Franciskus av Assisi
Wikipedia
Franciskus av Assisi, den helige Franciskus (it. San Francesco d'Assisi), född 1181 eller 1182 i Assisi, Umbrien, Italien, död 3 oktober 1226, italiensk ordensgrundare, helgonförklarad redan 1228. Hans helgondag firas 4 oktober.
[redigera] Biografi
Franciskus var ett av många barn till Pietro Bernardone, en rik tyghandlare, och hans hustru Pica som härstammade från en adelssläkt i Provence. Han fick först namnet Giovanni, men fadern ändrade det till Fraciskus för att ära Frankrike (France) som denne hade handelsförbindelser med.
Som ung var Franciskus nöjeslysten och något upprorisk, och var framför allt intresserad av den populära trubadurdiktningen. En vändpunkt blev en upplevelse i kapellet San Damiano utanför Assisi 1206, då enligt legenden krucifixet uppmanade honom att återställa Guds förfallna hus. Han lär även ha sålt sin fars varor för att bekosta en renovering av en kyrka.
År 1210 grundade han franciskanerorden (Ordo Fratrum Minorum, O.F.M.), och fick Innocentius III:s godkännande samma år, men anhängare började följa honom redan året innan; 1223 stadfästes ordensreglerna av Honorius III.
Omkring 1225, året före sin död, skrev Franciskus "Il Cantico del Sole (Cantico della Creature)", Solsången, som blev den första betydande dikten på italienska. Dikten har även bearbetats till psalmer på svenska. En med namnet Tack, gode Gud, för allt som finns i 1986 års psalmbok nr 23 och en i Herren Lever 1977 nr 801 med titeln Allt, Herre, lyder dina bud.
Den 14 september 1224 lär han ha blivit stigmatiserad.
Redan under sin livstid vann Franciskus erkännande, och många av hans personliga vänner deltog i bildandet av hans livsverk, bland vilka särskilt Klara av Assisi förtjänar att uppmärksammas, som grundade en kvinnlig gren, klarissorna, 1212. En omtalad och ofta skildrad händelse var när Franciskus predikade för fåglar.
