Józef Piłsudski
Wikipedia
Józef Piłsudski, född 5 december 1867 i Zułowo (nuv. Zalavas) utanför Vilnius (pol. Wilno), Litauen, död 12 maj 1935 i Warszawa, var en polsk fältmarskalk. Han var först kommendant för Polska Legionen och senare Polens förste president efter statens utropande, 1918–1922 samt 1926–1935.
[redigera] Uppväxt och tidig karriär
Piłsudski föddes i ett polsknationalistiskt hem i Litauen. Enligt sägnen föddes han omgiven av ryska bajonetter, då soldater, som misstänkte en verkande polsknationalistisk konspirationscell i det belysta sovrummet i familjens herrgård, rusade in, bara för att bevittna Piłsudskis födelse. Han var sedan ungdomen polsk självständighetsivrare och relegerades 1886 från universitetet i Charkov där han läste medicin. Han förvisades till Sibirien på fem år 1887, felaktigt anklagad för inblandning i mordplanen på tsar Alexander III. Hans äldre bror Bronislav som var vän med Aleksander Uljanov dömdes till 15 års sibiriskt straffarbete. När Jozef Piłsudski återvände efter avtjänat straff gick han in i det polska kommunistpartiet. Han blev snart en av ledarna men behöll sin nationalism. 1900 greps han men lyckades fly genom att simulera sinnesjukdom. Han flydde till Galizien som då tillhörde Österrike. Från 1905 företog hans trupper gerillaräder in i Polen.
[redigera] Första världskriget
För att bryta loss Polen ur Tsarrysslands grepp samarbetade Piłsudski med Tyskland och Österrike-Ungern. Med sina fristyrkor som kärna bildade Piłsudski Polska legionen som han ledde i strid på österrikarnas sida i första världskriget. När Centralmakterna efter sina militära framgångar på ostfronten utropade Kungariket Polen 1916 så blev Piłsudski krigsminister. Han hävdade de polska styrkornas oberoende, vilket till slut ledde till att han arresterades 1917 samtidigt som Polska Legionen upplöstes.
[redigera] Självständigheten
8 november 1918 släpptes han från det sönderfallande kejserliga Tyskland och återvände till Warszawa där han 11 november utsågs till överbefälhavare. Han förhandlade fram de tyska truppernas återtåg. Som den obestridde polske ledaren utsågs han 22 november till riksföreståndare. Han bildade en koalitionsregering som snabbt genomförde ett antal reformer som åttatimmarsdagen, kvinnlig rösträtt och fri skolgång. Som statschef distanserade han sig snabbt från sina gamla socialistkamrater. Han ska ha sagt till dem: Jag tog socilaismens röda spårvagn till stationen Självstandighet, men där kliver jag av. Eftersom Polen varit uppdelat mellan tre kejsardömen var det naturligtvis stora svårigheter att smälta samman de olika samhällsystemen. En annan viktig fråga var Polens gränser. Västgränsen bestämdes i Versaillesfreden där Poznan, huvuddelen av Västpreussen och en del av Śląsk återficks från Tyskland. Söderut stadfästes återkomsten av Galizien i freden i Saint Germain. Österut var situationen ovissare. Det fanns nya stater som Litauen och Ukraina, samt de kommunistiska Ryssland som gjorde anspråk på samma områden som Polen. Slutligen blev det krig mellan Polen och Ryssland. Piłsudski trupper var i början segerrika och trängde långt in i Ukraina. Piłsudski utsågs till fältmarskalk i mars 1920. Men röda armén kraftsamlade och kastade tillbaks polackerna ända mot Warszawa. Piłsudski hade lyckats samla ihop de skingrade arméerna och erhållit materiell hjälp från Frankrike. I slaget vid Warszawa 1920 krossades de ryska styrkorna och polackerna gick på offensiven igen. 21 mars 1921 slöts freden i Riga som gav Polen stora områden i öster - och stora minoritetsgrupper.
Han avgick som statschef 1922, inför det första presidentvalet men kom att fortsätta utöva ett mycket stort inflytande över den polska politiken ända till sin död. Piłsudski återvände till makten efter en statskupp 12-14 maj 1926. De socialistiska järnvägsarbetarna hjälper honom genom att lamslå järnvägskommunikationerna vilket hindrar regeringens förstärkningar från att nå Warszawa. För Polen innebar Pilsudskis statskupp ett införande av en diktatur under de kommande tretton åren (den s.k. Sanacja-regeringen 1926-1939).
