Marie Curie
Wikipedia
Marie Curie, född Maria Skłodowska 7 november 1867 i Warszawa i Polen, död 4 juli 1934 i Sancellemoz i Frankrike, var en kemist och fysiker. Hon har blivit känd främst för sin forskning kring radioaktivitet och erhöll nobelpris vid två tillfällen. Hon gifte sig 1895 med Pierre Curie och var mor till Irène Joliot-Curie och Ève Curie.
År 1903 fick hon nobelpriset i fysik tillsammans med Henri Becquerel och sin make Pierre Curie för arbetet angående radioaktivitet. 1911 fick hon sitt andra nobelpris, denna gång i kemi för upptäckten av grundämnena radium och polonium. Hon fick grundämnet curium (Cm) och måttenheten Curie (Ci) uppkallade efter sig. Hon avled av cancer 1934 ett resultat av den joniserande strålning hon varit utsatt för i sitt laboratorium.
Innehåll |
[redigera] Biografi
[redigera] I Polen
Marie Curie föddes i Warszawa, Polen som då ockuperades av Tsarryssland. Hennes första år var svåra, hennes syster dog av tyfus och fyra år senare dog även hennes mor. I skolan utmärkte hon sig genom sin enorma minneskapacitet[1] och höga arbetsmoral.
Då hennes far, som varit matematik- och fysiklärare hade förlorat sin förmögenhet på grund av dåliga investeringar var hon tvungen att arbeta som lärare.[1] samtidigt var hon aktiv vid det polsk-nationalistiska fria universitetet där hon högläste för polska arbetarkvinnor.[1] Till slut kunde hon med ekonomisk hjälp av sin äldre syster Bronia flytta till Paris, där hon först gick på Collège Sévigné och studerade senare matematik och fysik på Sorbonne. Vid arton års ålder började hon arbeta som guvernant och genom sina inkomster lyckades hon fiansiera systern Bronias medicinstudier i Paris.
[redigera] I Frankrike
1891 reste hon till Paris under namnet Marie och undervisades av Paul Appel, Gabriel Lippmann och Edmond Bouty vid Sorbonne.[1] Vid universitetet träffade hon redan kända fysiker som Jean Perrin, Charles Maurain, and Aimé Cotton.[1] På Sorbonne träffade hon också Pierre Curie som hon gifte sig med den 25 juli 1895.
1896 upptäckte Henri Becquerel ett nytt fenomen som Marie senare skulle kallar "radioaktivitet". Hon valde att studera detta fenomen för en avhandling och kom fram till att även torium var radiokativt (samtidigt som G.C. Schmidt[1]).
Tillsammans med Pierre Curie studerade Marie olika radioaktiva material, särskilt uraninit, vilket hade den egendomliga egenskapen att vara mer radioaktiv än det uran de utvann från den. År 1898 hade de kommit fram till en logisk förklaring, nämligen att uraniniten innehöll spår av en okänt ämne som var mycket mer radioaktivt än uran. Den 26 december tillkännagav Marie Curie existensen av detta nya ämne. Under flera år av intensivt arbete med att isolera de radioaktiva ämnena i uraninit hade de urskiljt två nya grundämnen. Det första döpte de till polonium efter Maries hemland och det andra till radium efter dess höga radioaktivitet.
Tillsammans med Pierre Curie och Henri Becquerel tilldelades hon nobelpriset i fysik 1903 för deras forskning inom radioaktivitet. Hon blev då den första kvinnan att tilldelas ett nobelpris. Åtta år senare tilldelades hon också nobelpriset i kemi för upptäckandet av radium och polonium. I och med det andra priset blev hon den första att vinna två nobelpris, och än idag den enda kvinnan som erhållit två pris. Hon är också en av två som tilldelats nobelpris i två olika ämnen, den andre är Linus Pauling.
Under första världskriget upprättade Curie omkring 200 mindre röntgenanläggningar dit skadade soldater togs in för undersökning och behandling. Marie Curie dog 1934 utanför Sallanches av aplastisk anemi, som troligtvis orsakades av all strålning hon utsattes för i sitt arbete, vilket för det mesta utfördes i ett skjul utan att nödvändiga säkerhetsåtgärder vidtogs. Effekterna av radioaktiv strålning var inte klarlagda vid den här tiden.
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Marie Curie
