Formel 1-VM 1982
Wikipedia
| F1-regler i korthet 1982 | |
| Motor | Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc |
| Max cylindrar | 12 |
| Bilens minimivikt | 580 kg |
| {{{rub1}}} | {{{info1}}} |
| Poängberäkning | 9, 6, 4, 3, 2, 1 • Halva poäng gavs om ett lopp stoppades före halva distansen. |
Innehåll |
[redigera] Vinnare
- Förare:
Keke Rosberg, Finland, Williams-Ford - Konstruktör:
Ferrari, Italien
[redigera] Grand Prix 1982
[redigera] Stall, nummer och förare 1982
- Alfa Romeo
- 22 - Andrea de Cesaris, Italien
- 23 - Bruno Giacomelli, Italien
- Arrows-Ford
- 29 - Brian Henton, Storbritannien / Marc Surer, Schweiz
- 30 - Mauro Baldi, Italien
- ATS-Ford
- 9 - Manfred Winkelhock, Tyskland
- 10 - Eliseo Salazar, Chile
- Brabham-BMW (Brabham-Ford)
- 1 - Nelson Piquet, Brasilien
- 2 - Riccardo Patrese, Italien
- Ensign-Ford
- 14 - Roberto Guerrero, Colombia
- Ferrari
- 27 - Gilles Villeneuve, Kanada / Patrick Tambay, Frankrike
- 28 - Didier Pironi, Frankrike / Mario Andretti, USA
- Fittipaldi-Ford
- 20 - Chico Serra, Brasilien
- Ligier-Matra
- 25 - Eddie Cheever, USA
- 26 - Jacques Laffite, Frankrike
- Lotus-Ford
- 11 - Elio de Angelis, Italien
- 12 - Nigel Mansell, Storbritannien / Roberto Moreno, Brasilien / Geoff Lees, Storbritannien
- March-Ford
- 17 - Jochen Mass, Tyskland / Rupert Keegan, Storbritannien
- 18 - Raul Boesel, Brasilien
- 19 - Emilio de Villota, Spanien
- McLaren-Ford
- 7 - John Watson, Storbritannien
- 8- Niki Lauda, Österrike
- Osella-Ford
- 31 - Jean-Pierre Jarier, Frankrike
- 32 - Riccardo Paletti, Italien (Omkom under Kanadas Grand Prix 1982)
- Renault
- 15 - Alain Prost, Frankrike
- 16 - René Arnoux, Frankrike
- Theodore-Ford
- Toleman-Hart
- 35 - Derek Warwick, Storbritannien
- 36 - Teo Fabi, Italien
- Tyrrell-Ford
- 3 - Michele Alboreto, Italien
- 4 - Tommy Borgudd, Sverige / Brian Henton, Storbritannien
- Williams-Ford
- 5 - Carlos Reutemann, Argentina / Mario Andretti, USA / Derek Daly, Storbritannien
- 6 - Keke Rosberg, Finland
[redigera] Slutställning förare 1982
- Keke Rosberg, Williams-Ford, 44 poäng
- Didier Pironi, Ferrari, 39
- John Watson, McLaren-Ford, 39
- Alain Prost, Renault, 34
- Niki Lauda, McLaren-Ford, 30
- René Arnoux, Renault, 28
- Patrick Tambay, Ferrari, 25
- Michele Alboreto, Tyrrell-Ford, 25
- Elio de Angelis, Lotus-Ford, 23
- Riccardo Patrese, Brabham-Ford & Brabham-BMW, 21
- Nelson Piquet, Brabham-Ford & Brabham-BMW, 20
- Eddie Cheever, Ligier-Matra, 15
- Derek Daly, Williams-Ford, 8
- Nigel Mansell, Lotus-Ford, 7
- Gilles Villeneuve, Ferrari, 6
- Carlos Reutemann, Williams-Ford, 6
- Andrea de Cesaris, Alfa Romeo, 5
- Jacques Laffite, Ligier-Matra, 5
- Mario Andretti, Ferrari, 4
- Jean-Pierre Jarier, Osella-Ford, 3
- Marc Surer, Arrows-Ford, 3
- Manfred Winkelhock, ATS-Ford, 2
- Bruno Giacomelli, Alfa Romeo, 2
- Eliseo Salazar, ATS-Ford, 2
- Mauro Baldi, Arrows-Ford, 2
- Chico Serra, Fittipaldi-Ford, 1
[redigera] Slutställning konstruktörer 1982
- Ferrari, 74 poäng
- McLaren-Ford, 69
- Renault, 62
- Williams-Ford, 58
- Lotus-Ford, 30
- Tyrrell-Ford, 25
- Brabham-BMW, 22
- Ligier-Matra, 20
- Brabham-Ford, 19
- Alfa Romeo, 7
- Arrows-Ford, 5
- ATS-Ford, 4
- Osella-Ford, 3
- Fittipaldi-Ford, 1
- March-Ford, 0
- Ensign-Ford, 0
- Toleman-Hart, 0
- Theodore-Ford, 0
[redigera] Säsonger
| Formel 1-säsonger |
|---|
|
1950 | 1951 | 1952 | 1953 | 1954 | 1955 | 1956 | 1957 | 1958 | 1959 | 1960 | 1961 | 1962 | 1963 | 1964 | 1965 | 1966 | 1967 | 1968 | 1969 | 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 | 1976 | 1977 | 1978 | 1979 | 1980 | 1981 | 1982 | 1983 | 1984 | 1985 | 1986 | 1987 | 1988 | 1989 | 1990 | 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011 |
