Propaganda

Wikipedia

Se även Propaganda (TV-program).

Nordkoreansk propagandabild som visar en soldat som krossar Kapitolium.

Propaganda (av latin propagare, ’fortplanta, utbreda’), meddelande eller framställning avsedd att föra fram en agenda. Den som sänder budskapet är som regel part i målet. Meddelandet kan vara antingen sant eller falskt. Avsikten är inte att informera utan att påverka, och den information som lämnas är ofta avsiktligt ofullständig. Termen avser framför allt politiska kampanjer och budskap. Ordet har på svenska liksom i de flesta västerländska kulturer en starkt laddad innebörd, även om det ibland kan ses som ett positivt ord – som regel är propaganda ett positivt epitet bara under förutsättning att en person samtycker till innehållet i det meddelande som avses. Innebörden skiljer sig något i olika länder och språk trots att ordet är mycket internationellt – i brasiliansk portugisiska och sydamerikansk spanska avses till exempel som regel betydelsen "reklam".

Innehåll

1 Olika typer av propaganda
2 Spridning och källor
- 2.1 Ryska revolutionen
3 Propagandans historia
4 Propagandaframställning
- 4.1 Kommunikationen av det färdiga meddelandet
5 Se även
6 Källor
7 Externa länkar

[redigera] Olika typer av propaganda

Grundvillkoren för propaganda är desamma som för reklam; annonsering kan mycket väl ses som propaganda, även om propaganda i svenska som regel inte används om kommersiella budskap. Oftast har propaganda politiskt eller nationalistiskt budskap och tema. Den kan ta formen av flygblad, porrbilder, tv- eller radio-reklam eller spridas på Internet.

Propaganda kan också i en mer begränsad och strikt mening avse rent falsk information som sprids uteslutande till mottagare som redan står på samma sida som den som sprider desinformationen. Bakom detta agerande ligger antagandet att den som misstror en sak ständigt kommer att ansättas av tvivel – eftersom tvivel är oroande (jämför kognitiv dissonans) kommer den tvivlande att vara mottaglig för lugnande och styrkande budskap som släcker tvivlet, från dem som styr. Sådan propaganda är alltså riktad uteslutande till den som redan i någon mån är positivt inställd till saken.

[redigera] Makthavarens propaganda

Kärnan i ordets vanligaste betydelse avser att avsiktligt sprida osann eller vilseledande information i syfte att stödja en politisk åsikt, framför allt för att stötta sittande makthavare. Den som sprider propagandan avser att förändra folks bild av en fråga eller deras förväntningar på ett sätt som sammanfaller med spridarens egna mål. Ofta kopplar odemokratiska makthavare bruket av propaganda till bruket av censur – om en person eller myndighet ur mediautbudet med hjälp av censur tar bort oönskad information blir hela mediautbudet en propagandakanal för makthavaren. Det som skiljer propaganda från argumentation i stort är accepterandet av oriktig eller osaklig framställning för att främja ett syfte. Den amerikanske lingvisten Noam Chomsky har utvecklat en "propagandamodell" i sin kritik av USA:s utrikespolitik. Han menar att "propaganda är för en demokrati vad våld är för en diktatur".

[redigera] Religiös propaganda

I USA används termen ofta i beskrivningar av nya religiösa rörelser och dessas kommunikation, se kult. Dels beskylls rörelserna ibland för propaganda, dels kritiseras avfällingar och före detta medlemmar som kritiserar rörelserna ofta av rörelserna själva som propaganda.

[redigera] Propaganda i krig

Propaganda är ett viktigt vapen i krig. Den kan utnyttjas på många olika sätt och i olika roller; att avhumanisera och skapa hat mot fienden, vare sig det rör sig om en yttre eller inre fiende. Propaganda polariserar som regel, i motsats till sämjande avsikter. Avsikten är att skapa en särskild – och avsiktligt ofullständig eller falsk – bild av någon eller något. Laddade ord och bilder används (eller utelämnas) i avsikt att väcka känslor, och sprida uppfattningen att saker skett trots att det inte är sant. Ofta avser propaganda att få den egna befolkningen att tro att orättvisor begåtts, att de själva är offren och fienden förövaren. Ur propagandans synvinkel är det irrelevant om det är sant eller falskt, bara budskapet är trovärdigt nog att spridas och slå rot.

Propaganda och informationskontroll är sedan länge en etablerad del i den psykologiska krigföringen.

[redigera] Spridning och källor

Anti-Japansk propaganda från USA under andra världskriget

Propaganda kan klassificeras utifrån källan den kommer ifrån,

Vit propaganda har en tydligt och korrekt angiven källa
Svart propaganda framställs som om den kommer från en vänskapligt inställd källa men kommer i själva verket från en motståndare
Grå propaganda utger sig för att ha en neutral källa men kommer i själva verket från en fiende eller motståndare

Det finns många sätt att främja mottagligheten för propagandabudskapet. Sparsamt använt kan desinformation vara mycket framgångsrik och accepteras i många fall i utbildningssystem och etablerade kanaler. Mycket få ifrågasätter vad de lärt sig i skolan, så uppgifterna kommer att vidareberdras av journalister och föräldrar och på så sätt stärka bilden av väl etablerade "fakta" som inte behöver kontrolleras, trots att ingen trovärdig källa finns överhuvudtaget. Desinformationen får på så vis eget liv och behöver inte aktivt uppehållas av den som spridit den.

Denna genomsyrande propaganda kan användas för att uppnå politiska mål: genom att ge medborgare falska uppfattningar eller intryck om sitt politiska system kan dessa fås att förkasta eller misstro förslag, källor eller fakta.

[redigera] Ryska revolutionen

Ryska revolutionärer under 1800-1900-talen skilde på två olika informationsredskap som bägge täcks av det svenska (och engelska) ordet propaganda, agitation (агитация, agitatsija), och propaganda (пропаганда). Enkelt uttryckt avsåg propaganda framförandet av revolutionära idéer och marxism, grundläggande ekonomisk ideologi, agitation avsåg att styra folkopinion och skapa politisk oro.

[redigera] Propagandans historia

Den amerikanska motsvarigheten till den svenska tigern – en affisch som varnar civila för faran i att tala om exempelvis trupprörelser

Den senlatinska betydelsen av propaganda är "saker som borde framföras (spridas vidare)". 1622, under 30-åriga kriget, skapade Gregorius XV Congregatio de Propaganda Fide ("Församlingen för spridandet av tron"), en kommitté av kardinaler med uppgift att övervaka spridandet av kristendomen via mission i okristnade länder. Termen avsåg då inte falsk information, den moderna politiska innebörden tillkom först under första världskriget och ryska revolutionen.

Propaganda har sannolikt förekommit så länge som människan kunnat behärska tillräckligt abstrakta begrepp och manipulera språket. Latinska författare och talare behärskade tekniken till fulländning (jämför exempelvis Livius). En djupare insikt i propagandan och dess natur kom först i och med Creel-kommisionen, tillsatt av amerikanske presidenten Woodrow Wilson för att påverka de amerikanska medborgarna att stödja ett ingripande i första världskriget på Storbritanniens sida, och med bland andra journalisten Walter Lippman och psykologen Edward Bernays bland medlemmarna. Creel-kommissionen var oerhört framgångsrik i sitt arbete och framkallade en stark anti-tysk stämning. Bland de som imponerades fanns inte bara amerikansk industri (som såg reklampotentialen) utan också Adolf Hitler. Storskalig manipulation av känslor och stämningar föreföll genomförbar. Bernay blev den som myntade begreppen

Nutida PR-industri är en direkt efterföljare till Lippman och Bernays arbete som fortfarande används inom USAs administration. Lippman och Bernays själva drev en framgångsrik reklamfirma under förra halvan av 1900-talet.

Dataspelet America's Army, distribuerat av amerikanska regeringen under första åren på 2000-talet, hade som uttalat mål att uppmuntra intresse för att bli militär. Enligt en undersökning (gjord av I for I Research) uppgav 30 % av de ungdomar som svarat att de hade en positiv syn på armén att de fått denna uppfattning genom att spela America’s Army.

[redigera] Sverige

I kampen om den politiska makten i Kalmarunionen använde kung Karl Knutsson (Bonde) propaganda för att ställa sig själv i så god dager som möjligt. I kungens kansli skrev Johan Fredebern Karlskrönikan och Engelbrektskrönikan för att visa att kungen hade tagit upp Engelbrekt Engelbrektssons program för att bli av med danskarna och varför Karl Knutsson ägde större rätt till Sveriges tron än Kristian I. I krönikan går författaren till storms mot Karl Knutssons fiender som hånas och förlöjligas.

Även Gustav Vasa och hans söner använde sig av propagandistisk historieskrivning, exempelvis berättelserna om Gustav Vasas flykt undan danskarna i Dalarna, som den skildras i Peder Svarts krönika.

[redigera] Nazityskland

Den mesta propagandan i Nazityskland producerades av Ministeriet för allmänhetens upplysning och propaganda (tysk förkortning PROMI). Joseph Goebbels fick befälet över ministeriet kort efter Hitlers maktövertagande 1933. Alla journalister, författare, skribenter och konstnärer var tvungna att registrera sig under en av ministeriets avdelningar för press, musik, teater, film, litteratur eller radio.

Nazistledningen var övertygad om att propaganda skulle vara ett nödvändigt och användbart redskap för att uppnå sina mål.

Hitler hade imponerats av de allierades propaganda under första världskriget och ansåg att den varit en av huvudorsakerna till det moralsammanbrott och de revolter som uppstod på hemmafronten och i flottan under 1918. Tillsammans med Goebbels gick han nästan dagligen igenom nyheterna och talade om hur han ville ha informationen hanterad; Goebbels förde sedan ut budskapet om hur saker skulle behandlas via olika högre tjänstemän. Nyhetsuppläsare och journalister fick inte publicera sina alster utan godkännande i förväg. Dessutom hade Hitler och flera andra högt placerade nazister (exempelvis Reinhard Heydrich) inga som helst skrupler om att publicera information som de mycket väl visste var falsk. Att avsiktligen sprida falsk information har setts som själva kärnan i en doktrin som efter ett citat av HItler ibland kallats "den stora lögnen" och som utgår från grundantagandet att det i en stor lögn alltid finns en större övertalningspotential än i en liten, genom att den lättare påverkar "massans" primitiva känslor snarare än intellektet. Självfallet tillskrevs denna teknik i den tyska propagandan judarna och engelsmännen.

Nazistpropagandan före andra världskrigets utbrott hade flera klart utpekade målgrupper:

Tysk publik påmindes ständigt om bilden av det kämpande nazistpartiet och det kämpande Tyskland, vars fiender – framför allt judar – fanns både inom och utom Tyskland
Etniska tyskar i länder som Tjeckoslovakien, Polen, Sovjetunionen och de baltiska staterna fick höra att blodsbanden till Tyskland var starkare än bandet till deras nya hemländer
Potentiella fiender, som Frankrike och Storbritannien, fick höra att Tyskland inte ville deras folk något illa men att deras ledare sökte krig mot Tyskland
Till alla som ville lyssna talade myndigheterna ständigt om hur framstående tysk kultur, vetenskap och militär var

Fram till slaget om Stalingrad (4 februari 1943) framhävdes de tyska väpnade styrkornas överlägsna skicklighet och styrka i till exempel den välgjorda tidskriften Signal, och den godhet folken visades i de erövrade områdena (judeutrotning och utrensningar var till stor del fortfarande okända). Som kontrast framställdes brittiska och allierade flygare som kallblodiga mördare och särskilt amerikaner utmålades som banditer liknande Al Capone. På samma gång försökte tysk propaganda splittra britter och amerikaner, samt avskärma Sovjet från de båda västliga fienderna.

Efter Stalingrad förändrades huvudtemat i propagandan till att huvudsakligen visa Tyskland som den sista och enda försvararen av vad som kallades "västeuropeisk kultur" emot "bolsjevikhorderna". När vedergällningsvapnen V-1 och V-2 togs i bruk användes de flitigt i propagandan för att visa hur hopplöst företaget att besegra Tyskland verkligen var.

[redigera] Litteratur

Sennerteg, Niclas: Tyskland talar - Hitlers svenska radiostation. (2006) ISBN 91-85377-94-5

[redigera] Kalla krigets propaganda

Ett jätteporträtt av Josef Stalin blickar ner på medborgarna.

USA och Sovjetunionen använde båda propaganda i stor utsträckning under Kalla kriget. Båda använde film, television och radio för att påverka sina egna medborgare, sin motståndares medborgare och medborgare i andra stater. United States Information Agency drev Radio Free Europe och Radio Liberty, delvis understödda av CIA, och spred grå propaganda via nyheter och underhållning till östeuropa och Sovjetunionen. Sovjets officiella statliga radiostation Radio Moskva sände vit propaganda, medan Radio Fred och Frihet sände grå propaganda. Båda sidor använde svart propaganda under speciella kristider. Brittiska UD skapade 1948 IRD (Information Research Department) som tog över efter krigstidens institutioner såsom Informationsministeriet, och spred propaganda via både tryck och BBC. Register finns här (extern länk) och rapporter här (extern länk)

När relationerna mellan Kina och Sovjet kraftigt försämrades på grund av gränskonflikter och ideologiska dispyter startade bägge parter propagandaoperationer riktade mot varandra. En teknik som uppfanns var baklängessändningen, då program spelades in och sedan sändes baklänges.

Kuba var en stor källa till propaganda riktad mot USA och även i många sammanhang mål för egen propaganda sänd via både svarta och vita radiostationer. Radio Habana svarade med egna program, med att sända vidare program från Radio Moskva såväl som med att sända Voice of Vietnam, och dessutom vad som påstods vara bekännelserna från USS Pueblos besättning.

En av de mer belysande insikterna i kalla krigets propagandaverklighet fås av George Orwell vars romaner Djurfarmen och Nittonhundra-åttiofyra är veritabla instruktionsböcker i propaganda. Romanerna själva användes också som propaganda. Den anti-stalinistiska Djurfarmen översattes av IRD i avsikt att användas som propaganda, och CIA beställde en animerad version av boken - med diverse förändringar i manus för att passa deras egna behov.

[redigera] Afghanistan

Den klassiska amerikanska rekryteringsaffischen med Uncle Sam

Under invasionen i Afghanistan 2001 användes enheter för psykologisk krigföring (PsyOps) för att demoralisera talibanernas styrkor och vinna civilbefolkningens stöd. Åtminstone sex EC-130E-flygplan användes för att störa ut lokala radiosändningar och sända propagandaprogram istället.

Broschyrer spreds också över hela landet, med erbjudanden om belöningar för Usama bin Ladin och andra uppsatta motståndare. I broschyrerna utmålas amerikaner som Afghanistans vänner medan talibanerna på olika sätt svartmålas. Andra broschyrer hade till exempel bilder av Mohammed Omar med en bild av ett hårkors över, med texten "We are watching" ("Vi ser") för att övertyga läsare om att motstånd var hopplöst.

[redigera] Propagandaframställning

Ett antal olika metoder används för att framställa meddelanden som förefaller trovärdiga trots att de inte är faktiskt korrekta. Mediet som används för att sprida meddelandet har också studerats men det står ändå klart att informationsspridning inte blir propaganda förrän mediet används för att sprida ett propagandistiskt budskap. Att finna eller konstruera dessa budskap är nödvändigt innan en person kan välja medium. Jämför argumentationsfel.

Soldat som packar flygblad i en flygbladsbomb under Koreakriget

Vädjan till rädsla: När någon eller något vädjar till rädsla söker detta frammana stöd genom att skapa fruktan hos befolkningen - exempelvis Joseph Goebbels utnyttjade Theodor Kaufmans Germany Must Perish! (Tyskland måste gå under!) för att hävda att de allierade eftersträvade att utrota det tyska folket.
Vädja till auktoritetstro: Genom att visa välbekanta auktoriteter som ansluter sig till ens sak.
Bäst-att-vara-med-effekten: Genom att framställa det som om alla är på väg att ansluta sig till saken och segern är oundviklig kan lyssnare övertalas att ansluta sig "precis som alla andra". Den här tekniken bygger på lyssnarens önskan att befinna sig på den vinnande sidan. Saken framställs som en rörelse som det ligger i lyssnarens intresse att ansluta sig till eftersom den helt säkert kommer att segra, alltså utan argument i själva frågan.
Fiendens fiende: Genom att utmåla en sak som är i motsats till publikens önskningar, associera den med fienden och förklara någon eller sig själv som fiendens fiende har denne utan att lyssnaren behövt ta ställning placerat sig bredvid lyssnaren, och lyssnaren kan fås att ansluta sig till ens egen sak – huruvida associationen mellan fienden och den hatade saken är korrekt eller verklig spelar ingen roll.
Bländande ord: Bländande ord är uttryck som är så känsloladdade att de är mycket svåra att värja sig emot. De anspelar på känslor som kärlek till hem och familj, önskan om fred, frihet, ära, heder. Uttrycken förutsätter lyssnarens samtycke utan att denne behöver eller får argumentera.
Rationalisering: Fördelaktiga generaliseringar kan skyla tvivelaktiga fakta, gärna med vaga och trevliga fraser.
Avsiktlig vaghet: Var avsiktligt så vag att publiken själv får tillhandahålla tolkningarna. Det är svårt att värdera ett resonemang en person själv identifierar sig med.
Överföring: Projektion av positiva eller negativa egenskaper på en individ eller grupp. Det skapar ett känslomässigt gensvar och ställningstagande.
Lättsam förenkling: Ett överdrivet förenklat svar till en svår och komplicerad fråga.
Det enkla folket: "Enkelt folk", "vanliga människor", "mannen på gatan" kan användas som en auktoritet, med fördelen att denne mycket sällan dementerar uppgifterna. En person kan associera sig med folket i stort genom klädsel, språk och andra signaler.
Intygande: Citat i eller ur sitt sammanhang. Den citerades rykte och ställning utnyttjas.
Etiketter: Att sätta en etikett med önskad värdering på sin egen eller motståndarens sak.
Syndabock: Att utmåla en individ eller grupp som skyldig och därigenom lätta skuldkänslor för en skyldig part och distrahera från vad som verkligen behöver åtgärdas.
Dygdeord: Ord i lyssnarens värdesystem som har en stark positiv laddning – fred, lycka, ledare, trygghet
Slogan: En kort och kärnfull fras, gärna parad med lättsam förenkling och etikett. Om en idé kan formuleras i en slogan ska det göras, eftersom en god slogan fortplantar och förevigar sig själv

[redigera] Kommunikationen av det färdiga meddelandet

US Marines 350th PSYOPS Company delar ut flygblad och spelar upp meddelanden i Al Kut, Irak 2 maj 2003.

Vanliga metoder för att sprida propagandabudskap inkluderar:

nyhetsbulletiner
officiella rapporter
historieomskrivning (se historierevisionism)
förenklad vetenskap
böcker
flygblad
film
radio
television
affischer

Dessa kan bakas in i olika talkshows, tillhandahållas olika medier och nyhetskällor eller drivas som annonskampanjer – kubanska OSPAAAL ger ut tidningen Tricontinental som innehåller affischer ihopvikta på särskild plats i tidningen, lätta att dra ut och sprida vidare.

[redigera] Se även

Gregorius XV
Greuelpropaganda
Propaganda fide, kongregation inom Vatikanen
Mission
Reklam
Opinion
Leni Riefenstahl

[redigera] Källor

Propaganda i engelskspråkiga Wikipedia 11 november 2004, där följande anges som källor:
- Disinfopedia, "the encyclopedia of propaganda"
- Howe, Ellic. The Black Game: British Subversive Operations Against the German During the Second World War. London: Futura, 1982.
- Edwards, John Carver. Berlin Calling: American Broadcasters in Service to the Third Reich. New York, Prager Publishers, 1991. ISBN 0-275-93705-7.
- Linebarger, Paul M. A. (aka Cordwainer Smith). Psychological Warfare. Washington, D.C., Infantry Journal Press, 1948.
- Shirer, William L. Berlin Diary: The Journal of a Foreign Correspondent, 1934-1941. New York: Albert A. Knopf, 1942.
- Mycket av informationen i artikeln är hämtad från: "Appendix I: PSYOP Techniques" from "Psychological Operations Field Manual No.33-1" utgiven av Headquarters; Department of the Army, i Washington DC, 31 augusti 1979. (delar av innehållet här)
- The PsyWarrior
- New Scientist: Psykologisk krigföring i Afghanistan