Strandskata

Wikipedia

?Strandskata Status i världen: Livskraftig (lc)
En adult strandskata
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Vadarfåglar Charadriiformes
Familj:	Strandskator Haematopodidae
Släkte:	Haematopus
Art:	Strandskata H. ostralegus
Vetenskapligt namn
§Haematopus ostralegus Auktor: Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Strandskata (Haematopus ostralegus) är en vadarfågel inom familjen strandskator och är en karaktärsfågel för kusterna runt om i Europa. Den största andelen av strandskata i Europa finns i Vadehavet vid Nordsjön och i angränsande landregioner.

Innehåll 1 Utseende 2 Läte 3 Utbredning och taxonomi 3.1 Häckningsområden 3.2 Övervintringsområde 3.3 Strandskatan i Sverige 4 Biotop 5 Föda 6 Beteende 7 Fortplantning 8 Häckningsframgång, dödlighet och ålder 9 Beståndet och beståndsutveckling 10 Övrigt 11 Källor 12 Externa länkar

[redigera] Utseende

Strandskatan är en stor och kompakt vadare med en längd på 39 till 45 cm, varav näbben är mellan 6 till 9 cm och ett vingspann på 72-83 cm. Den är i huvudsak vit undertill och svart på ovansidan. Den har en lång röd näbb, rosafärgade ben och röda ögon. Könen är lika, förutom att honans näbb i genomsnitt är något längre.

Juvenila fåglar har mer gråaktig rosafärgade ben och en mer brunaktig mantel och näbbspetsen är mörk. De har vita fläckar på strupen och på halsens sidor. Den första sommaren har strandskatan en vit halskrage och näbbspetsen är mörk. De adulta fåglarna har också denna vita halskrage men saknar den mörka näbbspetsen.

Kännetecknande för en strandskata när den flyger är förutom den vita underryggen de breda vita vingbanden på ovansidan vingen och den breda svarta kanten på stjärten.

[redigera] Läte

Strandskator är ljudliga fåglar. Strandskatans sammanhållningsläte är ett gällt och högröstat "kubik, kubik, kubik". Varningslätet ett skarpt upprepat "plitt plitt pli-pli-pli". Under häckningstiden hörs även ett högt drillande läte. När de försvarar sitt revir går de emot den främmande fågeln med nedåtriktat huvud och lite öppnad näbb, samtidigt som de utstöter ett högt läte.

[redigera] Utbredning och taxonomi

Arten är den mest spridda av strandskatorna och häckar i västra Europa, centrala Eurasien samt på nordöstra Asiens kuster.

[redigera] Häckningsområden

Man skiljer mellan tre underarter som har olika häckningsområden:

• Haematopus ostralegus ostralegus, nominatformen, häckar vid nästan alla europeiska kuster från Island till Medelhavet och framför allt vid Nordatlantens kuster. Medan populationen runt Östersjön är liten, finns de flesta individer vid Nordsjöns kuster och i angränsande områden. I Tyskland häckar arten från kusten längs de större floderna långt in i landet. Andra länder med häckningsplatser i inlandet är Skottland, Irland, Nederländerna, Ryssland och Turkiet.
• Haematopus ostralegus lingipes häckar i Mindre Asien, västra Sibirien och sydliga delar av centrala Ryssland.
• Haematopus ostralegus osculans är en häckningsfågel i Kamtjatka, i Kina och på Koreahalvöns västkust. Där finns den särskilt i Saemangeumhavet.

[redigera] Övervintringsområde

Strandskator är huvudsakligen flyttfåglar, men några av de västeuropeiska individerna stannar i sina häckningsområden eller flyttar bara kortare distanser. Många av de strandskator som på vintern påträffas i sydvästra England är häckningsfåglar i norra England eller Skottland. Häckningsfåglar från södra England och norra Centraleuropa övervintrar i regionen mellan deras häckningsområde och den Iberiska halvön. Ett mindre antal flyttar till Marocko. Populationer som på vinterhalvåret lever i Tunisien och Libyen har sina häckningsområden vid nordvästra Medelhavet och vid Adriatiska havet.

En liten del av den isländska populationen övervintrar vid Islands kustlinjer. Den övriga populationen från Island och häckfåglar från Färöarna flyger till Irländska sjön. Häckningsfåglar från Norge, Sverige, Baltikum och Ryssland övervintrar i södra Nordsjön.

De sydligaste vinterkvarteren ligger vid västafrikanska kusten i Ghana, men det är hittills okänt var dessa fåglar häckar.

Flyttning till vinterkvarteren sker strax efter slutet av häckningsperioden. Till exempel startar de första europeiska häckningsfåglarna i mitten av juli, men de flesta flyttar i augusti eller september. Återflytten börjar redan vid slutet av januari och fortsätter fram till april. Vid flytten följer fåglarna kustlinjen och påträffas bara undantagsvis i inlandet.

[redigera] Strandskatan i Sverige

I Sverige häckar nominatformen H. o. ostralegus längs kusterna från Bohuslän på västkusten till norra Uppland på östkusten, vid de stora sjöarnas stränder och på de största öarna även ganska långt från stranden.

Den absoluta merparten av den svenska populationen är flyttfåglar med vinterkvarter i södra Nordsjön och västra Europa, men ett antal individer övervintrar på skär längre ut från kusten på västkusten.

[redigera] Biotop

Strandskatan trivs på öppna strandmarker, på strandängar såväl som på sand- och grusstränder. Den kan även ses på åkrar längre in i landet .

Strandskator är på grund av sin föda starkt knutna till kuster med tidvatten. Arten föredrar därför grunda kustvatten, öar och mynningar av floder och åar. Däremot påträffas arten i centrala delar av Europa ibland på ängar med kort gräs. Häckningsplatsen ligger i dessa regioner vid insjöar eller vid större floder med grusstränder. De finns till och med i konstgjorda sjöar som blivit kvar efter gruvdrift.

[redigera] Föda

Strandskatan lever främst på musslor, som den är skicklig på att öppna genom att hacka sönder skalet. Den kan äta 300 musslor på en dag. Den äter även insekter, kräftdjur, blötdjur och maskar.

Några sorters musslor som de äter är till exempel hjärtmusslor och blåmusslor. Dessutom ingår skålsnäckor, strandsnäckor och snäckor av familjen Buccinidae i dess föda. I inlandet utgör daggmasken strandskatornas huvudsakliga föda. I motsats till hos vissa andra havsfåglar är djurets muskelmage inte tydligt utbildad. På grund av deras teknik att öppna födan med näbben behöver de inte smälta den i magen.

Under dagen använder strandskator ögonen för att hitta födan. Musslor som ligger längre ned i gyttjan hittar de genom känselsinnet och på grund av lerans skiftande färg. Under natten använder strandskator nästan uteslutande känselsinnet. De har bra förmåga att skilja mellan levande musslor och tomma skal.

Dessa fåglar kan sluka mindre musslor på en gång. De största hjärtmusslor som de äter helt har en diameter av 8 millimeter och för blåmusslor är måttet 12 millimeter.

Köttet av större musslor når de genom att öppna skalen och för det finns två olika sätt. Det första sättet utgår från att strandskatan bär musslan till ett fast underlag och lägger den där på marken med den flata sidan uppåt. Den håller fast musslan med fötterna, och slår med styv hals och sluten näbb lodrätt på musslan medan den gungar med höften. På detta sätt förstörs en av musslans muskler som sluter skalet. Sedan vrids musslan en bit och strandskatan använder näbben för att öppna den helt. För att öppna och äta en blåmussla behöver strandskatan inte längre än tio till femton sekunder. Hårda musslor kastar den ibland från ett högre ställe till marken för att öppna dem. Den andra varianten är att fågeln trycker sin näbb genom skalets halvor för att skada musklerna som sluter musslans skal.

En enskild individ använder alltid samma teknik, som den lär sig av sina föräldrar och förbättrar genom övning.

[redigera] Beteende

Vid kustlinjerna är strandskatans aktivitet beroende av tidvatten, den är alltså aktiv både under dagen och natten. I inlandet är dessa fåglar aktiva på dagen.

Strandskator har bra förmåga att simma och gör det jämförelsevis ofta. Grupper av några fåglar har setts långt från fastlandet. Troligtvis vilar dessa fåglar vid högvatten och under mörka nätter på vattnet. Skadade och inte flygfärdiga ungfåglar flyr från sina fiender på vattnet. Där kan de dyka även genom att använda sina vingar för att komma fram. De kan dyka sträckor upp till femton meter på ett djup som ligger 30 till 50 centimeter under vattenytan.

Utanför häckningstiden lever strandskator mycket socialt, men vid häckningsplatsen är de oftast ganska aggressiva mot främlingar. Det förekommer till och med att de dödar andra fåglar genom att skaka och slå dem.

För att skydda boet mot fiender använder den tekniken att locka iväg fienden. Om en fiende kommer låtsas den att den häckar på ett annat ställe eller spelar skadad, för att hålla fienden borta från boet. När boskapsdjur kommer för nära boet försvarar sig strandskatan genom att hacka med näbben mot djuret.

[redigera] Fortplantning

Äggen ruvas omväxlande av både hanen och honan i 27 dagar. Äggen är grå eller gulbruna, med mörka fläckar så att de är svåra att få syn på på stranden.

Strandskator häckar för första gången när de är fyra år gamla, men har förmåga att häcka upp till 36 års ålder. Oftast är de monogama, men ibland finns hannar som har två honor. Ett par är mycket trogna varandra och separationer förekommer mycket sällan. Om en av partnerna dör påbörjar den andra en ny parbildning. För deras bo väljer dessa fåglar som häckar på marken ofta ett ställe vid sandstränder som ligger lite upphöjt och utanför tidvattenzonen. I inlandet föredras ängar som inte är i bruk. Viktigare än häckningsplatsens beskaffenhet är tillgången till föda. Så förekommer det också att strandskator häckar i sandtag, byggplatser, vid järnvägslinjer, på halmtak och i korgvide. Boet självt består bara av en grop i marken som skapas genom att vrida kroppen i underlaget.

En hona lägger oftast tre ägg; större kullar uppstår genom att flera honor lägger ägg i samma bo. Hos strandskator förekommer det även att de har blandade kullar med andra havsfåglar som tärnor och måsar, som ruvas av de olika fåglarna. Som hos alla vadarfåglar sker bara en häckning per år. Men om kullen förstörs av boskapsdjur eller måsar sker oftast ett andra försök. Häckningstiden ligger mellan 26 och 27 dagar. Hannar och honor ruvar i samma utsträckning. Bägge partner är även ansvariga för ungfåglarnas uppfödning.

Ungfåglarnas utveckling sker i inlandet snabbare än vid kustlinjerna. De förstnämnda fåglarna blir oftast självständiga cirka sex veckor tidigare, antagligen på grund av att födans sammansättning skiljer sig väsentligt. Huvudfödan för unga strandskator vid kusten består av musslor, snäckor och kräftor med hårt skal som måste brytas och som kräver en fullt utbildad näbb. Strandskator i inlandet däremot, äter huvudsakligen daggmaskar som kan förtäras direkt.

[redigera] Häckningsframgång, dödlighet och ålder

En månad efter första ruggningen finns ungefär 16 procent av de nyfödda ungarna kvar. Artens medellivslängd ligger i vilt tillstånd vid 15 år och i fångenskap kan de bli upp till 30 år gamla. Rekordet hölls av en individ som hittades 1993. Ringmärkningen från 1949 i Nederländerna visade att fågeln var 44 år gammal.

[redigera] Beståndet och beståndsutveckling

Efter en uppskattning som gjordes 1971 finns 550 000 individer av den nordvästeuropeiska populationen. Där ingår 13000 par i Tyskland och 41000 par i Nederländerna. Under andra hälften av 1800-talet minskade beståndet i större delar av Europa tydligt, men sedan 1930 växte det igen. Idag pendlar beståndet på grund av jakt och förstöring av fåglarnas biotop å ena sidan, och olika skyddsåtgärder å andra sidan. Orsaken till fågelns spridning i inlandet var troligtvis jordbrukets modernisering och intensifiering.

Strandskatan är idag den enda företrädaren för släktet strandskator i västra palearktis. Tidigare fanns på de östra Kanarieöarna Graciosa, Lanzarote och Fuerteventura en endemisk underart till den svarta strandskatan, Haematopus moquini meadewaldoi, som sedan 1968 räknas som utdöd.

[redigera] Övrigt

På Färöarna är strandskatan, som på färöiska heter Tjaldur, landets nationalfågel och dess ankomst från vinterkvarteren firas varje år den 12 mars på helgdagen Grækarismessa, som samtidigt gäller som vårens början. I en sång från 1800-talet som heter Fuglakvæði besjöng den färöiske nationalhjälten Nólsoyar Páll strandskatan, som sedan dess ses som symbol för Färöarnas självständighetssträvan.

Strandskatan är också Bohusläns landskapsfågel.

[redigera] Källor

• Austernfischer i tyskspråkiga Wikipedia, läst 18 december 2006
• Artdatabasen Svala
• Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
• Wahlberg,T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
• Lars Larsson, Birds of the world, CD-rom, 2001

[redigera] Externa länkar

• Sveriges Ornitologiska Förening
• Sveriges radio, P2
• Artportalen: Dagens fågel - senaste observationerna - bilder
• Dansk ornitologisk forening