och Österrike (se Polens delningar).
[redigera] Litauen i Ryssland
1812 retirerade Napoleons franska trupper genom Vilnius. Under 1800-talet började en litauisk vilja till självständighet att växa fram precis som i grannländerna Estland och Lettland då Litauen var en del av Ryssland. Polacker och litauer gjort uppror mot det ryska styret 1831. Den ryska statsmakten såg Vilnius universitet som centrum för nationalistiska strömningar och stängde det ett år senare. Universitetet var stängt fram till slutet av första världskriget.
1915-1918 var Vilnius och Litauen ockuperat av tyska trupper. Efter första världskrigets slut uppstod stridigheter mellan Polen och Litauen om överhögheten till Mellanlitauen där Vilnius ligger. Ryska trupper kontrollerade staden varpå Polen fick kontroll och sedan Sovjetunionen. 1920 fick Litauen kontroll över staden efter ett fredsavtal med Sovjetunionen. Polen erkände sedan, 7 oktober 1920, att Vilnius och Vilniusregionen tillhörde Litauen. Men redan två dagar senare, 9 oktober 1920, tog den polska armén kontrollen över området och kallade det Mellanlitauen som en egen stat. 1922 blev området en delen av Polen som vojvodskapet Wilno. Huvudstaden i det nybildade Litauen flyttades då temporärt till Kaunas. Vid början av andra världskriget återbörades området till Litauen och Vilnius blev huvudstad igen.
[redigera] Republiken Litauen
Republiken Litauen bildades 16 februari 1918 efter första världskriget, genom Versaillesfredens försök att lösa de etniska och nationella motsättningarna och på så sätt skapa en varaktig fred. Litauens råd, Taryba, skapades för att skapa en självständig litauisk stat. Rådet var verksamt fram till 1920 då parlamentet Seimas tillträdde.
Antanas Smetona var Litauens första president 1919-1920. Han var även president 1926-1940. Under sin andra period som president inledde han ett auktoritärt styre.
Frihetstiden sträckte sig fram till slutet av 1930-talet då Sovjetunionens intentioner att ta över Litauen blev tydliga. Litauen tvingades bland annat gå med på sovjetiska truppers närvaro i landet.
[redigera] Andra världskriget
I samband med andra världskrigets utbrott och det tyska intåget i Polen ockuperades Mellanlitauen av sovjetiska styrkor enligt Molotov-Ribbentrop-pakten. Detta förde i sin tur med sig att Vilnius återfördes till Litauen. När Litauen tvångsinförlivades i Sovjetunionen 1940 blev Litauen huvudstad i Litauiska SSR. Den sovjetiska ockupationen, inledd år 1940, associeras av litauerna med lidande och förtryck. Den gamla huvudstaden Kaunas drabbades extra hårt. I juni 1941 gick flera godståg till Sibirien med stora delar av den politiska och intellektuella eliten, affärsidkare och bönder som motsatte sig tvångskollektiviseringen. Många skulle komma att gå under under de fruktansvärda förhållandena i Sibirien.
Vid inledningen av Operation Barbarossa i juni 1941 intog tyska trupper Litauen. Den tyska ockupationen varade fram till 1944, med katastrofala följder för framför allt den judiska befolkningen. Landet invaderades av Sovjetunionen i slutet av andra världskriget och blev en del av unionen fram till dess fall som Litauiska SSR. I samband med andra världskriget och den sovjetiska ockupationen flydde en stor del av den litauiska befolkningen västerut, en stor del emigrerade till USA.
[redigera] Litauiska SSR
Långt in på 1950-talet fanns reguljära förband som uppstått ur den tidigare litauiska armén - Skogsbröderna. Skogsbröderna kämpade för ett fritt Litauen och hade sina baser ute i de litauiska skogarna. Den sovjetiska makten slog ner hårt mot skogsbröderna och deras sympatisörer. De som tillfångatogs dömdes till döden eller långa straff i sovjetiska arbetsläger. En av ledarna, Jonas Žemaitis, fördes till Moskva där han förhördes av Beria innan han avrättades.
Under 1960-talet verkade motståndsrörelsen i form av olika studentgrupper som spred underjordiska tidskrifter om Litauen och litauisk kultur. Man utförde även aktioner där den förbjudna litauiska trikoloren hissades. En av de mest dramatiska händelserna var studenten Romas Kalantas protest då han brände sig till döds i Kaunas 1972.
Under 1980-talet samlades krafterna för ett fritt Litauen inom rörelsen Sajudis med Vytautas Landsbergis som en av ledarna. En av tidiga framgångarna var att man 1988 åter fick använda Litauens flagga och inte den av Sovjetunionen proklamerade.
[redigera] Åter självständighet
Den 11 mars 1990 Litauen var först att lämna unionen och blev åter självständig stat.
Under Litauens kamp för självständighet valde Sovjetunionen att ockupera TV-tornet i Vilnius under 222 dagar. Litauiska frihetskämpar demonstrerade mot ockupationen. Under våldsamheter med sovjetiska stridsvagnar inblandade dog 14 litauiska demonstranter vid TV-tornet. En utställning om händelserna finns i tornets bottenplan och ett minnesmonument finns vid Litauens parlamentsbyggnad i Vilnius.
Den 29 mars 2004 blev Litauen medlem i NATO. Den 1 maj 2004 blev Litauen medlem i EU.
[redigera] Litauens storfurstar
|
[redigera] Polsk-litauiska kungar
Albanien | Andorra | Armenien2 | Azerbajdzjan1 | Belgien | Bosnien och Hercegovina | Bulgarien | Cypern2 | Danmark | Estland | Finland | Frankrike | Georgien1 | Grekland | Irland | Island | Italien | Kazakstan | Kroatien | Lettland | Liechtenstein | Litauen | Luxemburg | Makedonien | Malta | Moldavien | Monaco | Montenegro | Nederländerna | Norge | Polen | Portugal | Rumänien | Ryssland | San Marino | Schweiz | Serbien | Slovakien | Slovenien | Spanien | Storbritannien | Sverige | Tjeckien | Turkiet | Tyskland | Ukraina | Ungern | Vatikanstaten | Vitryssland | Österrrike
Besittningar och autonoma områden
Abchazien1 | Adzjarien1 | Akrotiri och Dhekelia | Färöarna | Gibraltar | Guernsey | Isle of Man | Jersey | Kosovo | Krim | Nachitjevan1 | Nagorno-Karabach1 | Nordcypern2, 3 | Transnistrien | Åland
1 Delvis i Asien. 2 Helt i Västasien men anses europeiskt för kulturella, politiska och historiska skäl. 3 Bara erkänt av Turkiet.
