Österrike-Ungern

Österrike-Ungern, eller officiellt De konungariken och länder som förenats i riksrådet och den heliga ungerska Stefanskronans länder, även kallad dubbelmonarkin, Donaumonarkin, etc. (ty. Österreich-Ungarn, Die im Reichsrat vertretenen Königreiche und Länder und die Länder der heiligen ungarischen Stephanskrone), är benämningen på den stat som bestod av kejsardömet Österrike och kungariket Ungern, vilka var förenade i en personalunion under åren 1867-1918.

Den bestod av två "rikshälfter", av vilka den så kallade cisleithanska delen (d.v.s. eg. den på denna sidan, från Wien räknat, om floden Leitha belägna delen av monarkin), det österrikiska området, omfattade de i österrikiska riksrådet representerade länderna och den så kallade transleithanska, kungariket Ungern i vidsträckt mening, ungerska statsområdet, omfattade den ungerska kronans länder. Under gemensam förvaltning stod de 1908 med monarkin införlivade provinserna Bosnien och Hercegovina.

Till Cisleithanien (kejsardömet Österrike) hörde ärkehertigdömet Österrike (delat i kronländerna Övre och Nedre Österrike), hertigdömena Salzburg, Steiermark, Kärnten och Krain, Kustlandet (innefattande markgrevskapet Istrien, furstgrevskapet Görz och Gradiska samt staden Trieste), furstgrevskapet Tyrolen med Vorarlberg, kungariket Böhmen, markgrevskapet Mähren, hertigdömet Schlesien, kungariket Galizien och Lodomerien med storhertigdömet Kraków (Krakau), hertigdömet Bukovina och kungariket Dalmatien. Transleithanien (den ungerska kronans land) utgjordes av kungariket Ungern (vilket inkluderade nuvarande Slovakien) med Siebenbürgen (Transsylvanien), staden Fiume med område samt kungariket Kroatien och Slavonien.

Bosnien-Hercegovina var från 1908 ett gemensamt område, ett så kallade kondominium, för Österrike och Ungern.

Den cisleithanska riksdelen omfattade 300 007 km² med 29 193 299 inv. (1913), den transleithanska 325 411 km² med 21 480 829 inv. (1915), Bosnien-Hercegovina 51 199 km² med 1 931 802 inv. (1910).

[redigera] Statsskick

Vardera rikshälften hade sina grundlagar, men genom uppgörelsen (Ausgleich) 1867 hade stadgats, i båda rikshälfterna med grundlags helgd, att vissa ärenden skulle för dem vara gemensamma, nämligen

utrikesärenden jämte utrikes diplomatisk och konsulär representation
krigsväsen och marin (dock ej värnpliktslagarna och till följd av dem nödiga utgifter)
finansväsendet i vad som rörde gemensamma utgifter.

Gemensamt förvaltades enligt tid efter annan träffade avtal (Ausgleiche) en mängd kommersiella angelägenheter, särskilt tullagstiftningen och lagstiftningen om en del indirekta skatter, myntväsen, bägge rikshälfterna berörande järnvägar m.m. Inom ungerska riksdelen ägde Kroatien-Slavonien autonomi rörande inre förvaltning, rättsväsen, kultur- och undervisningsväsen.

De båda riksdelarnas folkrepresentationer - österrikiska riksrådet (ty. der Reichsrat, omfattande två kammare, das Herrenhaus och das Haus der Abgeordneten) och ungerska riksdagen - utövade sin lagstiftningsrätt i gemensamma frågor genom särskilda utskott, delegationerna. För gemensamma ärendens förvaltning fanns i Wien tre gemensamma ministerier: ministeriet för kejserliga huset och utrikes ärenden, rikskrigsministeriet och riksfinansministeriet, av vilka det sistnämnda även hade högsta ledningen av förvaltningen utav Bosnien och Hercegovina. Kontroll över de gemensamma ministeriernas kassa utövades av en gemensam kontrollbyrå (oberster Rechnungshof i Wien).

[redigera] Historia

Se även Österrikes historia och Ungerns historia.

Österrikisk-ungerska monarkin, Österrike-Ungern, var den officiella benämning, som enligt kejserlig handskrivelse av 14 november 1868 tillades förutvarande kejsardömet Österrike, d.v.s. samtliga under kejsaren av Österrike och kungen av Ungerns spira förenade länder. Genom första världskrigets resultat och särskilt en rad revolutioner i skilda landsdelar sprängdes i oktober-november 1918 denna statsbildning. Av riket uppstod staterna Österrike, Ungern och Tjeckoslovakien, utöver att stora delar även tillföll det nybildade Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike (Jugoslavien), det återupprättade Polen respektive Rumänien.

[redigera] Titulatur

Titulaturen för imperiets militär och myndigheter varierade beroende på om det representerade hela riket, endast den österrikiska eller den ungerska riksdelen.

Det rörande hela riket benämndes kejserlig och kunglig (tyska kaiserlich und königlich, kuk)
Det rörande den österrikisika riksdelen benämndes kejserlig kunglig (tyska kaiserlich königlich, kk)
Det rörande den ungerska riksdelen benämndes kunglig ungersk (tyska königlich ungarisch, ku)