Formel 1-VM 1974
Wikipedia
| F1-regler i korthet 1974 | |
| Motor | Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc |
| Max cylindrar | 12 |
| Bilens minimivikt | 575 kg |
| {{{rub1}}} | {{{info1}}} |
| Poängberäkning | 9, 6, 4, 3, 2, 1 • Endast de sju bästa poängen från de åtta första loppen och de sex bästa poängen från de resterande sju loppen räknades in i mästerskapet. • Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil. |
Innehåll |
[redigera] Vinnare
- Förare:
Emerson Fittipaldi, Brasilien, McLaren-Ford - Konstruktör:
McLaren-Ford, Storbritannien
[redigera] Grand Prix 1974
[redigera] Stall, nummer och förare 1974
- AAW Racing Team (Surtees-Ford)
- 23, 43, 44 - Leo Kinnunen, Finland
- Allied Polymer Group (Brabham-Ford)
- 208 - Lella Lombardi, Italien
- Amon-Ford
- 22 - Chris Amon, Nya Zeeland
- 30 - Larry Perkins, Australien / Chris Amon, Nya Zeeland
- Blignaut (Tyrrell-Ford)
- 32 - Eddie Keizan, Sydafrika
- Brabham-Ford
- 7 - Carlos Reutemann, Argentina
- 8 - Richard Robarts, Storbritannien / Rikky von Opel, Liechtenstein / Carlos Pace, Brasilien
- 34 - Teddy Pilette, Belgien
- BRM
- 14 - Jean-Pierre Beltoise, Frankrike
- 15 - Henri Pescarolo, Frankrike / Chris Amon, Nya Zeeland
- 37 - François Migault, Frankrike
- Chequered Flag (Brabham-Ford)
- 42 - Ian Ashley, Storbritannien
- Dempster International (March-Ford)
- 35 - Mike Wilds, Storbritannien
- Ensign-Ford
- 22 - Rikky von Opel, Liechtenstein / Vern Schuppan, Australien / Mike Wilds, Storbritannien
- 25 - Mike Wilds, Storbritannien
- Ferrari
- 11 - Clay Regazzoni, Schweiz
- 12 - Niki Lauda, Österrike
- Hesketh-Ford
- 24 - James Hunt, Storbritannien (March-Ford)
- 31 - Ian Scheckter, Sydafrika
- Hill (Lola-Ford)
- 26 - Graham Hill, Storbritannien
- 27 - Guy Edwards, Storbritannien / Peter Gethin, Storbritannien / Rolf Stommelen, Tyskland
- John Goldie Racing (Brabham-Ford)
- 28 - John Watson, Storbritannien
- 34 - Carlos Pace, Brasilien
- Lotus-Ford
- 1 - Ronnie Peterson, Sverige
- 2 - Jacky Ickx, Belgien
- 31 - Ronnie Peterson, Sverige / Tim Schenken, Australien
- Lyncar-Ford
- 29 - John Nicholson, Nya Zeeland
- Maki-Ford
- 25 - Howden Ganley, Nya Zeeland
- March-Ford
- 9 - Hans-Joachim Stuck, Tyskland / Reine Wisell, Sverige
- 10 - Howden Ganley, Nya Zeeland / Vittorio Brambilla, Italien
- McLaren-Ford
- 5 - Emerson Fittipaldi, Brasilien
- 6 - Denny Hulme, Nya Zeeland
- 33 - Mike Hailwood, Storbritannien / David Hobbs, Storbritannien / Jochen Mass, Tyskland
- Parnelli-Ford
- 55 - Mario Andretti, USA
- Penske-Ford
- 66 - Mark Donohue, USA
- Scuderia Finotto (Brabham-Ford)
- 31 - Carlo Facetti, Italien
- 32 - Helmuth Koinigg, Österrike
- 43 - Gérard Larrousse, Frankrike
- Scuderia Scribante (McLaren-Ford)
- 23 - Dave Charlton, Sydafrika
- Shadow-Ford
- 16 - Peter Revson, USA / Brian Redman, Storbritannien / Bertil Roos, Sverige / Tom Pryce, Storbritannien
- 17 - Jean-Pierre Jarier, Frankrike
- Surtees-Ford
- 18 - Carlos Pace, Brasilien / Derek Bell, Storbritannien / Jose Dolhem, Frankrike
- 19 - Jochen Mass, Tyskland / Jean-Pierre Jabouille, Frankrike / Jose Dolhem, Frankrike / Helmuth Koinigg, Österrike
- 30 - Dieter Quester, Österrike
- Team Canada Formula 1 (Brabham-Ford)
- 50 - Eppie Wietzes, Kanada
- Team Gunston (Lotus-Ford)
- 29 - Ian Scheckter, Sydafrika
- 30 - Paddy Driver, Sydafrika
- Token-Ford
- 32, 35 - Ian Ashley, Storbritannien
- 42 - Tom Pryce, Storbritannien / David Purley, Storbritannien
- Trojan-Ford
- 23, 41, 29 - Tim Schenken, Australien
- Tyrrell-Ford
- 3 - Jody Scheckter, Sydafrika
- 4 - Patrick Depailler, Frankrike
- Williams (Iso Marlboro-Ford)
- 20 - Arturo Merzario, Italien / Richard Robarts, Storbritannien
- 21 - Tom Belsø, Danmark / Gijs van Lennep, Nederländerna / Jean-Pierre Jabouille, Frankrike / Jacques Laffite, Frankrike
[redigera] Slutställning förare 1974
- Emerson Fittipaldi, McLaren-Ford, 55 poäng
- Clay Regazzoni, Ferrari, 52
- Jody Scheckter, Tyrrell-Ford, 45
- Niki Lauda, Ferrari, 38
- Ronnie Peterson, Lotus-Ford, 35
- Carlos Reutemann, Brabham-Ford, 32
- Denny Hulme, McLaren-Ford, 20
- James Hunt, Hesketh-Ford, 15
- Patrick Depailler, Tyrrell-Ford, 14
- Jacky Ickx, Lotus-Ford, 12
- Mike Hailwood, McLaren-Ford, 12
- Carlos Pace, Brabham-Ford & Surtees-Ford, 11
- Jean-Pierre Beltoise, BRM, 10
- Jean-Pierre Jarier, Shadow-Ford, 6
- John Watson, John Goldie Racing (Brabham-Ford), 6
- Hans-Joachim Stuck, March-Ford, 5
- Arturo Merzario, Williams (Iso Marlboro-Ford), 4
- Graham Hill, Hill (Lola-Ford), 1
- Tom Pryce, Shadow-Ford, 1
- Vittorio Brambilla, March-Ford, 1
[redigera] Slutställning konstruktörer 1974
- McLaren-Ford, 73 poäng
- Ferrari, 65
- Tyrrell-Ford, 52
- Lotus-Ford, 42
- Brabham-Ford, 35
- Hesketh-Ford, 15
- BRM, 10
- Shadow-Ford, 7
- March-Ford, 6
- Iso Marlboro-Ford, 4
- Surtees-Ford, 3
- Lola-Ford, 1
- Parnelli-Ford, 0
- Trojan-Ford, 0
- Penske-Ford, 0
- Token-Ford, 0
- Ensign-Ford, 0
[redigera] Noteringar
- Peter Revson, Shadow-Ford, omkom under testning inför Sydafrikas Grand Prix.
- Helmuth Koinigg, Scuderia Finotto, omkom under USA:s Grand Prix.
[redigera] Säsonger
| Formel 1-säsonger |
|---|
|
1950 | 1951 | 1952 | 1953 | 1954 | 1955 | 1956 | 1957 | 1958 | 1959 | 1960 | 1961 | 1962 | 1963 | 1964 | 1965 | 1966 | 1967 | 1968 | 1969 | 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 | 1976 | 1977 | 1978 | 1979 | 1980 | 1981 | 1982 | 1983 | 1984 | 1985 | 1986 | 1987 | 1988 | 1989 | 1990 | 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011 |
