Tysklands motorvägar

Wikipedia

Tysklands motorvägar eller Autobahn som de heter på tyska, är mycket väl utbyggda. Tyskland kan egentligen räknas som motorvägslandet nummer ett i världen. Tyskland var ändå inte först med att bygga vanliga motorvägar. De allra första motorvägarna byggdes nämligen i Italien under 1920-talet medan de tyska motorvägarna började byggas under 1930-talet.

Till skillnad från bland annat Sverige eller Schweiz så har alla skyltar på motorvägarna i Tyskland blå botten.

Innehåll 1 Motorvägssystemet 2 Historia 2.1 Weimarrepubliken 2.2 Nazityskland 2.3 Västtyskland/Tyskland 2.4 Östtyskland 3 Efter återföreningen 4 Se även 5 Litteratur 6 Externa länkar

[redigera] Motorvägssystemet

Motorvägssystemet når till nästan hela landet och fortfarande pågår utbyggnader. Till varje grannland leder idag minst en motorväg. Ändå är detta inte fullständigt komplett då det fortfarande saknas motorväg från Dresden till Tjeckien men denna är under byggnad och kommer att öppnas de närmaste åren då en fullständig motorvägssträcka mellan Dresden och Prag öppnas. Flera internationella motorvägar är mycket viktiga för hela Europa. Bland dessa kan nämnas A15 som går från Berlin till Polen och utgör den tyska delen av motorvägssträckan mellan Berlin och Kraków. En annan viktig motorväg är A7 som bland annat går från Hamburg till Danmark och utgör dessutom den tyska delen av motorvägssträckan mellan Hamburg och Sverige då motorvägarna fortsätter genom Danmark till Sverige. Totalt sett innebär detta att de tyska motorvägarna både är ett viktigt nationellt intresse för Tyskland men även viktiga för övriga Europa.

Motorvägsstandarden i Tyskland är ganska blandad. Flera motorvägar är i mycket gott skick och har perfekt körbana som dessutom många gånger har minst tre körfält i vardera riktningen. Det är dock långt ifrån samtliga motorvägar i Tyskland som är i detta skick. Många motorvägar har två körfält i vardera riktningen och dessutom är det inte ovanligt att de ibland också saknar vägren. Motorvägar utan vägren tillhör de äldsta motorvägarna och har inte genomgått någon större renovering sedan de byggdes på 1930-talet. De kan många gånger också ha äldre betongbeläggning kvar. En del motorvägar blev under 1930-talet aldrig ens färdigbyggda och vissa av dessa är än idag så kallade ruinmotorvägar som till exempel kan ha en stor bro mitt ute i skogen som inte används. Orsaker är bland annat att Östtyskland saknade resurser för att hålla vägarna i skicka eller bygga upp dem efter kriget (se nedan).

De tyska motorvägarna kan betraktas som mycket effektiva men de är inte de mest påkostade i Europa. Ett exempel på detta är som redan nämnts att de kan vara i äldre utförande utan vägren. Ett annat exempel på detta är att belysning förekommer ytterst sällan på motorvägar i Tyskland. Egentligen är det bara motorvägssträckor i de största städerna som till exempel Hamburg och Berlin som faktiskt har belysning på motorvägarna. I övrigt förekommer detta nästan inte alls. Inte ens München har belysning på sina motorvägar trots att det är en stor stad. Detta är en stor kontrast mot till exempel Storbritannien och Nederländerna som flitigt använder påkostad belysning på sina motorvägar.

Motorvägarna i Tyskland har till stor del fri fart och är idag det enda landet i Europa som har detta kvar. Rekommenderad hastighet på det tyska motorvägsnätet är dock i allmänhet 130 km/, men det finns enstaka sträckor där det råder fri hastighet men trots detta 120 km/h rekommenderas. Likaså finns det många sträckor med tvingande hastighetsbegränsning. För tyskarna betraktas motorvägarna många gånger som en symbol för frihet.

[redigera] Historia

De allra första motorvägarna byggdes på 1920-talet i Italien samt på 1930-talet i Tyskland. Enligt planen skulle motorvägar binda samman alla större städer. I Tyskland hade man redan 1921 invigt AVUS, den första motorvägsliknande vägen i världen. AVUS finansierades privat och kostade att köra på, den var också främst för motorsport och teststräcka för bilindustrin. Den första längre sträckan var mellan Milano och Como och öppnades 1923.

[redigera] Weimarrepubliken

Begreppet Autobahn användes första gången av Robert Otzen 1929. Otzen var ordförande för motorvägsprojektet Autobahnprojekt Hamburg–Frankfurt am Main–Basel (HaFraBa). 1932 började HaFraBas facktidskrift att använda Autobahn som namn. Då stod inte begreppet för någon standard vilket det blev i samband med byggandet av de så kallade Reichsautobahnen (riksmotorvägar). Den första motorvägen i Tyskland som band samman två stöder var Köln-Bonn som öppnades 1932. Den invigdes av Kölns borgmästare Konrad Adenauer med orden: "Så kommer framtidens vägar att se ut" ("So werden die Straßen der Zukunft aussehen") . Den heter idag A 555. Motorvägen Köln-Bonn var fyrfilig och cirka 20 km lång. Den byggdes för att klara hastigheter upp mot 120 km/h.

[redigera] Nazityskland

Dessa motorvägsbyggen pågick fram till 1943 och flera av dessa blev inte färdiga.

1933 påbörjades de stora motorvägsprojekten sedan nazisterna tagit makten och startat stora motorvägsprojekt för att få bort arbetslösheten. Motorvägarna i Nazityskland kallades Reichsautobahn (Riksmotorväg) och förkortades RAB. Planerna hade dock startat långt före Hitlers maktövertagande. När Adolf Hitler tog makten i Tyskland 1933 utnämnde han Fritz Todt till Generalinspekteur für das deutsche Straßenwesen (generalinspektör för det tyska vägväsendet) och som högste chef över det nyinrättade så kallade motorvägsministeriet (Autobahnministerium) som skulle leda ett flertal stora motorvägsbyggen. Todt fick ansvaret för byggandet av motorvägarna som låg på Fritz Todt och Organisation Todt, landskapsarkitekten professor Alwin Seifert och arkitekten Paul Bonatz. Under andra världskriget satte man in krigsfångar, koncentrationslägerfångar och tvångsarbetare i byggandet av motorvägarna. Under 1942 ställdes nästan allt arbete in. Fritz Todt omkom i en flygolycka 1942.

I Tredje Riket kom motorvägsbyggandet att bli en del av propagandan. Motorvägarna skulle bli sättet för det tyska folket att förflytta sig med folkbilen KdF-Wagen. Vägarna var i regel inte byggda för trupptransporter, de höll inte för de tunga pansarfordonen. Under kriget blev de också ett sätt att orientera sig via för allierade flygare. Det sägs också att den tyska militären hellre använde sig av järnvägen för transporter av dessa skäl. Man hade även hastighetstävlingar på motorvägarna där Mercedes-Benz och Auto Union tävlade. 1938 förolyckades tävlingsföraren Bernd Rosemeyer vid ett av dessa hastighetsförsök. Rosemeyer körde i 440 km/h när en kastvind tog tag i bilen. Motorvägsbyggena pågick fram till 1943 och flera av dessa blev inte färdiga.

Vid krigsslutet 1945 kom motorvägarna att användas av retirerade tyska trupper och allierade.

Efter andra världskriget har merparten byggts färdigt och renoverats. Vissa renoveringsarbeten pågår än idag. Några motorvägar har dock aldrig blivit färdiga och för närvarande finns heller inga planer på att bygga färdigt dessa.

[redigera] Västtyskland/Tyskland

Efter andra världskriget fortsatte utbyggandet av motorvägar, nu kallade Bundesautobahn (förbundsmotorvägar), i Västtyskland. I DDR byggde man i mindre omfattning och vissa delar från 1930-talet fick stå intakta då de inte kom att användas då de låg vid gränsen till Västtyskland.

Under 1970-talet skapades transitvägar från Västberlin till Västtyskland genom DDR. Det finns också delar av motorvägsnäten i Polen och Österrike som har sin bakgrund i de tidigare så kallade Reichsautobahn, eftersom detta var områden som då var en del av Tyskland eller stod under tysk makt. Ibland kan man i Tyskland och Polen se stora broar för motorvägar stå oanvändbara mitt i en skog eller på en åker, långt från närmaste större väg. De rivs inte heller eftersom en rivning är kostsam. Dessutom kan staten ha intresse av att de finns kvar för eventuell framtida användning. Samtliga broar över och viadukter på de tyska ruinmotorvägarna utfördes i full skala för två parallella körbanor.

[redigera] Östtyskland

Efter kriget iordningställdes en del av de icke färdigbyggda motorvägarna i det som blev Västtyskland. I Östtyskland var resurserna betydligt mindre och därför blev flera av motorvägarna aldrig färdigbyggda utan fick bara ligga och sakta förfalla. Även före kriget färdigbyggda motorvägar i DDR fick ligga kvar med inget eller högst minimalt underhåll. Motorväg A4 mellan Dresden och österut mot polska gränsen var bitvis i ett så dåligt skick att hastigheten var begränsad till 20 km/h och trafiken valde alternativa sträckor. Den sista delen mellan Bautzen och Weissenberg var helt avstängd och på vägen hade ett stort antal stora lagerhus för spannmål uppförts. Inte heller det faktum att flera broar över Spree vid Bautzen sprängdes av retirerande tyska trupper 1945 gjorde att motorvägen var så mycket använd. Denna motorväg var en av de sist byggda under kriget och det hade varit brist på och därför sparats både på material och resurser. Först i början på 2000-talet blev denna motorväg moderniserad och fullbordad enligt de gamla förkrigsplanerna fram till Görlitz och gränsen mot Polen.

På 1970-talet var DDR ekonomiskt på fötter igen, och det började förekomma motorvägsutbyggnad, om än i blygsammare skala än i väst, bland annat A19 mellan Rostock och Berlin som var färdigställd 1982, liksom A14 mellan Dresden och Leipzig. Efter att DDR och BRD erkänt varandra som stater 1972, följde nya transportavtal om transitresor mellan Västberlin och övriga BRD vilket innebar bygganden av A24 från Hamburg till Berlin i början av 1980-talet. Även Berliner Ring färdigställdes i slutet av 1970-talet för att göra det lättare för trafik att köra förbi Västberlin mot Östberlin. Utbyggnadstakten var dock väsentligt lägre än på den västra sidan.

[redigera] Efter återföreningen

Efter återföreningen 1990 mellan Öst- och Västtyskland så lades större delen av budgeten för underhåll, reparationer och nybyggnation av vägar i före detta DDR. Detta har lett till att vissa projekt och reparationer i västra Tyskland har fått vänta. Många av motorvägarna i östra Tyskland hade inte blivit reparerade sen de byggdes upp efter andra världskriget och behovet av att bygga nya förbindelser inom det nya landet ledde till att resurser allokerades dit. Ett exempel på en modernt byggd motorväg efter 1990 är A20 som går längs med städerna vid den tyska Östersjökusten, från polska gränsen i öster till Lübeck via Rostock. En förlängning av denna väg så att den sträcker sig runtom Hamburg år delvis under byggnad.

[redigera] Se även

• Lista över motorvägar i Tyskland

[redigera] Litteratur

• Die Autobahn und ihre Rastanlagen, Johannes Ralph, Gerhard Wölki
• Raum-Maschine Reichsautobahn. Zur Dynamik eines bekannt/unbekannten Bauwerks, Benjamin Steininger
• Begrenzte Mobilität. Eine Kulturgeschichte der Autobahnen in der DDR, Axel Doßmann
• Mythos Reichsautobahn, Eckhard Gruber, Erhard Schütz
• Reichsautobahn. Pyramiden des Dritten Reiches, Rainer Stommer
• Die Geschichte des Autobahnbaus in Deutschland bis 1945, Andreas Busch

[redigera] Externa länkar

• http://www.autobahn-online.de/
• Information om byggandet av Reichsautobahn
• Historia om byggandet av tyska motorvägar
• http://www.autobahngeschichte.de/

	Tysklands motorvägar med Lista över motorvägar i Tyskland
A 1 | A 2 | A 3 | A 4 | A 5 | A 6 | A 7 | A 8 | A 9 | A 10 | A 11 | A 12 | A 13 | A 14 | A 15 | A 17 | A 19 | A 20 | A 21 | A 22 | A 24 | A 25 | A 26 | A 27 | A 28 | A 29 | A 30 | A 31 | A 33 | A 37 | A 38 | A 39 | A 40 | A 42 | A 43 | A 44 | A 45 | A 46 | A 48 | A 49 | A 52 | A 56 | A 57 | A 59 | A 60 | A 61 | A 62 | A 63 | A 64 | A 65 | A 66 | A 67 | A 70 | A 71 | A 72 | A 73 | A 81 | A 82 | A 85 | A 86 | A 89 | A 91 | A 92 | A 93 | A 94 | A 95 | A 96 | A 98 | A 99 | A 99a | A 100 | A 103 | A 104 | A 105 | A 111 | A 113 | A 114 | A 115 | A 143 | A 210 | A 215 | A 226 | A 241 | A 250 | A 253 | A 255 | A 261 | A 270 | A 280 | A 281 | A 293 | A 352 | A 388 | A 391 | A 392 | A 395 | A 443 | A 445 | A 480 | A 485 | A 516 | A 524 | A 535 | A 540 | A 544 | A 553 | A 555 | A 559 | A 560 | A 562 | A 565 | A 571 | A 573 | A 602 | A 620 | A 623 | A 643 | A 648 | A 650 | A 652 | A 656 | A 659 | A 661 | A 671 | A 672 | A 831 | A 833 | A 861 | A 862 | A 864 | A 952 | A 980 | A 995 | AVUS