Montenegro

Wikipedia

Република Црна Гора
Republika Crna Gora
Republiken Montenegro

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: inget
Nationalsång: Oj, svijetla majska zoro

Huvudstad	Podgorica
Största stad	Podgorica
Officiella språk	serbiska
Statsskick president premiärminister	republik Filip Vujanović Željko Šturanović
Självständighet • Deklarerad • Erkänd	3 juni 2006 (av Serbien) 15 juni 2006
Yta • Totalt • Vatten	14 026 km² (156:e) N/A
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	630 548 (159:e) 48,7 inv/km² (126:e)
BNP (PPP) • Totalt 2006 • Per capita	$3 394 miljoner^[1] (169) $3 800^[1]
Valuta	Euro (`EUR`)
Tidszon	UTC+1
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Bobotov Kuk 2522 m ö.h. Shkodërsjön 368 km² km
Nationaldag	13 juli
Landskod	ME, MNE
Landsnummer	`+381`

Montenegro (från venetiansk italiensk översättning av serbiska Црна Гора, Crna Gora, uttalat ['tsə̆rnaː 'gɔra], med betydelsen "Svarta berget") är en republik belägen vid Adriatiska havet på Balkan. Montenegro gränsar till Kroatien, Bosnien–Hercegovina, Serbien, samt Albanien. Huvudstad är Podgorica (tidigare kallad Titograd). Landets invånare kan benämnas montenegriner, men detta kan också syfta på den största etniska gruppen.

Innehåll

1 Historia
2 Politik
- 2.1 Folkomröstning om självständighet
- 2.2 Parlaments val
3 Geografi
- 3.1 Administrativ indelning
4 Demografi
5 Ekonomi
6 Transport
7 Försvar
8 Kuriosa
9 Referenser

[redigera] Historia

Huvudartikel: Montenegros historia

Se även: Lista över Montenegros regenter

I mitten av 1000-talet fick flera serbiska riken självständighet från Bysans; området som skulle bli Montenegro blev då en del av kungadömet Duklja. År 1186 införlivades Duklja som en provins i det serbiska kungadömet av storfursten Stefan Nemanja. En senmedeltida föregångare till dagens Montenegro var det serbiska furstendömet Zeta, som blev självständigt från Serbien 1371, även om det redan sedan 1356 hade haft visst självstyre under furst Balša I. Området erövrades av Osmanska riket år 1496.

En av de egentliga grundläggarna av Montenegro var den serbiska biskopen Danilo Petrović-Njegoš (1697-1735), som avskaffade den folkliga valrätten, så att varje vladyka (det vill säga biskop med världslig myndighet) själv fick utse sin efterträdare. Danilo hade nära förbindelser med Ryssland och på så sätt fick landet sin framtida inriktning. Hans dynasti härskade sedan i Montenegro tills landets utplånande som självständig stat 1918 efter första världskriget.

Bland härskarna märks Peter I, som var regerande biskop 1781-1830 samt dennes brorson Peter II (1813-1851; regerande biskop 1830-1851). Peter II efterträddes av sin brorson Danilo I (född 1826, furste från 1851). Under hans regeringstid genomfördes såväl administrativa som militära reformer. Han avskaffade vladyka-ämbetets andliga karaktär och 1852 antog han titeln knjaz (furste). Danilo blev dödligt sårad den 12 augusti 1860 av den landsförvisade montenegrinen Kaditj och avled påföljande dag. Danilo var sedan 1855 var gift med Darinka Kvekitj (död 1892) men hade ingen son. Han efterträddes av sin brorson, Nikola I.

Montenegro förklarades självständigt från Osmanska riket av Berlinkongressen 1878.

Den första konstitutionen skrevs 1905 och den 28 augusti 1910 utropades Europas yngsta monarki och Nikola I kröntes kung. Landet utvidgades genom framgången i Balkankrigen 1913 men led svårt i första världskriget mot den österrikiska armén då man ställt upp på Serbiens sida i kriget. Efter att den serbiska armén drivit ut österrikarna i slutet av kriget införlivades Montenegro den 29 november 1918 i Serbien, för att senare bli en del av Jugoslavien, först som en serbisk provins, men efter utropandet av folkrepubliken efter andra världskriget såsom delrepublik.

I samband med Jugoslaviens upplösning i början av 1990-talet var Montenegro den enda delrepublik förutom Serbien som inte bröt med federationen och förklarade sin självständighet. I början av 2000-talet frigjorde sig Montenegro alltmer från Serbien och 2003 ersattes federationen Jugoslavien med den lösa statsunionen Serbien och Montenegro. Montenegro tog vidare ytterligare symboliska steg mot ökad självständighet genom införandet av ny flagga och nationaldag 2004. I maj 2006 röstade det montenegrinska folket för att bryta unionen med Serbien och förklara sig helt självständiga. Den 3 juni förklarade sig Montenegro självständigt; den 5 juni förklarade sig Serbien i sin tur självständigt från unionen som därmed upplöstes, och den 15 juni erkändes Montengros självständighet av Serbien. Den 28 juni blev Montenegro upptagen som medlem av FN.

[redigera] Politik

Huvudartikel: Montenegros politik

[redigera] Folkomröstning om självständighet

Stora grupper i Montenegro, med Milo Đukanović som en av frontfigurerna, har länge velat ha större självständighet eller rentav ett utträde ur unionen med Serbien. Parlamentet beslutade den 12 juli 2004 att införa en ny flagga, ny nationalsång och ny nationaldag som ett steg mot ökad självständighet. Nationaldagen firas den 13 juli till minne av kongressen i Berlin år 1878 som erkände Montenegro som världens 27:e självständiga nation.

Den 21 maj 2006 hölls en folkomröstning om huruvida Montenegro åter skulle bli helt självständigt eller inte. Ungefär 55,5 % av de röstande röstade för utträde ur unionen vilket var endast 0.5% fler än den gräns som EU satt upp i samband med statsunionen Serbien-Montenegro. Detta gjorde Montenegro till det sista land att lämna det forna Jugoslavien. Vissa anser dock att folkomröstningen är ogiltig då serber boende i Montenegro och montenegriner boende i Serbien ej fick rösta. Den 3 juni förklarade sig Montenegro hursomhelst självständigt; den 5 juni utropade Serbien sitt oberoende och erkände de facto Montenegro. Den serbiska regeringen erkände officiellt Montenegro som en självständig stat den 15 juni.

[redigera] Parlaments val

Milo Đukanović hans socialdemokratiska koalition vinner stort. 10 September landet första självständiga val.

Internationella valövervakare godkänner Valet.

Željko Šturanović blir premiärminister då Milo inte vill ta postern igen.

[redigera] Geografi

Montenegro

Huvudartikel: Montenegros geografi

Montenegro domineras av bergslandsskap, varav endast vissa delar skogklätt. Landet har kust mot Adriatiska havet i Medelhavet i söder. I sydöst ligger Skodersjön som delas mellan Montenegro och Albanien. Det högsta berget är Durmitor i landets norra del. Kotorbukten kallas världens sydligaste fjord och ligger i landets nordvästra del intill Adriatiska havet.

Viktigare städer är Podgorica, Nikšić, Pljevlja, Bijelo Polje, Herceg Novi, Berane och Cetinje. Se även lista över orter i Montenegro.

[redigera] Administrativ indelning

Montenegro är indelad i 21 kommuner (opština). Se vidare lista över Montenegros kommuner.

[redigera] Demografi

Huvudartikel: Montenegros demografi

Montenegro hade år 2005 omkring 716 000 invånare. Enligt folkräkningen i november 2003 var antalet invånare 620 145; 43,16% sade sig då vara montenegriner, 31,99% var serber, 7,77% bosniaker, 5,03% albaner och 3,97% såg sig som slaviska muslimer. Totalt 6 811 personer sade sig vara kroater, det vill säga 1,1%. 6,98% var av annan härkomst eller valde att inte svara på frågan.

[redigera] Ekonomi

Montenegro är ett av de minst utvecklade och minst industrialiserade områdena i det forna Jugoslavien. Bland näringar märks jordbruk, tillverkning av stål, aluminium och kol, skogs-, tobak- och textilindustri samt turistnäring. Landet har allvarliga arbetslöshetsproblem, och den dominerande aluminiumindustrin och den finasiella sektorn har privatiserats. Genom turistnäringen har landet dragit till sig ett inflöde av utländska investeringar.^[1]

Efter den kommunistiska ekonomins avskaffande skedde under 1990-talet ett avsevärt bakslag i ekonomin. Serbien och Montenegro hade i januari 1994 världens näst högsta inflationgrad någonsin, på 3 miljoner procent. Av denna anledning började D-mark användas i praktiken i en stor del av ekonomin i Montenegro. År 1999 beslutade Montenegro formellt bara använda D-mark, som omvandlades till euro 2002, som alltså är valutan i landet, trots att landet inte är medlem i EMU.

Nettoinkomsten per invånare var år 2002 i före detta Jugoslavien, senare Serbien och Montenegro, cirka 149 euro i månaden. Montenegro hade tidigare endast runt 70 % av Serbiens ekonomiska och sociala nivå, men nu är både genomsnittliga löner och pensioner dubbelt så höga som i Serbien.

[redigera] Transport

Huvudartikel: Transport i Montenegro

Transporten i Montenegro består främst av vägar och järnväg, landet har två internationella flygplatser. Den viktigaste hamnen finns i Bar där det även finns färjor till Italien. Bilvägarna består av totalt 5 277 kilometer väg, varav 1 729 är asfalterad. Huvudknuten för järnvägarna i landet finns i Bar och en tredjedel av spåren går i tunnlar och i viadukter.

Montenegro har två internationella flygplatser, en i huvudstaden Podgorica och en i Tivat.

[redigera] Försvar

Montenegro avskaffade värnplikten efter självständighetsförklaringen 2006. Istället infördes en yrkesarmé. Denna består av 340 officerare, 900 underofficerare och 900 kontraktsanställda underbefäl och meniga, samt 260 civilanställda (2006). Ytterligare 800 soldater skall anställas.