Formel 1-VM 1957

Wikipedia

Formel 1-VM 1957

Här ingick Indianapolis 500-loppet 1957 som en deltävling i världsmästerskapet.

F1-regler i korthet 1957
Motor	Överladdad 750 cc Sug 2 500 cc
Max cylindrar	Ingen begränsning
Bilens minimivikt	Ingen begränsning
{{{rub1}}}	{{{info1}}}
Poängberäkning	8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1 • Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet. • Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv. • I Tyskland fyllde man upp startfältet med formel 2-bilar, men förarna fick inga mästerskapspoäng.

Innehåll

1 Vinnare
2 Grand Prix 1957
3 Stall, nummer och förare 1957
4 Slutställning förare 1957
5 Inofficiell slutställning konstruktörer 1957
6 Säsonger

[redigera] Vinnare

Förare: Juan Manuel Fangio, Argentina, Maserati
Konstruktör: Inget officiellt mästerskap förrän 1958.

[redigera] Grand Prix 1957

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnare	Stall
Argentinas Grand Prix	13 januari	Buenos Aires	Juan Manuel Fangio	Maserati	*
Monacos Grand Prix	19 maj	Monte Carlo	Juan Manuel Fangio	Maserati	*
Indianapolis Grand Prix	30 maj	Indianapolis	Sam Hanks	George Salih (Epperly-Offenhauser	*
Frankrikes Grand Prix	7 juli	Rouen-les-Essarts	Juan Manuel Fangio	Maserati	*
Storbritanniens Grand Prix	20 juli	Aintree	Tony Brooks Stirling Moss	Vanwall	*
Tysklands Grand Prix	4 augusti	Nürburgring	Juan Manuel Fangio	Maserati	*
Pescaras Grand Prix	18 augusti	Pescara	Stirling Moss	Vanwall	*
Italiens Grand Prix	8 september	Monza	Stirling Moss	Vanwall	*

[redigera] Stall, nummer och förare 1957

A E Dean (Kuzma-Offenhauser) ¹
- 1 - Jimmy Bryan, USA
Ansted Rotary Corp (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 3 - Don Freeland, USA
BRM
- 6, 26 - Ron Flockhart, Storbritannien
- 28 - Herbert MacKay-Fraser, Brasilien
- 24 - Jack Fairman, Storbritannien
- 26 - Les Leston, Storbritannien
- 8 - Roy Salvadori, Storbritannien
Bob Estes (Phillips-Offenhauser) ¹
- 7 - Bob Veith, USA
Bob Gerard (Cooper-Bristol)
- 38 - Bob Gerard, Storbritannien
Bruce Halford (Maserati)
- 15, 16, 20 - Bruce Halford, Storbritannien
Cars Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 95 - Bob Christie, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 12 - Pat O'Connor, USA
- 18 - Johnnie Parsons, USA
- 48 - Marshall Teague, USA
Connaught-Alta
- 10 - Stuart Lewis-Evans, Storbritannien
- 12 - Ivor Bueb, Storbritannien
Cooper-Climax
- 14, 22, 24 - Jack Brabham, Australien
- 16 - Les Leston, Storbritannien
- 24 - Mike MacDowel , Storbritannien
- 22, 23, 36 - Roy Salvadori, Storbritannien
Dick Gibson (Cooper-Climax)
- 29 - Dick Gibson, Storbritannien
Ecurie Maarsbergen (Porsche)
- 27 - Carel Godin de Beaufort, Nederländerna
Ernest L Ruiz (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 23 - Elmer George, USA
Ferrari
- 7, 10, 12, 16, 18, 26, 30 - Peter Collins, Storbritannien
- 6, 10, 12, 14, 32, 34 - Luigi Musso, Italien
- 14 - Eugenio Castellotti, Italien
- 8, 10, 14, 16, 24, 28, 34 - Mike Hawthorn, Storbritannien
- 18 - Cesare Perdisa, Italien
- 18, 24, 36 - Wolfgang von Trips, Tyskland
- 20 - Jose Froilan Gonzalez, Argentina
- 20 - Alfonso de Portago, Spanien
- 16, 30 - Maurice Trintignant, Frankrike
Francisco Godia-Sales (Maserati)
- 10, 18 - Chico Godia, Spanien
Fred & Richard Sommer (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 5 - Jimmy Reece, USA
Fred Sclavi (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 55 - Eddie Russo, USA
George Bignotti (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 6 - Johnny Boyd, USA
- 14 - Fred Agabashian, USA
George Salih (Epperly-Offenhauser) ¹
- 9 - Sam Hanks, USA
George Walther Jr (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 77 - Mike Magill, USA
Gilby Engineering (Maserati)
- 32 - Ivor Bueb, Storbritannien
Gould's Garage (Maserati)
- 14, 18, 19,22, 30 - Horace Gould, Storbritannien
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 43 - Eddie Johnson, USA
H H Johnson (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 57 - Jimmy Daywalt, USA
Harry Dunn (Dunn-Offenhauser) ¹
- 89 - Al Herman, USA
J S Donaldson (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 31- Bill Cheesbourg, USA
JBW (Cooper-Climax)
- 28 - Brian Naylor, Storbritannien
Jo Bonnier (Maserati)
- 28 - Joakim Bonnier, Sverige
John Zink (Watson-Offenhauser) ¹
- 52 - Troy Ruttman, USA
Joseph Massaglia Jr (Lesovsky-Offenhauser) ¹
- 22 - Gene Hartley, USA
Kalamazoo Sports Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 73 - Andy Linden, USA
- 83 - Ed Elisian, USA
Lindsey Hopkins (Epperly-Offenhauser) ¹
- 26 - Jim Rathmann, USA
Luigi Piotti (Maserati)
- 12, 28, 42 - Luigi Piotti, Italien
Lysle Greenman (Kuzma-Offenhauser) ¹
- 28 - Johnnie Tolan, USA
Maserati
- 1, 2, 32, 35 - Juan Manuel Fangio, Argentina
- 4 - Stirling Moss, Storbritannien
- 2, 4, 6 - Jean Behra, Frankrike
- 8, 36 - Carlos Menditeguy, Argentina
- 4, 8, 34 - Giorgio Scarlatti, Italien
- 3, 4, 6, 8, 34, 38 - Harry Schell, USA
- 40 - Hans Herrmann, Tyskland
Novi Racing Corp (Kurtis Kraft-Novi) ¹
- 27 - Tony Bettenhausen, USA
- 54 - Paul Russo, USA
Ottorino Volonterio (Maserati)
- 28 - André Simon, Frankrike
- 28 - Ottorino Volonterio, Schweiz
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 16 - Al Keller, USA
- 19 - Jack Turner, USA
Pete Salemi (Kuzma-Offenhauser) ¹
- 82 - Chuck Weyant, USA
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser) ¹
- 88 - Eddie Sachs, USA
Porsche
- 20 - Umberto Maglioli, Italien
- 21 - Edgar Barth, Tyskland
R R C Walker Racing Team (Cooper-Climax)
- 24, 34 - Jack Brabham, Australien
Racing Associates (Kuzma-Offenhauser) ¹
- 10 - Johnny Thomson, USA
Ridgeway Management (Cooper-Climax)
- 25 - Tony Marsh, Storbritannien
- 26 - Paul England, Australien
Roger Wolcott (Lesovsky-Offenhauser) ¹
- 8 - Rodger Ward, USA
Roy McKay (Kurtis Kraft-Offenhauser) ¹
- 92 - Don Edmunds, USA
Scuderia Centro Sud (Maserati)
- 22 - Harry Schell, USA
- 16, 24 - Joakim Bonnier, Sverige
- 26 - Alejandro de Tomaso, Italien (Ferrari)
- 2, 14, 16, 26 - Masten Gregory, USA
- 4 - André Simon, Frankrike
- 17 - Hans Herrmann, Tyskland
Vanwall
- 10, 18, 20, 26 - Stirling Moss, Storbritannien
- 11, 18, 20, 22, 28 - Tony Brooks, Storbritannien
- 12, 18, 20, 22, 30 - Stuart Lewis-Evans, Storbritannien
- 20 - Roy Salvadori, Storbritannien

¹ Deltog endast i Indianapolis Grand Prix 1957.

[redigera] Slutställning förare 1957

Juan Manuel Fangio, Maserati, 40 poäng
Stirling Moss, Vanwall, 25
Luigi Musso, Ferrari, 16
Mike Hawthorn, Ferrari, 13
Tony Brooks, Vanwall, 11
Masten Gregory, Scuderia Centro Sud (Maserati), 10
Harry Schell, Scuderia Centro Sud (Maserati) & Maserati, 10
Peter Collins, Ferrari, 9,5 ¹
Sam Hanks, George Salih (Epperly-Offenhauser), 8
Jim Rathmann, Lindsey Hopkins (Epperly-Offenhauser), 7
Jean Behra, Maserati, 6
Stuart Lewis-Evans, Connaught-Alta & Vanwall, 5
Wolfgang von Trips, Ferrari, 4
Carlos Menditeguy, Maserati, 4
Jimmy Bryan, A E Dean (Kuzma-Offenhauser), 4
Maurice Trintignant, Ferrari, 3,5 ¹
Paul Russo, Novi Racing Corp (Kurtis Kraft-Novi), 3
Roy Salvadori, Cooper-Climax, 2
Andy Linden, Kalamazoo Sports Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser), 2
Giorgio Scarlatti, Maserati, 1
Alfonso de Portago, Ferrari, 1
Jose Froilan Gonzalez, Ferrari, 1

¹ Peter Collins och Maurice Trintignant delade på 3 poäng i Storbritanniens GP.

[redigera] Inofficiell slutställning konstruktörer 1957

Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

Maserati, 38 poäng
Vanwall, 32
Ferrari, 24
Connaught-Alta, 3
Cooper-Climax, 2

[redigera] Säsonger

Formel 1-säsonger

1950 | 1951 | 1952 | 1953 | 1954 | 1955 | 1956 | 1957 | 1958 | 1959 | 1960 | 1961 | 1962 | 1963 | 1964 | 1965 | 1966 | 1967 | 1968 | 1969 | 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 | 1976 | 1977 | 1978 | 1979 | 1980 | 1981 | 1982 | 1983 | 1984 | 1985 | 1986 | 1987 | 1988 | 1989 | 1990 | 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../f/o/r/Formel_1-VM_1957_5872.html

Kategorier: Sportevenemang 1957 | Formel 1-säsonger