Johann Sebastian Bach

Wikipedia

Bach leder hit. Flera personer med namnet Bach hittas på Bach (olika betydelser)

J.S. Bach i 60-årsåldern, porträtt av E.G. Haussmann.

Johann Sebastian Bach, född 21 mars 1685 i Eisenach, Tyskland, död 28 juli 1750 i Leipzig, Tyskland, tysk kompositör och organist. Bach intar en särställning bland barockens kompositörer. Han anses vara kontrapunktens store mästare som i mångt och mycket sammanfattar och fulländar sina föregångares stilar och tendenser.

Han är en centralgestalt inom den protestantiska kyrkomusiken på grund av sin omfattande produktion av verk för kyrkoårets olika högtider. Bachs passioner (oratorier på temat Jesu lidande och död) är stående inslag i påskkonserter i många länder. Han har kallats för "den femte evangelisten" syftande på bibelns fyra evangelister.

Också inom orgelmusiken räknas han till de främsta, om inte den allra främste. Hans musik utövar ett starkt inflytande på organister än idag. Under sin livstid var han en ansedd orgelexpert som ofta konsulterades när nya orglar skulle byggas eller repareras. Bach var dessutom en skicklig pedagog som komponerade ett stort antal övningsstycken av hög kvalitet och konstnärlig halt.

[redigera] Biografi

Jag har måst vara flitig. Var och en som är lika flitig kan komma lika långt.”
— J.S. Bach,.

[redigera] Ungdomsår

Johann Sebastian Bach föddes 21 mars 1685 i Eisenach i centrala Tyskland. Han härstammade från en stor musikersläkt. Fadern, Ambrosius Bach, var stadsmusikant i Eisenach med violin som huvudinstrument. Båda föräldrarna dog när Bach var i tioårsåldern och han uppfostrades därefter av sin äldre bror Johann Christoph, som var organist i Ohrdruf ett par mil därifrån.

Bach studerade musik för brodern och fick undervisning i det lokala gymnasiet. När Bach var 15 år gammal började det bli för trångt hos broderns växande familj, och Bach lämnade Ohrdruf för Lüneburg. Där fick han en friplats i Michaelikyrkans skola tack vare sin vackra sopranröst – skolkören var aktad och brukades flitigt vid gudstjänsterna. Under perioden i Lüneburg fotvandrande Bach flera gånger till Hamburg för att lyssna till orgelmästaren Jan Adams Reinken. Han gjorde även resor till Celle för att höra fransk instrumentalmusik av hovkapellet där.

De platser Bach levde på under sitt liv.

När skolan slutade 1703 sökte den då 18-årige Bach anställning i trakten. Efter en tid som violinist hos en hertig i Weimar fick han tjänst i Arnstadt som organist. Vid denna tid gjorde han bekantskap med den italienska kammarmusiken och skrev några av sina kantater samt utvecklade sin orgelkonst. 1705 tog han ledigt för att vandra till Lübeck och höra Dietrich Buxtehudes orgelspel. Ledigheten var på fyra veckor men Bach blev borta i fyra månader. Det ledde till förebråelser från arbetsgivaren, och konflikten gjorde att Bach 1707 tog en annan tjänst vid Blasiuskyrkan i Mühlhausen. Där gifte han sig med sin syssling Maria Barbara Bach (1684–1720). De fick sedermera sju barn tillsammans, varav tre dog i ung ålder.

[redigera] Tiden i Weimar och Köthen

1708–17 var Bach anställd som hovorganist och kammarmusiker hos hertigen i Weimar. Under denna period komponerade han en stor del av sina orgelverk, och han nådde stort anseende som orgelexpert och -virtous. Han lämnade Weimar i vredesmod över att inte ha blivit befordrad till kapellmästare, en tjänst som man dock var beredd att erbjuda honom vid hovet i Köthen.

Bach blev kvar i Köthen fem år och tiden där ledde till ett uppsving för Bachs komponerande av profan instrumentalmusik. Här tillkom bland annat de så kallade Brandenburgkonserterna, alla violinkonserterna och flera orkestersviter. Även en stor del av klavermusiken komponerades under den här perioden.

Han förlorade sin hustru 1720, hon drabbades av sjukdom och dog när Bach var ute på resa. Han gifte om sig med Anna Magdalena Wilcken året därpå. Hon var dotter till en trumpetare och kom att bli till stor hjälp för Bach i hans arbete genom att hon ofta skrev rent hans noter. Hon födde honom 13 barn, fem av dem kom att överleva fadern.

Gravyr från 1723 av J. G. Krügner föreställande Thomaskyrkan i Leipzig, skolbyggnaden till vänster.

[redigera] Kantor i Leipzig

1723 fick Bach tjänsten som kantor vid Thomaskyrkan i Leipzig – efter att bland andra Telemann tackat nej till den. Han skulle bli kvar i Leipzig resten av sitt liv.

Arbetet innebar ett dubbelt ansvar: dels skulle Bach leda sångundervisningen i kyrkans skola, dels skulle han svara för musiken i stadens båda huvudkyrkor. Efterhand blev det tydligt att Bach prioriterade kyrkomusiken framför undervisandet, och han irriterade sig stundom på eleverna när dessa inte levde upp till hans högt ställda krav. Han hamnade på grund av detta flera gånger i konflikt med sina överordnade på skolan.

Trots att han kunde vara sträng som lärare, var Bach en högst blygsam person när det kom till den egna konsten. Han var anspråkslös och förnöjsam, och framhävde eller skröt aldrig över de stora musikaliska gåvor han utan tvivel besatt. Som överskrift på sina kompositioner skrev den religiöse Bach alltid "Soli Deo Gloria", latin för "Gud allena äran". När han emellanåt fick frågan om hur han kunnat bli så skicklig inom sin konst, svarade han helt enkelt: "Jag har måst vara flitig. Var och en som är lika flitig kan komma lika långt."^[1]

Bach levde ett stilla liv i Leipzig. Han skötte sina plikter som lärare och kantor, och skrev främst musik som skulle användas under kyrkoåret. Från Leipzig-tiden stammar majoriteten av hans stora mängd kantater, samt ett antal större verk som h-mollmässan, Matteuspassionen och Juloratoriet.

[redigera] De sista åren

Sista notbladet från die Kunst der Fuge, med C.P.E. Bachs notering om att fadern dog under arbetet.

1747 gjorde Bach ett besök hos Fredrik II av Preussen, som var en entusiastisk amatörmusiker. Besöket resulterade i verket Musikalisches Opfer, ett antal kompositioner över ett enda "kungligt" tema.

Under sina sista år koncentrerade Bach sig på sin stora studie i fugans form och teknik, Die Kunst der Fuge, ett verk som förblev oavslutat. Vintern 1749–50 drabbades Bach av en ögonsjukdom som efter två misslyckade operationer lämnade honom blind. Han dog den 28 juli 1750 i sviterna av ett slaganfall.

Flera av Bachs söner var då redan, eller gick vidare till att bli, framstående kompositörer och musiker. Till de namnkunnigaste räknas Wilhelm Friedemann Bach (1710–1784), Carl Philipp Emanuel Bach (1714–1788) samt Johann Christian Bach (1735–1782), som kom att bli ingen mindre än Mozarts förebild under dennes tidiga år.

Staty av Bach vid Thomaskyrkan i Leipzig.

[redigera] Bach och eftervärlden

Bach var uppskattad i sin samtid, dock mer som organist än som tonsättare. Hans ryktbarhet nådde aldrig samma nivå som till exempel Händels, även om han var känd och ansedd i framför allt Tyskland.

Årtiondena efter hans död ändrades musikmodet och Bachs verk föll mer eller mindre i glömska, nämnde någon "Bach" var det i allmänhet sönerna Johann Christian ("London-Bach") och Carl Philipp Emanuel som åsyftades. Genom den senares skriftställeri bleknade dock inte minnet av den store fadern helt.

Wolfgang Amadeus Mozart kom vid 26 års ålder i kontakt med Bachs verk och tog intryck, och 1800-talet såg en betydande Bachrenässans – till stor del tack vare Felix Mendelssohn. Mendelssohn såg till att Matteuspassionen återuppfördes år 1829 i Berlin, första gången sedan Bachs död. Konserten blev en succé som ledde till ett nyväckt intresse för Bach över hela Europa.

Allt sedan dess har uppskattningen av Bachs verk stadigt ökat. Ännu under 1940-talet ansågs Beethoven allmänt som den främste av de stora klassiska tonsättarna, men den platsen har idag övertagits av Bach. Hans viloplats finns idag i Thomaskyrkan i Leipzig, där han ju verkade under en stor del av sitt yrkesliv.

[redigera] Verk

Violinsonat nr. 1 i g-moll (BWV 1001) i Bachs notskrift.

Titelbladet till tredje delen av Clavier-Übung, ett av de få verk av Bach som publicerades under hans livstid.

6 Brandenburgkonserter
4 orkestersviter
Ein Musikalisches Opfer
Die Kunst der Fuge
Das Wohltemperierte Klavier I & II (48 preludier och fugor)
Goldberg-variationer
6 körmotetter
C:a 200 kyrkokantater
Johannespassionen
Matteuspassionen
Markuspassionen
Lukaspassionen
Juloratoriet
Påskoratoriet
Violinsonater
Flöjtsonater
6 Cellosviter
Engelska sviter
Italiensk konsert
Fransk ouvertyr
Inventioner och Sinfonior
Toccator
Variationsverk

Orgelverk
- Orgelbüchlein (47 koralförspel)
- 18 koralförspel ("Leipzigkoralerna")
- 29 orgelkoraler ("Kirnbergersamlingen")
- 17 koralförspel (ur Klavierübung III)
- 6 Schüblerkoraler
- 6 partitor och variationer över koraler
- 26 koralförspel
- 8 små preludier och fugor ("Acht Kleine", anses av vissa forskare vara skrivna av Krebs)
- Passacaglia c-moll
- Preludier, toccator, fantasier och fugor
- 6 Triosonater
- 4 Trios
- Duetter
- Kanons
- Kleines Harmonisches Labyrinth
- Pedal-Excercitum
- Transkriptioner

[redigera] Bach-Werke-Verzeichnis

Den tyske musikvetaren Wolfgang Schmieder (1901–1990) katalogiserade Bachs musik enligt ett system som heter Bach-Werke-Verzeichnis (Bach-verkförteckning) och förkortas BWV. I angivelser av Bachs verk skrivs BWV först och sedan numret för det aktuella verket. Vissa verk finns i flera versioner och ges då bokstäverna a, b, c efter numret. Förteckningen börjar med vokalmusik (1–525) och fortsätter med instrumentalmusik.

BWV	Verk
BWV 1–200	Sakrala kantater
BWV 201–216	Profana kantater
BWV 217–224	Övriga kantater
BWV 225–231	Motetter
BWV 232–242	Mässor
BWV 243	Magnificat
BWV 244–247	Passioner
BWV 248–249	Oratorier
BWV 250–438	Koraler
BWV 439–525	Sånger, arior och Quodlibet
BWV 525–771	Orgelverk
BWV 772–994	Övrig klavermusik
BWV 995–1000	Musik för luta
BWV 1001–1080	Kammarmusik
BWV 1081–1120	Tillägg

[redigera] Se även

BACH-motiv

[redigera] Källor

[redigera] Noter

^ Zoff, Otto, De stora tonsättarna i samtidens ögon (1966) Översättning: Ulla Godin. Malmö: Nybloms. sid. 18.

[redigera] Litteratur

Broman, Natanael mfl. (red.) Tonkonsten, internationellt musiklexikon (1955) Stockholm: Nordiska Uppslagsböcker.
Jeanson, Gunnar och Rabe, Julius, Musiken genom tiderna, del 2: Bach–Schubert (1980), Tredje upplagan, fjärde tryckningen. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 152. ISBN 91-20-01571-2.
Schmieder, Wolfgang, Thematisch-Systematisches Verzeichnis der musikalischen Werke von Johann Sebastian Bach (1990) Översättning: Ernest Newman. Wiesbaden: Breitkopf & Härtel. ISBN 3-7651-0255-5.
Schweitzer, Albert, J.S. Bach in two volumes (1966) Översättning: Ernest Newman. ISBN 0-486-21631-4.
Wikström, Owe, Toccata: J.S. Bachs andliga universum: iakttagelser och betraktelser (2000) Översättning: Ernest Newman. ISBN 91-7217-025-5.