Ungerska
Wikipedia
| ungerska (magyar) | |
|---|---|
| Talas i: | Ungern, och i delar av Rumänien (Transsylvanien), Slovakien, Serbien (Vojvodina) Ukraina, Kroatien, Österrike och Slovenien |
| Region: | Centraleuropa |
| Antal talare: | 14,5 miljoner |
| Rankning: | 66 |
| Klassificering: | uraliskt finsk-ugriskt |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i: | Ungern, Slovenien, Vojvodina, EU |
| Språkmyndighet: | - |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | hu |
| ISO 639-2 | hun |
| SIL | HNG |
Ungerska (eller magyariska) är ett finsk-ugriskt språk som talas framför allt i Ungern, där det är officiellt språk. Utöver det talas ungerska även i Transsylvanien, Slovakien, Vojvodina, Nedre Karpaterna, Kroatien, Slovenien samt Österrike. Det har haft en tendens att utvecklas mot större komplexitet och större formrikedom och talas idag av omkring 15 miljoner människor - varav 10 miljoner bor i Ungern. Språket skrivs med det latinska alfabetet.
I Slovakien, där ungerskan talas av cirka 520 000 människor (eller 10% av befolkningen), ritades gränserna till landets provinser om med baktanken att kunna förhindra ungerskan från att bli det största språket, som då skulle kunna leda till officiell status. Ungerskan i Slovakien är koncentrerad till landets södra delar, längs med gränsen till Ungern.
Ungerskan anses vara det uraliska språk som har flest kasus, med uppemot ett trettiotal. Det ursprungliga uraliska språket tros ha haft avsevärt färre. Dessa kasus tros ha uppkommit i takt med att postpositioner sammansmälte med det föregående ordet.[källa behövs]
Sedan den 1 maj år 2004 är ungerskan ett av EU:s officiella språk.
Innehåll |
[redigera] Fonologi
Följden i det 44-bokstaviga ungerska alfabetet är:
Basen är det latinska alfabetet, men ungerskans alfabet har dock utökats med vissa specifika bokstavskombinationer och accenter.
[redigera] Konsonanter
Ungerskan har följande konsonantsystem (ovanliga grafem är markerade i fetstil):
| Fonem | Vanligaste ljudvärdet i IFA |
Vanligaste grafemet |
[tonad] | artikuleringsställe | artikuleringssätt |
|---|---|---|---|---|---|
| /p/ | [p] | p | - | bilabial | klusil |
| /b/ | [b] | b | + | bilabial | klusil |
| /t/ | [t̪] | t | - | laminal dental | klusil |
| /d/ | [d̪] | d | + | laminal dental | klusil |
| /c/ | [cç] eller [c] | ty | - | palatal | affrikata eller klusil |
| /ɟ/ | [ɟʝ] eller [ɟ] | gy | + | palatal | affrikata eller klusil |
| /k/ | [k] | k | - | velar | klusil |
| /g/ | [ɡ] | g | + | velar | klusil |
| /f/ | [f] | f | - | labiodental | frikativa |
| /v/ | [v] | v | + | labiodental | frikativa |
| /s/ | [s̻] | sz | - | laminal denti-alveolar | frikativa |
| /z/ | [z̻] | z | + | laminal denti-alveolar | frikativa |
| /ʃ/ | [ʃ] | s | - | postalveolar | frikativa |
| /ʒ/ | [ʒ] | zs | + | postalveolar | frikativa |
| /j/ | [j] or [ʝ] | j, ly | + | palatal | frikativa eller approximant |
| /h/ | [h] eller [ɦ] ([x] eller [ç] finalt) |
h, ch | ± | glottal | frikativa |
| /ts/ | [ts̻] | c | - | laminal denti-alveolar | affrikata |
| /dz/ | [dz̻] | dz | + | laminal denti-alveolar | affrikata |
| /tʃ/ | [tʃ] | cs | - | postalveolar | affrikata |
| /dʒ/ | [dʒ] | dzs | + | postalveolar | affrikata |
| /l/ | [l̪] | l | + | laminal dental | lateral konsonant |
| /r/ | [r̪] | r | + | laminal dental | tremulant |
| /m/ | [m] | m | + | bilabial | nasal |
| /n/ | [n̪] | n | + | laminal dental | nasal |
| /ɲ/ | [ɲ] | ny | + | palatal | nasal |
Nästan alla konsonanter har en dubbel motsvarighet som skrivs genom att dubblera bokstaven, exempelvis bb, pp och ss, eller genom att dubblera den första bokstaven i en digraf, exempelvis ssz, nny och ddzs. Jämför svenskans t i hat och hatt.
Förr i tiden uttalades ly och j på olika sätt, vilka nuförtiden i standardspråk uttalas på samma sätt.
Affrikatorna /c/ och /ɟ/ förekommer som klusilerna ([c] och [ɟ]) i formellt tal.
[redigera] Vokaler
| Fonem | Vanligaste ljudvärdet i IFA |
Vanligaste grafemet |
[bakre] | [rundad] | [sluten] | [öppen] | [lång] |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| /a/ | [ɒ] | a | + | + | - | + | - |
| /aː/ | [aː] | á | + | - | - | + | + |
| /o/ | [o] | o | + | + | - | - | - |
| /oː/ | [oː] | ó | + | + | - | - | + |
| /u/ | [u] | u | + | + | + | - | - |
| /uː/ | [uː], [u] | ú | + | + | + | - | + |
| /e/ | [ɛ] | e | - | - | - | + | - |
| /eː/ | [eː] | é | - | - | - | - | + |
| /i/ | [i] | i | - | - | + | - | - |
| /iː/ | [iː], [i] | í | - | - | + | - | + |
| /ø/ | [ø] | ö | - | + | - | - | - |
| /øː/ | [øː] | ő | - | + | - | - | + |
| /y/ | [y] | ü | - | + | + | - | - |
| /yː/ | [yː], [y] | ű | - | + | + | - | + |
Längdskillnaden hos slutna vokaler är inte alltid regelbunden. Flera dialekter saknar fonemen /iː/, /uː/ samt /yː/, och vardagligt tal skiljer sig mycket från det skrivna (exempelvis uttalas unió [uːnioː], och kórház uttalas [korhaːz]).
Även om det inte förekommer i huvudstaden Budapest så skiljer ungefär hälften av alla ungersktalande på fonemen /e/ och /ɛ/. Ett exempel är ordet mentek som representerar fyra olika ord på 'regional standard': [mentek] "ni går", [mentɛk] "de gick", [mɛntek] "jag räddar" samt [mɛntɛk] "de är förskonade". I Budapest faller alla dessa ihop till [mɛntɛk].
Förr existerade det i ungerskan en vokal, ë (vilken representerade [ɛ]), men efter språkreformerna under 1800- och 1900-talet blev den avskaffad. Idag förekommer denna vokal bland dialekter i Sydungern, och runt omkring staden Szeged uttalas det även [ø] - det vill säga ord som ember [embɛr] (=människa) uttalas [embør].
I ungerskan finns det inte särskilt många dialekter, då landet varit tämligen centraliserat. Ett undantag är dock Csángó-folket i östra Rumänien, som levt där nästan lika länge som Ungern har funnits.
[redigera] Historia
Ungerskan och andra finskt-ugriskt talande stammar skiljdes åt cirka 3000 år f.K, vilket har lett till att finländare, ungrare, samer och estländare idag inte längre förstår varandras språk. Dock finns det några enstaka ord som har en samma betydelse i deras språk, exempelvis:
- Vatten: ungerska = víz, finska = vesi (vete-, vede-)
- Liv: ungerska = élet, finska = elämä
- Blod: ungerska = vér, finska = veri (vere-)
I ungerskan och finskan har också en del konsonantskiftningar inträffat, exempelvis mellan h och k. Finskan har dessutom bevarat ändelsen -i i sitt språk. Finskt ordinitialt k motsvaras av h i ungerskan om det där följs av bakre vokal:
- Fisk: ungerska = hal, finska = kala
- Tre: ungerska = három, finska = kolme
- Sex: ungerska = hat, finska = kuusi
Ungerskan har även flera lånord, bland annat följande:
- Turkiska lånord: alma (äpple), bor (vin), apa (far), anya eller anyu (mor)
- Tyska lånord: kvártély (kvarter [militärterm]), kugli (klot), spicli (spion [vardagligt]), táska (väska), dzseki (jacka), tipp (tips), heccelni (hetsa), vicc (vits, rolighet), andra ord med militär anknytning (hapták från Habtacht, egzecéroz från exezieren, mars! från marschieren, kuss från kuschen, o.s.v.)
- Tjeckiska lånord: király (kung), kukorica (majs), stadsnamn med ändelse av -grád (Visegrád)
- Latinska lånord: centrum (centrum), skandallum (skandal, [ålderdomligt])
- Franska lånord: csekk (check), bál (bal), garázs (garage), balkon (balkong), restaurant (restaurang)
- Zigenska lånord: csávó (karl), csaj (tjej), kéró (hus), lóvé (pengar) (Dessa ord är slang.)
- Finskt lånord: szauna (sauna, bastu)
- Svenskt lånord: ombudsman (ombudsman)
Nuförtiden lånar ungerskan många ord även från andra språk, så som engelskan. Några exempel på ord lånade från engelskan är: fájl (file), menedzser (manager), szájt (sajt [vardagligt])
Under 1700-talet utsattes också ungerskan för en språkreform. Dess ledare var Ferencz Kazinczy, som inte bara standardiserade grammatiken, utan också införde många nya ord. Ett exempel på ett sådant ord är elme (hjärna).
[redigera] Se även
[redigera] Källor
 |
Europeiska unionens officiella språk | |
|
Bulgariska | Danska | Engelska | Estniska | Finska | Franska | Grekiska | Iriska | Italienska | Lettiska | Litauiska | Maltesiska | Nederländska | Polska | Portugisiska | Rumänska | Slovakiska | Slovenska | Spanska | Svenska | Tjeckiska | Tyska | Ungerska |
||
| Källa: EU:s webportal | ||
