Jerusalem
Wikipedia
Denna artikel behandlar staden Jerusalem. För andra betydelser, se Jerusalem (olika betydelser).
Jerusalem (modern hebreiska: ירושלים, Yerushaláyim; biblisk hebreiska ירושלם; arabiska: القدس, al-Quds) är sedan 1949 de facto huvudstad i Israel, ett förhållande som har mött svagt internationellt erkännande. De flesta länder håller sina ambassader i Tel Aviv. Jerusalem är mångetnisk och har en viktig roll inom judendom, kristendom, islam och bahai.
Innehåll |
[redigera] Historia
Jerusalem anses ha grundats omkring 1800 f.v.t. Dess tidigast kända invånare var jebusiterna, ett kanaanitiskt folkslag, och staden kallades därför bland annat Jebus. Enligt den judiska Bibeln - det kristna Gamla testamentet - intogs Jerusalem drygt tusen år senare, omking 990 f.v.t., av israeliternas kung David. Han gjorde staden till huvudstad i sitt rike, som då bestod av Sydriket Juda, men senare även omfattade de nordliga stammarna, Israel.
Efter kung David uppförde hans son Salomo Templet på Moria berg i Jerusalem, "den plats som Gud ser till". Alltsedan dess står Jerusalem i centrum i judisk föreställningsvärld.[källa behövs] Sedan dess vänder sig judar världen över mot Jerusalem i sin bön, och i de tre dagliga bönestunderna står Jerusalem och vad staden representerar i centrum.
Efter den babylonska fångenskapen återuppfördes Templet under persiskt beskydd (480-talet f.v.t.) och förblev en samlingspunkt för judarna fram till dess att den och staden i övrigt erövrades av romarna efter det misslyckade judiska upproret 66-70. Efter det sista stora judiska upproret i Israel mot det romerska styret, den så kallade bar-Kochbarevolten 132-135, förbjuds judar att bo i Jerusalem och i en radie på omkring 50 kilometerm från staden. Jerusalem ombyggdes till en romersk stad under namnet Aelia Capitolina. Hundra år efter att Romarriket antagit kristendom som statsreligion hade staden återfått sitt gamla namn och den kristne biskopen där upphöjts till rang av "patriark". Vid den tiden var judarna åter etablerade i Jerusalem
I samband med den arabiska expansionen i Mellanöstern under 600-700-talet övergick Jerusalem till att bli en huvudsakligen muslimsk stad. Några årtionden senare blev den i Koranen omnämnda "bortest belägna böneplatsen" ("al-Aqsa"), som Muhammed ska ha besökt i en drömvision, identifierad med det gamla judiska tempelområdet på vars ruiner nu uppfördes en dom, "Klippdomen", och en moské, "al-Aqsa". Det muslimska inslaget stärktes ytterligare under 800-900-talet.
1099-1187 var Jerusalem huvudstad i ett kristet kungarike, Kungariket Jerusalem.
På 1520-talet intogs Jerusalem av det Ottomanska riket, som styrde staden fram till att väldet upphörde att existera efter första världskriget. Vid folkräkningen 1855 befanns judarna vara den enskilt största religiösa grupperingen i staden, vilket var ett resultat av judisk invandring under 1800-talet.
[redigera] Utveckling under 1900-talet
Jerusalem intogs år 1917 av britterna under general Alenby. I sitt förslag till delning av det brittiska mandatet Palestina i november 1947, föreslog FN att Jerusalem skulle bilda en internationell zon. Eftersom den arabiska parten vägrade godkänna delningsplanen som helhet föll den.
Efter 1948 års arab-israeliska krig delades Jerusalem. Östra Jerusalem, inklusive det judiska kvarteret i Gamla staden, intogs av Jordanien medan det judiska Västra Jerusalem (även kallat "Nya Jerusalem") införlivades med Israel.
Vid det israeliska parlamentets första ordinarie sammanträde 1949 lagstiftades om Jerusalem som den judiska statens huvudstad. Detta har dock inte erkänts av omvärlden.
Efter att Israel inlett Sexdagarskriget år 1967 genom ett överraskningsanfall, intogs Östra Jerusalem.
[redigera] Efter 1967
Östra Jerusalem införlivades med Israel genom anektering, det vill säga juridisk införlivning, år 1967. Detta har dock inte erkänts av omvärlden, som betraktar området som ockuperat.
[redigera] Stadsstruktur
De viktigaste pilgrimsmålen finns innanför murarna till Gamla staden, och av dem kan nämnas
- Tempelberget (Haram as sharif, moskeområdet, med bl.a. Al Aqsamoskén)
- Västra muren (klagomuren)
- Via Dolorosa
- Uppståndelsekyrkan som inrymmer ett av fler utpekade alternativ till Golgata och Jesu grav
Öster om Gamla staden går Kidrondalen, och på andra sidan om den finns Olivberget, nedanför vars sluttning Getsemane trädgård ligger med bl a olivträd, som mycket väl kan vara över 2000 år gamla. Högre upp på Olivberget finns Jesu tårars kyrka och Fader Vår-kyrkan, den senare på en plats där en grotta utpekas som den plats där Jesus övernattade när han var i Jerusalem. På sydsidan av Olivberget finns Betania där Jesu vänner Marta, Maria och Lasarus bodde. Östsluttningen av Olivberget täcks av en stor begravningsplats.
Goda utsiktspunkter är dels Olivberget vid Fader Vår-kyrkan, dels Haas promenad, några kilometer söder om Jerusalem.
År 1981 upptogs Gamla staden i Jerusalem och dess murar på UNESCO:s världsarvslista. Sedan 1982 är gamla staden även upptagen på UNESCO:s lista över hotade världsarv.
