Bosnien och Hercegovina

Wikipedia

Bosna i Hercegovina
Босна и Херцеговина


(om flaggan)	(om statsvapnet)

Officiellt språk

bosniska, serbiska, kroatiska

Huvudstad

Sarajevo

President

Nebojša Radmanović¹, Haris Silajdžić, Željko Komšić

Premiärminister

Nikola Špirić

Area
- totalt
- % vatten

rankad 125
51 129 km²
försumbart

Folkmängd
- totalt
befolkningstäthet
- 78 inv/km²

Rankad 116:e
4 498 976
rankad 91:a
78,7

5 april, 1992

UTC +1

387

1: Nuvarande ordförande i presidentrådet.

Bosnien och Hercegovina är ett bergigt land på Balkanhalvön i sydöstra Europa som gränsar till Kroatien, Serbien och Montenegro. Det har cirka 4,5 miljoner invånare och huvudstaden är Sarajevo. Landet är befolkat av tre konstitutionella folkgrupper, bosniaker, serber och kroater.

Den första bosniska statsbildningen kom till i slutet av 1100-talet under banen Kulin Ban (1180-1204) och varade fram till 1463 då osmanerna erövrade större delen av det medeltida Bosniska kungariket och gjorde det till en provins i sitt imperium. 1878 ockuperade Österrike-Ungern provinsen och annekterade den 30 år senare. Efter första världskriget hamnade landet i kungariket Jugoslavien och efter andra världskriget i socialistiska federativa republiken Jugoslavien. Bosnien blev genom ett blodigt självständighetskrig fritt från Jugoslavien 1992. Sedan fredsavtalet i Dayton 1995 är det uppdelat i två administrativa entiteter och ett distrikt - Federationen Bosnien och Hercegovina, Republika Srpska och Brčko-distriktet.

Enligt data från 2000 från CIA World Factbook är landets etniska uppdelning 48%-(52%) bosniaker, 37%-(38,1%) serber, 14,3% kroater och 0,6% övriga. Federationen befolkas av bosniaker till 80% och 20% av kroater, den andra entiteten "Republika Srpska" befolkas av 88% serber och Brčko-distriktet av 40% serber, 39% bosniaker och 20% kroater.

Innehåll

1 Historia
2 Geografi
- 2.1 Större orter
3 Demografi
- 3.1 Språk
4 Politik
5 Kultur
6 Personer födda i eller med anknytning till Bosnien
- 6.1 Kända svenskar med bosnisk anknytning
- 6.2 Kända personer födda i Bosnien och Hercegovina
7 Galleri

[redigera] Historia

[redigera] Antiken

Under antiken var nuvarande Bosnien-Hercegovina en del av det som en gång var Illyrien. Sydslaviska folkstammar flyttade in i området från norr under folkvandringstiden, på 600-talet e.Kr. De sydslaviska folkstammarna som flyttade in i området assimilerade de tidigare befolkningarna, främst illyrer men även romare, goter, kelter, hunner, alaner, avarer och gepider. Bosnien omnämns för första gången på 800-talet i skrifter. En teori är att namnet Bosnien kommer från det illyriska ordet "Bosona" som betyder "rinnande vatten", detta efter floden Bosna som rinner i centrala Bosnien.

[redigera] Medeltid

Bosnien var en del av Kroatien från 800-talet fram till unionen mellan Kroatien och Ungern 1102. Efter att på 1100-talet erkänt ungerska kungens överhöghet uppstod ett självständigt bosniskt rike under 1100-talet som ursprungligen omfattade landets nuvarande yta, men även ungefär hälften av dagens Kroatien och stora delar av dagens Serbien och Montenegro. Bosnien expanderade under lång tid under diverse monarker och år 1377 blev Bosnien fullständigt självständigt under kung Tvrtko Kotromanic. Under mitten av 1400-talet uppstod häftiga inre strider om makten i kungariket Bosnien vilket gynnade Osmanska rikets inflytande i landet. Den bosniska adeln som ständigt kämpade om kungamakten tog hjälp utifrån, i första hand från Ungern och Osmanska riket vilket resulterade i en stor osmansk intervention där större delen av Bosnien 1463 införlivades med Osmanska riket. År 1482 föll även regionen Hercegovina. Många bosnier konverterade därefter till islam under dels frivilliga men även socialt belagda förhållanden (se även bosniaker). Idag finns tre större religiösa grupperingar i Bosnien: muslimer (40%), katoliker (15%) och ortodoxa (31%). Den sista kungligheten i den Bosniska monarkin blev drottning Katarina, vars barn liksom större delen av den bosniska adeln konverterade till islam och blev den osmanske sultanen trogna. Den bosniska adeln och Bosnien tilldelades senare autonom status inom Osmanska riket, man blev ett självstyrande ejalet vilket innebar att provinsens lokale härskare även i fortsättningen skulle väljas ur den bosniska adeln.

Bosnien på 900-talet
Bosnien under Ban Kulin 1180-1204
Bosnien under kung Tvrtko 1353-1391
Bosnien under andra halvan av 1400-talet
Bosnien och Herzegovina under andra halvan av 1800-talet

Under medeltiden hade Bosnien sin egen bogomilska bosniska kyrka som var självständig från påven i Rom. Därför skickades katolska korståg mot de "kätterska" bosnierna. Till största del de bosnier som inte tog emot katolicism eller ortodoxism och istället höll kvar vid Bosniska kyrkan skulle istället senare komma att konvertera till islam. Den så kallade bogomilska religionen, eller rättare sagt den medeltida bosniska tolkningen av kristendomen, växte sig som starkast i Bosnien under 1100-talet och idag finns över 80% av alla bogomiliska efterlämningar på Balkan i Bosnien. Bogomilismen har gjort ett visst avtryck i dagens religiösa samfund i Bosnien, landet är till exempel en av de få platser idag där katoliker (men även muslimer) brukar hålla mässor ute i naturen, något som "bogomiler" även gjorde eftersom de inte fäste vikt vid materiella byggnader. Efter Osmanska rikets intåg i Bosnien gick den inhemska bosniska kyrkan över till islam eftersom anhängarna konverterade. En förklaring till detta är att den bosniska kyrkans teologi i många avseenden liknade islam vilket gjorde att en övergång från bogomilism till islam inte var svår för bosnierna. En annan anledningen är också att det huvudsakligen var överklassen i landet, jordägare och handelsmän, som konverterade för att anpassa sig till den nya politiska situationen i landet. Detta resulterade bland annat i att städerna kom att domineras av muslimer.

Den Osmanska provinsen Bosnien på 1600-talet.

Efter osmanernas misslyckande utanför Wien 1683 (se slaget om Wien) började en lång tillbakagång för Osmanska riket och därmed också den osmanska provinsen Bosnien. Under kriget mot habsburgarna 1683-1699 förlorade Osmanska riket stora delar av sitt territorium i Europa och plötsligt hade det tidigare rika och stora Bosnien förvandlats till en yttersta gränspostering för osmanernas välde i väst. Under kriget hade Bosnien plundrats av habsburgska trupper under ledning av Eugen av Savojen och huvudstaden Sarajevo hade bränts till marken efter att invånare vägrat överge staden. En annan effekt av kriget 1683-1699 blev en stor inflyttning av muslimer från Ungern och Kroatien till Bosnien, detta eftersom osmanerna tvingats lämna ifrån sig dessa två länder till habsburgarna. Samtidigt emigrerade en stor del av Bosniens katoliker (kroater) till dessa habsburgska territorier. Den katolska befolknignen utsattes i större grad för förföljerser eftersom den katolska kyrkan fortfarande var den främste fienden mot Osmanska riket.

Det osmanska Bosniens huvudstad var först Sarajevo mellan åren 1463-1583 och återigen 1851-1878, därefter Banja Luka mellan åren 1583-1686, samt Travnik mellan åren 1686-1851.

[redigera] Bosniskt uppror och Österrike-Ungern

Under ledning av den bosniske adelsmanen Husein Gradaščević (1802-1834) gjorde huvuddelen av den bosniska adeln 1831 uppror mot Osmanska riket. Upproret var en reaktion mot ett av Höga portens reformprogram som bland annat innebar att Bosnien skulle fråntas sin autonoma status. Trots att upproret slogs ner 1832 och att regionen Hercegovina som en följd av detta gavs autonom status i förhållande till övriga Bosnien anses Gradaščević idag vara en av de främsta bosniska nationalhjältarna.

År 1878 ockuperades Bosnien-Herzegovina av Österrike-Ungern, vilket resulterade i en modernisering av landet men också att stora delar av den muslimska befolkningen fråntogs sin mark och emigrerade samtidigt som katolska bosättare "kolonialiserade" landet.^{[källa behövs]}

[redigera] Världskrig och bildandet av Jugoslavien

År 1918 kom Bosnien och Hercegovina att bli en del av Kungariket Jugoslavien. Under andra världskriget drabbades Bosnien-Hercegovina av omfattande etnisk resning. Under tysk ockupation blev Bosnien-Hercegovinas judiska befolkning nästintill förintad. 103 000 bosniaker mördades under åren 1941-1945 vilket motsvarade 9% av den bosniakiska folkgruppen och procentuellt gör bosniakerna till andra världskrigets största offer efter det judiska folket. Särskilt utsatta var muslimer i östra Bosnien och Hercegovina längs floden Drina på gränsen till Serbien och Montenegro varifrån serbiska cetnikstyrkor sommaren 1941 tog sig över gränsen till Bosnien och under ledning av Draza Mihajlovic inledde en kampanj av etnisk resning av icke-serber. Precis som Ustaša-regimen i Kroatien var rörelsens mål att skapa en etnisk och religiöst homogen stat, där "en tredjedel av kroaterna och muslimerna skulle drivas ut ur landet, en tredjedel dödas och en tredjedel tvångskonverteras till ortodoxin"(källa: *Sanimir Resic, En historia om Balkan. Jugoslaviens uppgång och fall (2006) Lund: Historiska media. sid. 221-222. ISBN 9185057754. ).

Den etniska rensningen av civilbefolkningen i östra Bosnien 1941-1943 motiverade bosniakerna till motstånd. Våren 1943 bildades den av Himmler grundade 13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar där huvudleden av de ca 20 000 soldaterna motiverades med löften om att få försvara sina hemorter mot just chetnik-förbanden. Förbandet behövde dock utbildas i Tyskland och fick återvända till Bosnien först i februari 1944. Titos partisaner hade under tiden tagit på sig rollen som folkets försvarare i många delar av landet genom att delta i strider mot cetnik-förbanden. Handschar divisionens soldater fick endast undantagsvis möta några cetniker i strid, i stället sattes de in i strider mot partisanerna. När de tyska styrkorna retirerade från området i september 1944 lämnade ett stort antal av soldaterna förbandet och anslöt sig ofta till just partisanerna. Förbandet deltog dock inte i dödandet av judar och det är föga troligt idag att några av de Bosniaker som medverkade i divisionen överhuvudtaget hade några anti-semitiska åsikter. Utöver striderna mot partisaner hade förbandet även hunnit med att hämnas för de drygt 100.000 bosniska muslimer som serbiska cetniker dödat i östra Bosnien och Sandzak detta genom att döda flera tusen serber i nordöstra Bosnien. Förbandet deltog dock inte i dödandet av judar.

[redigera] Jugoslaviens sönderfall

Efter att Titos partisaners befriade landet från Nazityskland 1945 blev Bosnien en republik i den nya socialistiska federationen Jugoslavien. Landet industrialiserades snabbt under 1950- och 1960-talet. Socialismen i Jugoslavien blev säregen eftersom den var självständig från Sovjetunionen. Tito styrde landet fram till sin död 1980. Efter det växte nationalismen fram hos de olika folkgrupperna i Jugoslavien och konflikter bröt först ut i Kosovo och kom sedan att spridas till övriga republiker. Serbien påstod sig vilja ena hela Jugoslavien, vilket många uppfattade som ett försök att genom centralisering av statsfederationen Jugoslavien skapa ett "Storserbien". Majoriteten av bosnierna var villiga att stanna inom Jugoslavien så länge det fanns någon sorts etnisk maktbalans i detta nya Jugoslavien. Denna etniska maktbalans utgjordes av Slovenien och framför allt Kroatien. Då båda dessa republiker gjort sig självständiga och den jugoslaviska armén började strida för en "serbisk republik" i Kroatien stod det klart att resterna av Jugoslavien inte längre var något önskvärt för icke-serber. I folkomröstningen 1992 röstade majoriteten av de bosniska kroaterna och bosniaker för ett självständigt Bosnien-Hercegovina medan de flesta bosniska serber bojkottade omröstningen. Bosnien-Hercegovina blev en självständig stat den 5 april 1992 och erkändes som sådan av FN, EU, USA, Ryssland och Kina men inte av den serbiska folkgruppen och Jugoslavien (Serbien-Montenegro).

De flesta serber var förberedda för det som skedde därefter. Den bosnien-serbiska separatiströrelsen under ledning av Radovan Karadžić' SDS-parti hade redan under hösten 1991 utropat autonoma serbiska områden i Bosnien. I och med Bosniens självständighet utropades nu en "serbisk republik" i likhet med den som tidigare utropats i Kroatien. Med hjälp från den jugoslaviska armén och trupper från Serbien och Montenegro expanderades den självutnämnda "serbiska repbuliken" genom att man ockuperades omkring 70% av Bosniens territorium, främst civila bosniaker fick sätta livet till, se Bosnienkriget. Kroater och bosniaker var när kriget bröt ut allierade, men år 1993 utbröt dock inbördes strider. I takt med att framförallt den bosniska armén skaffade sig fler vapen och blev mer organiserad, befriade man också mer territorium främst i centrala Bosnien där kroaterna omringades vilket 1994 resulterade i den bosnisk-kroatiska federationen. Under 1995 fick de bosniska och kroatiska styrkorna övertaget. Kriget tog slut 1995 efter NATO:s och andra internationella organs påtryckningar. Sammanlagt beräknas att cirka 150 000 personer dödades under kriget, varav cirka hälften civila och hälften militärer.

Fredsresolutionen skrevs under i Dayton i USA och kallas Daytonavtalet. Serberna fick en serbisk dominerad entitet inom landet, Republika Srpska, som då omfattade 49% av landets yta. Resterande 51% av teritoriet skulle utgöras av en federation mellan kroater och bosniaker. År 2000 etablerades Brčkodistriktet som idag utgör en tredje oberoende enhet inom Bosnien.

Efter fredsslutet hade NATO länge trupper i landet; nu har detta övertagits av EUFOR.

[redigera] Geografi

Engelskspråkig karta över Bosnien och Hercegovina

Mostar, den gamla bron

Vattenfall i Jajce

Ferhad-Begova-moskén i Sarajevo

Huvudartikel: Bosnien och Hercegovinas geografi

Bosnien ligger på västra Balkanhalvön, och gränsar till Kroatien i nord och sydväst, samt Serbien i öster och Montenegro i sydöst. Landet är för det mesta bergigt, och inkluderar centrala Dinariska Alperna. De nordöstra delarna når in pannoniska fälten, medan landets södra del nästan gränsar med Adriatiska havet. Landet har en kustlinje på enbart 23 kilometer, runt staden Neum i kantonen Hercegovina-Neretva. Denna sträcka är omsluten av kroatiskt territorium och territorialvatten, men Bosnien-Hercegovina har enligt internationell rätt en garanterad korridor till internationellt vatten.

Namnet Bosnien och Hercegovina kommer från det tidigare namnet Bosnien och regionen Hercegovina, som utgör en femtedel av Bosnien.

Landets största städer är huvudstaden Sarajevo, Banja Luka, Tuzla, Mostar och Brčko.

[redigera] Större orter

[redigera] Demografi

Huvudartikel: Bosnien och Hercegovinas demografi

En storskalig migration under Bosnienkriget på 1990-talet har orsakat ett stort demografiskt skifte. Ingen folkräkning har skett sedan 1991 och det planeras en först 2010. Då folkräkningar är det enda statistiska och objektiva sättet att analysera demografi är all data från efter kriget enbart beräkningar. De flesta källor uppskattar dock befolkningen till cirka fyra miljoner, vilket innebär en minskning på 350 000 människor sedan 1991.

Enligt 1991 års folkräkning hade Bosnien och Hercegovina en befolkning på 4 354 911. 43,5% var muslimer eller bosniaker, 31,2% serber, 17,4% kroater och 7,9% övriga (däribland jugoslaver, albaner och romer). (Siffror enligt Sida.)

Det finns en stark korrelation mellan etnisk identitet och religion, enligt data från 2000 från CIA World Factbook är landets etniska uppdelning 48% bosniaker, 37,1% serber, 14,3% kroater och 0,6% övriga. Dessa data säger också att 40% av befolkningen är muslimer, 31% ortodoxa, 15% katoliker och 14% övriga.

[redigera] Språk

I Kroatien, Serbien och Bosnien-Hercegovina talades i stort sett samma språk. Sedan Jugoslaviens sönderfall har de tre nationerna strävat efter tre olika språk: bosniska, kroatiska och serbiska. I Kroatien är det officiella språket kroatiska, i Serbien är det serbiska men i Bosnien räknas alla tre som officiella. Beroende på ställning kan man tala om ett språk eller tre. Dock är skillnaderna mellan de tre olika språken, om man väljer den ställningen, så liten att folk kan förstå varandra lika bra som de förstår någon annan talare av samma språk. Om man är anhängare av tre-språks-modellen påpekar man oftast skillnaderna mellan ord, exempelvis mlijeko ("mjölk") som är kroatiska och bosniska, på serbiska blir det mleko, eller det kroatiska povijest ("historia") versus bosniskans historija och serbiskans istorija. Oavsett vilket man väljer förstår folk varandra ändå rent språkmässigt. Enligt anhängare av en-språks-modellen är skillnadena endast dialektala och serbiska, kroatiska och bosniska klassas av dem som dialekter av samma språk.

Karta över den etniska kompositionen (endast majoritet) i landet 2005.

Historiskt har dock språket/n haft tre olika alfabet, det kyrilliska, det latinska men också arabisk skrift under den osmanska perioden. Det fanns också speciella alfabet före införandet av det kyrilliska och det latinska, ett exempel är bascanska ploca från 1200-talet och en skrift som kallas bosancica från ungefär samma tid.

[redigera] Politik

Landets nuvarande författning tillkom genom överenskommelsen i Dayton i Ohio i USA, hösten 1995, vilken avslutade fyra års grymma inbördesstrider. Militära styrkor från NATO, här kallade SFOR, besätter fortfarande landet, som dock i princip är politiskt suveränt.

I enlighet med Daytonavtalet består Bosnien och Hercegovina av två "entiteter" - Federationen Bosnien och Hercegovina, som till större delen befolkas av bosniaker och mindre av kroater, och Republika Srpska, en serbiskt dominerad del där de flesta är serber. Federationen Bosnien och Hercegovina är uppdelad i 10 självstyrande kantoner. Republika Srpska är däremot en enhet. Båda entiteternas regeringar ska enligt en överenskommelse från 27 mars 2002 innehålla ministrar från de tre "konstituerande folken", bosniaker, serber och kroater. Utöver de två entiteterna, utgör distriktet Brčko en tredje enhet inom landet oberoende av både Federationen Bosnien och Hercegovina och Republika Srpska. Den befolkas av 40% serber, 39% bosniaker och 20% kroater och är en strategiskt viktig enhet eftersom den står som en barriär mellan den östra och västra delen av Republika Srpska och dessutom anses vara en politiskt förebild för resten av landet.

Staten Bosnien och Hercegovina styrs av ett folkvalt presidentråd bestående av tre personer som omväxlande innehar ordförandeskapet (presidentposten). Av dessa tre personer ska en vara bosniak och en kroat, båda valda från Federationen Bosnien och Hercegovinas territorium, och en serb vald från Republika Srpska.

Presidentrådet utser Bosnien och Hercegovinas ministerråd, som är landets regering. Ministerrådet består av en ordförande och 9 ministrar. Dessa är ansvariga inför parlamentet.

Bosnien och Hercegovina har ett tvåkammarparlament som består av ett representanthus med 42 direkt folkvalda ledamöter, 28 från Federationen och 14 från Republika Srpska, samt Folkens hus, som består av 15 indirekt valda ledamöter, 5 bosniaker och 5 kroater, som utses av Folkens hus i Federationen Bosnien och Hercegovina, och 5 serber, som utses av nationalförsamlingen i Republika Srpska.

[redigera] Kultur

Nationalteatern i Sarajevo

Bosnien var beläget mellan öst och väst under en stor del av dess historia och har därför en kultur som är som är en blandning mellan de båda. De flesta städers siluetter kännetecknas av katolska kyrkor från väst som möter moskéer och ortodoxa kyrkor från öst. Sevdah är en musikgenre som skapades där och utvecklas idag också. Bandet Mostar Sevdah Reunion är internationellt känt i musikkretsar. Det troligen mest kända bandet från Bosnien-Hercegovina är Bijelo Dugme, som var ett multi-etniskt rockband är fortfarande väldigt populära i alla länder som ingick i Jugoslavien. De senaste 15 åren har sett en ökad popularitet av turbofolk musik, vilket är en kombination av traditionell folkmusik och dagens popmusik.