Kroatiska
Wikipedia
kroatiska ('hrvatski') | |
---|---|
Talas i: | Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien (Vojvodina), Österrike (Burgenland), Slovenien, Ungern, Italien (Molise) |
Region: | Balkan |
Antal talare: | ca 6,2 miljoner |
Rankning: | |
Klassificering: | Indoeuropeiskt
slaviskt |
Officiell status | |
Officiellt språk i: | Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien (Vojvodina) |
Språkmyndighet: | Officiell myndighet |
Språkkoder | |
ISO 639-1 | xy |
ISO 639-2 | HR (B) / abc (T) |
SIL | DEF |
Kroatiska (hrvatski) är ett sydslaviskt språk som är nära besläktat med bosniskan och serbiskan och ingår i den sydvästslaviska språkstammen. Det sorterades förr in under det kontroversiella samlingsnamnet "serbokroatiska" som avskaffades offciellt 1991 då både länderna och språken separerade. Kroatiska är idag officiellt språk i Kroatien, Bosnien-Hercegovina och den autonoma provinsen Vojvodina i Serbien.
Innehåll |
[redigera] Språkfamilj
Kroatiskan ingår tillsammans med bosniskan och serbiskan, som språket är nära besläktade med, och slovenskan i den sydvästslaviska språkstammen och den utgör tillsammans med den sydöstslaviska språkstammen bestående av bulgariska och makedonska de sydslaviska språken.
[redigera] Alfabetet
Kroatiskan använde sig först av glagolitiska alfabetet och sedan det kyrilliska (såkallad bosnisk kyrilliska alfabetet) för att sist över gå helt till latinsk skrift, dock utan några modifieringar som gällde generellt för hela språket. Lingvistikern och språkreformatorn Ljudevit Gaj skappade 1830 det kroatiska alfabetet som består latinska bokstäver efter tjeckisk modell. Gaj uppfann och införde även bokstäverna Dž, Nj och Lj som är såkallade digrafer som ska betraktas som en bokstav och ska alltid skrivas tillsammans. Ganska snart infördes även bokstaven Đ (utt. dje) till alfabetet.
Kroatiska alfabetet består av följande 30 bokstäver: | A | B | C | Č | Ć | D | Dž | Đ | E | F | G | H | I | J | K | L | Lj | M | N | Nj | O | P | R | S | Š | T | U | V | Z | Ž |
Kroatiskan tillämpar helt fonetisk skrift, följer fonologin och stavar alla ord precis som de uttalas. Detta var en standardiseringen under 1800-talet som den serbiske språkreformatorn Vuk Karadžić genomdrev i Serbien och annamades även i Kroatien.
Serbiskan använder sig av det kroatiska alfabetet, enligt ovannämnd modell, när den använder den latinska skriften istället för det kyrilliska serbiska alfabetet.
[redigera] Standardspråk och dialekter
Det kroatiska standardspråket fastställdes under 1800-talet. Man valde då att anta den štokaviska dialekten men underdialekten ijekaviska.
Det kroatiska skriftspråket går huvudsakligen tillbaka på den sydslaviska štokaviska dialekten, som talas av stora delar av Kroatiens befolkning och som även legat till grund för det bosniska och det serbiska skriftspråket. Inom det kroatiska språkområdet talas emellertid även kajkaviska (nordvästra Kroatien) och čakaviska dialekter (längs kusten och även i österrikiska Burgenland), som båda satt tydliga spår i dagens kroatiska standardspråk.
I Dalmatien och Istrien talas dialekter som bär likheter med italienskan i uttal och satsmelodi. Även en del låneord från italienskan förekommer. Detta är ett arv från det venetianska inflytandet vid Adriatiska havet. Andra delar av Kroatien och de kroatbebodda områdena i Bosnien-Hercegovina (det såkallade Herceg-Bosna) har i sin tur påverkats av andra språk. Norra Kroatien och Slavonien har påverkats av bland annat tyskan, ungerskan och serbiskan. Även några få turkiska låneord finns i kroatiskan men är mera förekommande i Bosnien-Hercegovina.
Inom den kroatisktalande minoriteten i Burgenland finns sedan 1800-talet ett delvis annorlunda kroatiskt skriftspråk, burgenlandkroatiska, som är baserat på den čakaviska dialekten medan man i Moesia i Italien använt det traditionella kroatiska alfabetet.
Under de 82 år (1918-1990) som Kroatien tillhörde Jugoslavien agerade man på politisk nivå för att minimera skillnaderna mellan kroatiskan, bosniskan och serbiskan. Ett konstruerat namn för dessa tre språk, serbokroatiska eller kroatoserbiska, användes flitigt. Förutom alfabetet skiljer sig kroatiskan från och serbiskan i ordförråd, grammatik och prosodi (satsmelodi) och från bosniskan främst i ordförråd och prosodi.
[redigera] Grammatik
Kroatiskans morfologi består bland annat av dess, liksom de flesta övriga slaviska språk, rika inflektions system. Pronomen, substantiv, adjektiv och en del av den numerära deklinationen byter ändelse genom kasusböjning medan verben konjungerar efter person och tempus.
Substantiv har tre grammatiska genus (maskulinum, femininum och neutrum).
Verb delas in i två bredare grupper och har sju tempus. Kroatiskan har till skillnad från serbiskan infinitiv.
Kroatiskan saknar likt serbiskan både bestämd och obestämd artikel.
[redigera] Kasus
Kroatiskan använder sig av följande sju kasus:
[redigera] Språkträd
- Indoeuropeiska språk
- Slaviska språk
- Sydslaviska språk
- Sydvästslaviska språk
- Serbokroatiska
- Kroatiska
- Serbokroatiska
- Sydvästslaviska språk
- Sydslaviska språk
- Slaviska språk
[redigera] Extern länk
- Svensk-kroatiskt lexikon på internet
- Om bosniska, kroatiska och serbiska - från Institutionen för slaviska språk, Göteborgs universitet
- Learn-Croatian.com - lära sig grundläggande kroatiska (på engelska)