Formel 1-VM 1981

Wikipedia

Formel 1-VM 1981

F1-regler i korthet 1981
Motor	Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc
Max cylindrar	12
Bilens minimivikt	585 kg
{{{rub1}}}	{{{info1}}}
Poängberäkning	9, 6, 4, 3, 2, 1

Innehåll 1 Vinnare 2 Grand Prix 1981 3 Stall, nummer och förare 1981 4 Slutställning förare 1981 5 Slutställning konstruktörer 1981 6 Säsonger

[redigera] Vinnare

• Förare: Nelson Piquet, Brasilien, Brabham-Ford
• Konstruktör: Williams-Ford, Storbritannien

[redigera] Grand Prix 1981

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnare	Stall
USA:s Grand Prix West	15 mars	Long Beach	Alan Jones	Williams-Ford	*
Brasiliens Grand Prix	29 mars	Jacarepagua	Carlos Reutemann	Williams-Ford	*
Argentinas Grand Prix	12 april	Buenos Aires	Nelson Piquet	Brabham-Ford	*
San Marinos Grand Prix	3 maj	Imola	Nelson Piquet	Brabham-Ford	*
Belgiens Grand Prix	17 maj	Zolder	Carlos Reutemann	Williams-Ford	*
Monacos Grand Prix	31 maj	Monte Carlo	Gilles Villeneuve	Ferrari	*
Spaniens Grand Prix	21 juni	Jarama	Gilles Villeneuve	Ferrari	*
Frankrikes Grand Prix	5 juli	Dijon-Prenois	Alain Prost	Renault	*
Storbritanniens Grand Prix	18 juli	Silverstone	John Watson	McLaren-Ford	*
Tysklands Grand Prix	2 augusti	Hockenheimring	Nelson Piquet	Brabham-Ford	*
Österrikes Grand Prix	16 augusti	Österreichring	Jacques Laffite	Ligier-Matra	*
Nederländernas Grand Prix	30 augusti	Zandvoort	Alain Prost	Renault	*
Italiens Grand Prix	13 september	Monza	Alain Prost	Renault	*
Kanadas Grand Prix	27 september	Montreal	Jacques Laffite	Ligier-Matra	*
Las Vegas Grand Prix	17 oktober	Caesars Palace	Alan Jones	Williams-Ford	*

[redigera] Stall, nummer och förare 1981

• Alfa Romeo
  • 22 - Mario Andretti, USA
  • 23 - Bruno Giacomelli, Italien
• Arrows-Ford
  • 29 - Riccardo Patrese, Italien
  • 30 - Siegfried Stohr, Italien / Jacques Villeneuve Sr, Kanada
• ATS-Ford
  • 9 - Jan Lammers, Nederländerna / Slim Borgudd, Sverige
  • 10 - Slim Borgudd, Sverige
• Brabham-Ford (Brabham-BMW)
  • 5 - Nelson Piquet, Brasilien
  • 6 - Hector Rebaque, Mexiko
• Emilio de Villota (Williams-Ford)
  • 37 - Emilio de Villota, Spanien
• Ensign-Ford
  • 14 - Marc Surer, Schweiz / Ricardo Londono, Colombia / Eliseo Salazar, Chile
• Ferrari
  • 27 - Gilles Villeneuve, Kanada
  • 28 - Didier Pironi, Frankrike
• Fittipaldi-Ford
  • 20 - Keke Rosberg, Finland
  • 21 - Chico Serra, Brasilien
• Ligier-Matra
  • 25 - Jean-Pierre Jarier, Frankrike / Jean-Pierre Jabouille, Frankrike / Patrick Tambay, Frankrike
  • 26 - Jacques Laffite, Frankrike
• Lotus-Ford
  • 11 - Elio de Angelis, Italien
  • 12 - Nigel Mansell, Storbritannien
• March-Ford
  • 17 - Derek Daly, Storbritannien / Eliseo Salazar, Chile
  • 18 - Eliseo Salazar, Chile / Derek Daly, Storbritannien
• McLaren-Ford
  • 7 - John Watson, Storbritannien
  • 8 - Andrea de Cesaris, Italien
• Osella-Ford
  • 31 - Miguel Angel Guerra, Argentina / Piercarlo Ghinzani, Italien / Beppe Gabbiani, Italien
  • 32 - Beppe Gabbiani, Italien / Piercarlo Ghinzani, Italien / Giorgio Francia, Italien / Jean-Pierre Jarier, Frankrike
• Renault
  • 15 - Alain Prost, Frankrike
  • 16 - René Arnoux, Frankrike
• Theodore-Ford
  • 33 - Patrick Tambay, Frankrike / Marc Surer, Schweiz
• Toleman-Hart
  • 35 - Brian Henton, Storbritannien
  • 36 - Derek Warwick, Storbritannien
• Tyrrell-Ford
  • 3 - Eddie Cheever, USA
  • 4 - Kevin Cogan, USA / Ricardo Zunino, Argentina / Michele Alboreto, Italien
• Williams-Ford
  • 1 - Alan Jones, Australien
  • 2 - Carlos Reutemann, Argentina

[redigera] Slutställning förare 1981

1. Nelson Piquet, Brabham-Ford, 50 poäng
2. Carlos Reutemann, Williams-Ford, 49
3. Alan Jones, Williams-Ford, 46
4. Jacques Laffite, Ligier-Matra, 44
5. Alain Prost, Renault, 43
6. John Watson, McLaren-Ford, 27
7. Gilles Villeneuve, Ferrari, 25
8. Elio de Angelis, Lotus-Ford, 14
9. René Arnoux, Renault, 11
10. Hector Rebaque, Brabham-Ford, 11
11. Riccardo Patrese, Arrows-Ford, 10
12. Eddie Cheever, Tyrrell-Ford, 10
13. Didier Pironi, Ferrari, 9
14. Nigel Mansell, Lotus-Ford, 8
15. Bruno Giacomelli, Alfa Romeo, 7
16. Marc Surer, Ensign-Ford, 4
17. Mario Andretti, Alfa Romeo, 3
18. Andrea de Cesaris, McLaren-Ford, 1
19. Patrick Tambay, Theodore-Ford, 1
20. Slim Borgudd, ATS-Ford, 1
21. Eliseo Salazar, Ensign-Ford, 1

[redigera] Slutställning konstruktörer 1981

1. Williams-Ford, 95 poäng
2. Brabham-Ford 61
3. Renault, 54
4. Ligier-Matra, 44
5. Ferrari, 34
6. McLaren-Ford, 28
7. Lotus-Ford, 22
8. Arrows-Ford, 10
9. Alfa Romeo, 10
10. Tyrrell-Ford, 10
11. Ensign-Ford, 5
12. Theodore-Ford, 1
13. ATS-Ford, 1
14. March-Ford, 0
15. Fittipaldi-Ford, 0
16. Osella-Ford, 0
17. Toleman-Hart, 0

[redigera] Säsonger

Formel 1-säsonger

1950 | 1951 | 1952 | 1953 | 1954 | 1955 | 1956 | 1957 | 1958 | 1959 | 1960 | 1961 | 1962 | 1963 | 1964 | 1965 | 1966 | 1967 | 1968 | 1969 | 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 | 1976 | 1977 | 1978 | 1979 | 1980 | 1981 | 1982 | 1983 | 1984 | 1985 | 1986 | 1987 | 1988 | 1989 | 1990 | 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011