Göta älv
Wikipedia
Göta älv är Sveriges största vattendrag och det längsta. Vattnet i Göta älvs avrinningsområde tillryggalägger på sin väg från källan till mynningen i havet en sträcka på drygt 75 mil. Den utgör utlopp för sjön Vänern vid Vargön, strax öster om Vänersborg, går söderut via Trollhättan, Lilla Edet, Ale och Kungälv, där den delar sig i två armar; den norra delen kallas Nordre älv och den södra behåller namnet Göta älv (även kallad Göteborgsgrenen). Båda rinner ut i Kattegatt. Avrinningsområdets storlek vid mynningen i havet är då 51 120 km2, vilket är 1/10 av Sveriges yta. Medelvattenföringen är ca 570 m3/s, med ett maxflöde på ca 1 000 m3/s, vilket gör 18 000 miljoner m3/år (genomsnitt för perioden 1961–1990). Mellan dessa två älvarmar ligger ön Hisingen. Upp till 75% av vattenföringen går ut i Nordre älv.
När man pratar om älvens hela avrinningsområde, liksom om dess totala längd, brukar även Klarälven räknas in. Klarälven/Göta älv börjar sitt lopp som en liten fjällbäck i Härjedalen. Fjällbäcken rinner ner till sjön Rogen och rinner sedan till Norge och Trysilelva, som vid riksgränsen byter namn till Klarälven, och därefter vidare ut i Vänern. Från Vänerns utlopp vid Vänersborg går älven under namnet Göta älv och den totala sträckan till mynningen är på 93 km med en rinntid på 1,5 - 5 dagar. Den totala fallhöjden mellan Vänern och havet är 44 m. Vid kraftverksdammen i Trollhättan sänker sig vattenytan ca 33 m genom Trollhättefallen.
Gränsen mellan älven och havet vid mynningen går ur fiskesynpunkt längs en linje från nordligaste udden på Älvnabben vid Västerberget över Knippelholmens fyr till västra piren vid Arendals småbåtshamn på Hisingen (se FIFS 2004:36).
En av de viktigaste användningarna av älven är som vattentäkt för dricksvatten för inemot 700 000 personer, som får sitt vatten helt eller delvis från Göta älv. Älven används också av industrin för kyl- och processvatten, som recipient för avloppsvatten, för kraftproduktion och som farled.
1937 trädde Vänernregleringen i kraft. Sedan dess är vattenföringen reglerad såväl dygnsvis som över längre tid. Olika risker måste vägas mot varandra: de ökade riskerna för översvämningar uppströms Vänern till följd av klimatförändringen vägs mot riskerna för fler jordskred nedströms Vänern.
Göta älvs vattenvårdsförbund bildades 1957, för att få kontroll över de vid denna tid kraftiga föroreningarna. Enligt förbundet var nivån på organiska föroreningar år 2000 nere på 1905 års nivå.
(Notera att listorna nedan i möjligaste mån är organiserade medströms.)
Innehåll |
[redigera] Geologisk utveckling
Stora förändringar har skett från isavsmältningen och fram till idag. Inlandsisen försvann från Göteborgsområdet för ca 14 500 år sedan. Drygt 2 000 år senare hade isen smält bort från hela Götaälvdalen. Den snabba landhöjningen medförde att älvdalen för 11 000 år sedan utvecklades från skärgård till ett havssund. Vänern var som ett innanhav med förbindelser till öppet hav via ett antal trånga sund. Vid denna tid låg fortfarande inlandsisen över norra Vänernområdet. För drygt 10 000 år sedan, i samband med att klimatet blev varmare, blev Vänern en insjö. Göta älvdalens bergrund domineras av gnejs, men har även inslag av diabas och granit. Göta älvdalen är en utpräglad sprickdal med både väl utbildade och oregelbundna dalsidor. Älvdalens ravinlandskap har bildats genom vattenerosion, ras och skred. Dalgången avgränsas av karga berg som reser sig ca 100 m över dalbotten. När inlandsisen smälte bort kom stora mängder suspenderade silt- och lerpartiklar att föras ut i havet där de avsattes som glacial lera. Nära iskanten och vid stora flöden av smältvatten bildades glacial lera. Efter isavsmältningen har delar av den glaciala leran och andra jordarter successivt eroderats. En ny jordart har bildats, som benämns postglacial lera. När klimatet blev varmare började också en hel del organiskt material som till exempel alger att inlagras i lerorna. Glacial lera utgör den helt dominerande jordarten och lermäktigheten är normalt större i de södra delarna än i de norra.
[redigera] Farled
Trollhätte kanal är namnet på farleden genom Göta älv från Vänern till Kattegatt med anslutande slussverk (i Vänersborg, Trollhättan och Lilla Edet) och kanaler.
Göta älv har under lång tid haft betydelse för samhällsutvecklingen i Västsverige. Sjöfarten på Göta älv har pågått i över tusen år. Älven var Sveriges enda förbindelse till Västerhavet och en viktig transport- och kommunikationsled. Enligt historien seglade den norske kungen Harald Hårdråde redan sommaren 1064 uppför Göta älv med en krigsflotta på 60 skepp. På den tiden var dock fallen vid Lilla Edet, Trollhättan och Vargön ett problem. Skeppen fick dras förbi dessa hinder på land. På 1500-talet fanns planer på att med hjälp av slussar göra hela Göta älv seglingsbar från Vänern till Västerhavet. Det dröjde dock till år 1800 innan den första genomgående slussleden stod klar. Därmed blev det också fart på industrialiseringen runt hela Vänern. Göta älv har en nivåskillnad mellan Vänern och havet på ca 44 meter och är genom regleringsdammarna och kraftverken vid Vargön, Trollhättan och Lilla Edet en betydande kraftleverantör. Nivåskillnaden på totalt 44 m klaras av sex slussar, som trots sin ålder är av modern konstruktion med el/mekanisk drift av luckor och portar. Trollhätte kanal förbinder Sveriges största insjö, Vänern, med Kattegatt via en sluss i Brinkebergskulle, fyra slussar i Trollhättan och en i Lilla Edet. Trollhätte kanal är 82 km lång, varav 10 km är grävd och sprängd kanal medan resterande 72 km är naturlig farled i Göta älv. För en slussning krävs 8 000 - 12 000 m3 vatten. Vattendjupet i farleden är minst 6,3 m.
Ca 3,1 miljoner ton gods transporteras på Göta älv varje år varav ca 25% utgörs av olja och kemikalier.
[redigera] Slussar
Se Trollhätte kanal.
[redigera] Kanaler
Se Trollhätte kanal och Göteborgs kanaler.
[redigera] Hamnar
Se Trollhätte kanal och Göteborgs hamn.
[redigera] Övrig trafik
[redigera] Broar
Se även Trollhätte kanal och Nordre älv.
- Stålbron, järnvägsbro över Göta älv, byggdes ursprungligen för Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga Järnväg (UWHJ) 1867
- Landsvägsbro över Göta älv mellan Vänersborg och Vargön, Östra vägen / Länsväg 2050
- Stallbackabron, E45, Trollhättan, frihöjd 28 meter, 1981
- Lyftbron, järnvägsbro, Trollhättan, maximal frihöjd 27 meter, 2001
- Fortsätter i en fast järnvägsbro.
- 1877–1913 fanns en provisorisk svängbro på platsen, som 1913 ersattes av en permanent. Ursprungligen byggd för Bergslagernas Järnvägar (BJ).
I Trollhättan finns ett antal broar till och från öarna i älven. Dessa korsar inte farleden:
- Mossbergsbron, mellan Mossberget och Hjulkvarnsholmen
- Lilla Spiköbron, mellan Prästskedesholmen och Mossberget
- Spiköbron, mellan Spikön och västra älvstranden, 1941
- Malgöbron, mellan Spikön och Malgön, 1990
- Ersatte en äldre bro.
- Strömkarlsbron, mellan Malgön och västra älvstranden via Gullön, 1908
- Stora Luckans betongbro, över Olidans regleringskanal, mellan Spikön och Malgön via Åker, 1915
- Kyrkbron, över Olidans och Hojums intagningskanaler, mellan Åker och Toppön via Malgön
- Oscarsbron, mellan Toppön och västra älvstranden, 1969
- Det har även funnits en äldre Kung Oscars bro på samma plats.
- Betongbron vid Olidans reparationshall över Olidans intagningskanal, 1921
Nedströms Trollhättan:
- Lilla Edetbron, klaffbro, 1926. Nedmonterad, ersatt av Nya Lilla Edetbron.
- Lilla Edetbron, klaffbro, någon gång mellan 1978 och 1980
- Bron till Tjurholmen, Romelanda församling
- Jordfallsbron, Bohus, klaffbro, 1965
- Angeredsbron, frihöjd 47 meter, 1978
- Orrekulla bro, Agnesberg, ca 1680-1786, ersatt 1786 av en ny bro som fanns till ca 1820
- Marieholmsbron, järnvägsbro, svängbro, 1907
- Hisingsbron, svängbro, 1864-1967
- Göta Älvbron, bil- och spårvägstrafik, klaffbro, 1939
- Älvsborgsbron, frihöjd 45 meter, 1966
[redigera] Tunnlar
[redigera] Färjelägen
Se även Nordre älv och Göteborgs hamn.
- Bohus, Nödinge församling – Eriksdal, Rödbo, Hisingen, Göteborg -1965
- Agnesberg, Göteborg – Nyebro, Skälltorp, Hisingen -1978
[redigera] Ångbåtstrafik
Se även Göta kanal, Säveån och Göteborgs hamn.
Lokal passagerartrafik i linjefart på Göta älv och Nordre älv pågick från 1830-talet till 1930-talet. Innan tågtrafiken på Bergslagsbanan mellan Göteborg och Trollhättan började 1877, var ångbåt det snabbaste färdmedlet på sträckan.
- A G Friländer, Göteborg: ”Tessin” (1897-1911).
- Marstrands Nya Ångfartygs AB (1875-1951): ”Tessin” (1881-1889).
- Kongelfs Ångbåts AB: ”Kongelf” (1875-1900); ”Tessin” (1889-1897).
- Kungälfs Nya Ångbåts AB: ”Vinga” (1896-1930).
- Ångfartygs AB Göta Elf, Holmen, Västerlanda församling.
- Ångbåts AB Inland, Kungälv (1876-1917): ”Inland” (1876-1881); ”Tessin” (1876-1881); ”Nordre Elf” (-1917).
- Ångbåts AB Karl Gustaf, Nol.
- Ångbåts AB Nohl: ”Elfängen” (1888-1898); ”Prinsessan Ingeborg” (1912-1916), förliste 1916 vid Eriksbergs varv.
- Ångfartygs AB Turisten, Trollhättan: ”Turisten” (1891-1908)
- För ospecificerade bolag: ”Elfröken”; ”Lilla Edet”; ”Nohl”; ”Romeo”; ”Göta Elf”, hjulångare som förliste 1855; ”Wadman”, förliste i Göteborg; ”Wettern”, hjulångare, omdöpt 1843 till ”Westergötland” (1838-); ”Industrien”; ”Necken”; ”Wenern” (1853-1859); ”Elfkungen”; ”Trollhättan”, ångslup (1928-1935); ”Götha Elf” (1884-1908), förliste 1908 vid Lilla Bommen, 26 omkomna.
[redigera] Naturresurser och miljö
[redigera] Kraftstationer
I slutet av 1800-talet började vattenkraftverk att byggas för elproduktion i Sverige. De första kraftstationerna anlades på 1880-talet för att förse städer och industrier med belysning. I början av 1900-talet bestämde sig staten för att bli företagare i kraftverksbranschen och byggandet av det första kraftverket i Göta älv bidrog till "det moderna Sveriges födelse." Bygget av slussar och kraftstationer medförde att Göta älv kunde nyttjas för transport- och industriverksamheter. Vattenkraftverken utnyttjar älvens fallhöjd och vattenflöde. Det är med andra ord vattnets lägesenergi mellan två nivåer som utnyttjas för att skapa elektricitet. För att öka fallhöjden och kunna lagra vatten bygger man dammar. Dammarna skapar stora vattenmagasin som gör det möjligt att anpassa elproduktionen efter säsong och användning. Överskottsvatten, som kan bildas vid snösmältning och höstregn, kan lagras för att användas under de perioder när mer el behövs. Vänern, Sveriges största sjö, har det största vattenmagasinet i Sverige och det tar ca 9 år att byta ut allt vatten i Vänern. Av Vänerns totala volym, som uppgår till 153 000 miljoner m3, är ca 6 % (9 180 miljoner m3) möjliga att utnyttja för vattenkraft. Första etappen av Olidanstationen invigdes 1910, och stationen var färdigbyggd 1921. Olidan var det första större vattenkraftsprojektet i Sverige, anpassat för en vattenföring på 250 m3/s och var Sveriges största kraftstation ända in på 1940-talet. Idag klarar anläggningen 950 m3/s och effekten är 220 megawatt. På Fallens dag öppnas dammarna och dagens turister kan få uppleva lite av de forna fallens mäktighet. Det finns idag ca 1 800 vattenkraftverk i Sverige och av dem är drygt 200 större med definitionen att de har en effekt på 10 megawatt eller mer. Kraftverken i Norrland svarar för ca 80 procent av vattenkraftsproduktionen i Sverige där Harsprånget i Luleå älv, med en effekt på 940 megawatt, är det största vattenkraftverket. I södra Sverige är Göta älv en betydande kraftleverantör. År 2004 producerade Göta älv 1,4 Terrawattimmar, vilket motsvarar 4 % av Sveriges vattenkraftsproduktion och elbehovet för ca 80 000 eluppvärmda småhus. Som jämförelse kan nämnas att det i Luleå älv producerades 13,2 TWh år 2004.
- Vargöns kraftverk, 1934
- Hojums kraftverk, Trollhättan, 1942
- Olidans kraftverk, Trollhättan, 1910
- Lilla Edets kraftverk, 1926
[redigera] Råvattentäkt
Älven utgör råvattentäkt för kommunerna Vänersborg, Trollhättan, Lilla Edet, Ale, Kungälv, Göteborg, Mölndal, Partille och Öckerö.
Vid råvattenintaget vid Lärjeholm tas det in ca 2 000 liter vatten per sekund. Det är mindre än en halv procent av älvens flöde. Ungefär hälften av det vatten som tas in leds direkt till vattenverket Alelyckan. Resten pumpas till Delsjöarna som fungerar som råvattenmagasin för det andra vattenverket, Lackarebäck. De två vattenverken producerar tillsammans 170 miljoner liter dricksvatten varje dygn, vilket pumpas ut i det nästan 180 mil långa ledningsnätet. Vid misstanke om störning stängs intaget vid Lärjeholm och allt råvatten tas från Delsjöarna. Vatten kan vid behov också pumpas från Rådasjön till Delsjöarna eller till vattenverket vid Lackarebäck. Tillsammans klarar Delsjöarna och Rådasjön Göteborgs råvattenförsörjning i mer än en månad.
Vattenverken är:
- Alelyckan, Gamlestaden. Intaget sker vid Lärjeholm vid Lärjeåns utlopp.
- Lackarebäck, Mölndal.
Råvattenkvalitet
I sju mätstationer, från Vänerns utlopp till råvattenintaget vid Lärjeholm, övervakas vattenkvaliteten kontinuerligt. Mätvärden för pH, turbiditet (grumlighet), konduktivitet (salthalt) och redoxpotential (syra/basförhållande) överförs till kontrollrummet på Alelyckans vattenverk och provtagning kan automatiskt starta om vattenkvaliteten skulle avvika från det normala. Utöver detta finns ett omfattande provtagningsprogram såväl på vattnet i Göta älv som på det råvatten som tas in på vattenverken. Totalt analyseras ett 70-tal ämnen (parametrar).
Råvattenskydd
Råvattentäkterna kan sägas utgöra en sårbar del i dricksvattenförsörjningen eftersom de påverkas av de verksamheter och aktiviteter som förekommer inom det aktuella avrinningsområdet. De måste därför skyddas mot utsläpp, föroreningar och sådan användning av mark och vatten som på sikt kan påverka vattenkvaliteten negativt. Göta älvs skyddsområde omfattar ett ca 28 km2 stort område från Lärjeholm i söder till Surte hamn i norr. Rinntiden från skyddsområdets norra gräns ner till råvattenintaget vid Lärjeholm är tre timmar.
[redigera] Sportfiske
Sportfiskemöjligheterna i Göta älv är mycket goda. De mest betydelsefulla arterna för sportfisket är lax, öring, gädda, abborre, ål och karpfisk som mört, id och braxen. Nordre Älv har ett av Västsveriges bästa gäddvatten och laxfisket i Göta älv är ett av de förnämsta i landet. Lilla Edets laxfiske nedströms Lilla Edets kraftverk är kanske Sveriges bästa laxfiskeplats. Under år 2000 fångades över 2 000 laxar på den 700 m långa sträckan, vilket motsvarar lika många laxar som totalt fångades i alla andra västkustälvar under samma år. Göta älvs ursprungliga laxstam dog sannolikt ut i samband med den omfattande vattenkraftverksutbyggnaden i Trollhättan och Lilla Edet under 1900-talets första hälft. Regleringen av Vänern innebar att den unika Göta älvlaxen försvann, medan biflödena Säveån och troligen även Grönån har lyckats behålla sina. De senaste årens återinplantering av genetiskt närstående lax från Säveån har dock gjort Göta älv till en av Sveriges bästa laxfiskevatten. Laxen i Säveån och Göta älv uppehåller sig som vuxen i Nordatlanten, men vandrar under leken åter upp i dessa vattendrag.
Göta älv är en av Sveriges fiskrikaste älvar. Även artrikedomen är stor, av 59 svenska insjöfiskar (enligt Naturhistoriska Riksmuseet), är 35 arter belagda i Göta älv. Förutom de som nämnts ovan kan nämnas vimma, färna, stäm, bäcknejonöga, björkna, ruda och elritsa. Sex arter är rödlistade: Havsnejonöga, hornsimpa och öring klassas som hänsynskrävande; faren klassas som sällsynta; medan lax och asp är klassad som sårbar (se ovan). Härutöver klassas två arter som försvunna: harr och stör.
Den senaste stören som säkert observerats nära Göta älv, fångades 1985 utanför Hanstholm på Jylland och vägde 137 kg.
[redigera] Fiskodling
Det finns två fiskodlingar i anslutning till Göta älvs avrinningsområde nedströms Vänern. En laxodling finns i Anten och en vid Delsjön (Sjölyckans fiskodling). Tidigare fanns också en fiskodling vid Vargön utanför Vänersborg, men denna är idag nedlagd. Sjölyckans fiskodling vid Delsjön producerar nästan bara laxsmolt för utsättning i Göta älv, men även i Mölndalsån. Totalt sätts ca 30 000 laxsmolt ut varje år. Förutom lax odlas öring i ett mindre antal. Verksamheten vid Antens fiskodling har minskat betydligt under senare år.
[redigera] Reningsverk
[redigera] Tillverkning
[redigera] Varv
Det har funnits minst 33 varv mellan Vänersborg och Göteborg. Många har varit små och lokala. De större är:
- Torskogs Mekaniska Verkstad, Västerlanda församling, 1865-?
- Lödöse varf, Sankt Peders församling, 1300-talet – 1985
- Götaverken (Göteborgs Mekaniska Verkstad), Brämaregården, Hisingen, Göteborg, 1841-1977
- Cityvarvet, Brämaregården
- Lindholmens varv, Brämaregården, 1844-1976
- Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, Sannegården, Hisingen, 1853-1978
- Arendalsvarvet, Arendal, Hisingen 1963-1989
- Gamla Varvet (Amiralitetsvarvet), i nuvarande Stigberget, Göteborg
- Nya Varvet, Hagen, Göteborg
[redigera] Industrier
Tillgången på vattenkraft och transportvägar, gav Göta älvdalen en kraftig industriell expansion från mitten av 1800-talet. Se även Nordre älv, Säveån och Mölndalsån.
|
|
[redigera] Administration och befolkning
[redigera] Kommuner och tätorter
Se även Nordre älv och Säveån.
|
|
[redigera] Historia
De äldsta arkeologiska fynden vid Göta älv med anknytning till sjöfart är Äskekärrsskeppen. Det första av dessa hittades 1933 nordväst om Alafors i Starrkärrs församling, Ale kommun och var ett fraktfartyg, daterat till 930-talet.
[redigera] Tullstationer
Före Freden i Roskilde 1658 utgjorde en kortare och en längre sträcka av älven riksgräns mellan Norge och Sverige: Dels från Kvillebäcken på Hisingen till strax söder om nuvarande Surte; dels från Viken, strax norr om nuvarande Bohus till Åkerströmsån, sydväst om nuvarande Trollhättan. I Ale härad fanns tullstationer vid Viken i Nödinge församling och Hamnen i Skepplanda församling. I Vättle härad fanns en vid Lärje i Angereds församling.
[redigera] FästningarSe även Nordre älv och Göteborgs befästningar.
|
[redigera] SätesgårdarSe även Nordre älv.
|
[redigera] Natur och geografi
[redigera] Jordskred
Det har inträffat minst 15 omfattande jordskred i Göta älv (med tillflöden) mellan 1150 och 1996, där det äldsta noterade skredet, det s k Jordfallet (fall = gammalt namn för skred), inträffade omkring år 1150 på älvens östra sida i Bohus. Skredet (60 – 65 ha) omfattade i stort hela nuvarande Bohus samhälle och skredkanten ligger ca 1,5 km från älvens strandlinje.
Det började emellertid luckras upp under 1300-talets första decennium. För 800 år sedan låg havsytan ca två meter högre än idag (2006) och de båda älvgrenarna som omger Hisingen var snarare att betrakta som två havsfjordar. Någon gång i mitten av 1100-talet inträffade alltså Jordfallet, det mest dramatiska av all ras i älven som man känner till. Plötsligt, på någon minut, täpptes det fem hundra meter breda sundet vid Bohus till, om inte helt så nästan. Bara en liten del av vattnet kunde ta vägen genom den östra älvarmen. Allt vatten från älven tvingades ut i Nordre älv, sannolikt med en flodvåg som följd. E45 liksom järnvägen och EKA Chemicals AB ligger idag på rasmassorna från Jordfallet.
Skreden är bl.a;
- 1648 Intagan vid Åkerström söder om Trollhättan 27 ha, minst 85 personer omkom.
- 1690 (ca) Torpa strax norr om Slumpåns mynning ca 8 ha.
- 1733 Ballabo, västra älvsstranden ca 3 ha.
- 1750 (ca) Västerlanda socken, västra älvsstranden ca 5 ha.
- 1759 norr om Ström, Lilla Edets kommun.
- 1806 Utby, ca 4,5 km norr om Hjärtums kyrka.
- 1830-talet Västerlanda socken, västra älvstranden > 5 ha.
- 1950 Surte, ca 24 ha, 1 person omkom.
- 1953 Guntorp, strandbanken sjönk med en längd av 60 m.
- 1957 Göta, ca 32 ha, 3 personer omkom.
- 1993 Agnesberg, skred, huvudsakligen under vatten 0,24 ha.
- 1996 Ballabo, ca 0,7 ha.
[redigera] Naturreservat
Invid och i älven finns flera naturreservat som förvaltas av Västkuststiftelsen.
- Halle- och Hunneberg (Natura 2000), Vänersborgs och Trollhättans kommuner
- Svartedalens vildmarksområde (Natura 2000), Lilla Edets och Kungälvs kommuner
- Lysegården (Natura 2000), Kungälvs kommun
- Tjurholmen, södra delen, Kungälvs kommun
- Dösebackaplatån (sydöst om Diseröd), Kungälvs kommun
- Marieberg, Kungälvs kommun
- Fontin, Kungälvs kommun
- Göta och Nordre älvs dalgångar (Natura 2000), Kungälvs och Göteborgs kommuner
[redigera] Öar
Se även Trollhätte kanal och Nordre älv.
Älvens största ö är Hisingen mellan Göta älv, Nordre älv och Kattegatt. Den näst största naturliga ön är Tjurholmen vid Romelanda. Flera öar har bildats när kanalerna anlagts. Några öar har sprängts bort i samband med kanalbyggena, medan andra har förbundits med fastlandet genom meandring och utfyllnad.
|
|
[redigera] Tillflöden
Se även Nordre älv.
Flera av de åar och bäckar som rinner ut i Göta älv, är viktiga lokaler för den rödlistade flodpärlmusslan. Bland annat finns arten i Åkerströmsån och Grönån.
|
|
[redigera] Sjöar
Sjöar med avrinning i Göta älv.
- Hullsjön, Stallbackaån, Vänersborgs och Trollhättans kommuner
- Gravlången, Slumpån, Lilla Edets och Trollhättans kommuner
- Vanderydsvattnet, Slumpån, Ale, Lilla Edets och Trollhättans kommuner
- Anten, Säveån, Alingsås kommun
- Mjörn, Säveån, Lerums och Alingsås kommuner
- Färgen, Säveån, Alingsås kommun
- Sävelången, Säveån, Lerums kommun
- Aspen, Säveån, Lerums kommun och Partille kommun
- Ömmern, Säveån, Alingsås och Bollebygds kommuner
- Östra Nedsjön, Mölndalsån, Bollebygds kommun
- Västra Nedsjön, Mölndalsån, Härryda och Bollebygds kommuner
- Landvettersjön (Gröen), Mölndalsån, Härryda kommun
- Rådasjön, Mölndalsån, Mölndals och Härryda kommuner
