Formel 1-VM 1980
Wikipedia
| F1-regler i korthet 1980 | |
| Motor | Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc |
| Max cylindrar | 12 |
| Bilens minimivikt | 575 kg |
| {{{rub1}}} | {{{info1}}} |
| Poängberäkning | 9, 6, 4, 3, 2, 1 • Halva poäng gavs om ett lopp stoppades före halva distansen. • Endast de fyra bästa poängen från de sju första loppen och de fyra bästa poängen från de resterande loppen räknades in i mästerskapet. • I konstruktörsmästerskapet räknades poängen från alla loppen. |
Innehåll |
[redigera] Vinnare
- Förare:
Alan Jones, Australien, Williams-Ford - Konstruktör:
Williams-Ford, Storbritannien
[redigera] Grand Prix 1980
[redigera] Stall, nummer och förare 1980
- Alfa Romeo
- 22 - Patrick Depailler, Frankrike / Vittorio Brambilla, Italien / Andrea de Cesaris, Italien
- 23 - Bruno Giacomelli, Italien
- Arrows-Ford
- 29 - Riccardo Patrese, Italien
- 30 - Jochen Mass, Tyskland / Mike Thackwell, Nya Zeeland / Manfred Winkelhock, Tyskland
- ATS-Ford
- 9 - Marc Surer, Schweiz / Jan Lammers, Nederländerna
- 10 - Jan Lammers, Nederländerna / Harald Ertl, Österrike
- Brabham-Ford
- 5 - Nelson Piquet, Brasilien
- 6 - Ricardo Zunino, Argentina / Hector Rebaque, Mexiko
- Brands Hatch Racing (Williams-Ford)
- 43 - Desiré Wilson, Sydafrika
- Ensign-Ford
- 14 - Clay Regazzoni, Schweiz / Tiff Needell, Storbritannien / Jan Lammers, Nederländerna
- 41 - Geoff Lees, Storbritannien
- Ferrari
- 1 - Jody Scheckter, Sydafrika
- 2 - Gilles Villeneuve, Kanada
- Fittipaldi-Ford
- 20 - Emerson Fittipaldi, Brasilien
- 21 - Keke Rosberg, Finland
- Ligier-Ford
- 25 - Didier Pironi, Frankrike
- 26 - Jacques Laffite, Frankrike
- Lotus-Ford
- 11 - Mario Andretti, USA
- 12 - Elio de Angelis, Italien
- 43 - Nigel Mansell, Storbritannien
- McLaren-Ford
- 7 - John Watson, Storbritannien
- 8 - Alain Prost, Frankrike / Stephen South, Storbritannien
- Osella-Ford
- 31 - Eddie Cheever, USA
- RAM Automotive (Williams-Ford)
- 50 - Rupert Keegan, Storbritannien
- 51 - Kevin Cogan, USA / Geoff Lees, Storbritannien
- Renault
- 15 - Jean-Pierre Jabouille, Frankrike
- 16 - René Arnoux, Frankrike
- Shadow-Ford
- 17 - Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige / Geoff Lees, Storbritannien
- 18 - Dave Kennedy, Irland
- Tyrrell-Ford
- 3 - Jean-Pierre Jarier, Frankrike
- 4 - Derek Daly, Storbritannien
- 43 - Mike Thackwell, Nya Zeeland
- Williams-Ford
- 27 - Alan Jones, Australien
- 28 - Carlos Reutemann, Argentina
[redigera] Slutställning förare 1980
- Alan Jones, Williams-Ford, 67 poäng
- Nelson Piquet, Brabham-Ford, 54
- Carlos Reutemann, Williams-Ford, 42
- Jacques Laffite, Ligier-Ford, 34
- Didier Pironi, Ligier-Ford, 32
- René Arnoux, Renault, 29
- Elio de Angelis, Lotus-Ford, 13
- Jean-Pierre Jabouille, Renault, 9
- Riccardo Patrese, Arrows-Ford, 7
- Keke Rosberg, Fittipaldi-Ford, 6
- John Watson, McLaren-Ford, 6
- Derek Daly, Tyrrell-Ford, 6
- Jean-Pierre Jarier, Tyrrell-Ford, 6
- Gilles Villeneuve, Ferrari, 6
- Emerson Fittipaldi, Fittipaldi-Ford, 5
- Alain Prost, McLaren-Ford, 5
- Jochen Mass, Arrows-Ford, 4
- Bruno Giacomelli, Alfa Romeo, 4
- Jody Scheckter, Ferrari, 2
- Mario Andretti, Lotus-Ford,1
- Hector Rebaque, Brabham-Ford, 1
[redigera] Slutställning konstruktörer 1980
- Williams-Ford, 120 poäng
- Ligier-Ford, 66
- Brabham-Ford, 55
- Renault, 38
- Lotus-Ford, 14
- Tyrrell-Ford, 12
- Arrows-Ford, 11
- Fittipaldi-Ford, 11
- McLaren-Ford, 11
- Ferrari, 8
- Alfa Romeo, 4
- ATS-Ford, 0
- Ensign-Ford, 0
- Osella-Ford, 0
- Shadow-Ford, 0
[redigera] Säsonger
| Formel 1-säsonger |
|---|
|
1950 | 1951 | 1952 | 1953 | 1954 | 1955 | 1956 | 1957 | 1958 | 1959 | 1960 | 1961 | 1962 | 1963 | 1964 | 1965 | 1966 | 1967 | 1968 | 1969 | 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 | 1976 | 1977 | 1978 | 1979 | 1980 | 1981 | 1982 | 1983 | 1984 | 1985 | 1986 | 1987 | 1988 | 1989 | 1990 | 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011 |
