Användare:Adriatiko/Sandlåda

Wikipedia

Republika e Shqipërisë
Republiken Albanien

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: E mos shikoni kisha e xhamia feja e shqyptarit asht shqyptaria ("Och se ej på kyrka och moské ty albanens tro är albanskhetens idé")
Nationalsång: 'Hymni i Flamurit'
Huvudstad	Tirana 41°20'N, 19°48'Ö
Största stad	Tirana
Officiellt språk	albanska
Statsskick president premiärminister	republik Alfred Moisiu Sali Berisha
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	från Osmanska riket 28 november 1912 28 juli 1913
Yta  • Totalt  • Vatten	28 748 km² (139:e) 4,7 %
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	3 581 655 (127:e) 130,0 inv/km² (61:a)
BNP (PPP)  • Totalt 2007  • Per capita	$19.818 miljarder (112:e) $6,259
Valuta	lek (LK)
Tidszon	UTC +2
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Korab 2 751 m ö.h. Shkodërsjön 368 km² Drini 285 km
Nationaldag	28 november
Landskod	AL, ALB
Landsnummer	+355

Albanien är en republik i sydöstra Europa, på västra sidan av Balkanhalvön vid Adriatiska och Joniska havet. Landet gränsar till Montenegro och Serbien i norr, Makedonien i öster och Grekland i söder. Det smala Otrantosundet skiljer landet från den italienska halvön.

Innehåll 1 Etymologi 2 Historia 3 Politik 4 Försvar 5 Ekonomi 6 Demografi 7 Geografi 8 Infrastruktur och kommunikation 8.1 Vägnät 8.2 Järnväg 8.3 Elektricitet 8.4 Internet 9 Utbildning 10 Religion 11 Kultur 12 Turism 13 Se även 14 Externa länkar 15 Regeringen och departement 15.1 Nyhetslänkar 16 Galleri 17 Fotnoter

[redigera] Etymologi

Fördjupning: Albaniens namn

Albaniens namn härrör från en antik folkstam vid namn albanoi.

[redigera] Historia

Det här stycket är en sammanfattning. Det finns mer att läsa i Albaniens historia

Under antiken beboddes dagens Albanien av illyriska stammar som albanerna anser sig härstamma från. Under en lång tid utgjorde Albanien en provins av Romerska riket. Efter Romerska rikets delning tillhörde området det Östromerska riket. Från norr trängde slaverna på, framför allt serberna, som vid 1100-talets slut hade bildat ett mäktigt kungadöme som ägde bestånd i omkring 200 år och sträckte sig över hela nuvarande Albanien och in i Grekland och Bulgarien. Denna serbiska dominans bröts genom det Osmanska rikets expansion på Balkan från 1300-talets mitt.

Albanerna blev självständiga i och med att Serbien försvagades men tvingades snart kämpa för sin självständighet mot osmanerna. Trots sin numerära underlägsenhet lyckades de under sin ledare Georg Kastriota, mera känd som Skanderbeg, genom gerillakrig hålla stånd mot turkarna ända till 1479. Många albaner flydde efter Osmanska rikets erövring av landet och bosatte sig i Italien. Majoriteten av de som stannade kvar konverterade till islam. Dessa kom att spela en viktig roll i Osmanska rikets historia, vilket återspeglas i det faktum att inte mindre än 29 av de osmanska storvesirerna under åren 1482-1908 var albaner. Albanien var osmanskt i mer än 450 år och först 1912 uppnådde de sin självständighet. Albanerna i Kosovo, västra Makedonien, södra Montenegro och nordvästra Grekland lämnades dock utanför landets gränser. Självständigheten skulle säkras av en internationell kontrollkommission, som 1914 satte tyske prinsen Wilhelm av Wied att styra landet, men folkligt motstånd och första världskrigets utbrott fick honom att lämna landet redan efter ett halvår.

Efter kriget hotades Albanien av en ny delning, vilket albanerna lyckades avvärja vid en fredskonferens i Paris 1920. Efter några år av inre strider tog Ahmet Zogu, en klanhövding från norra Albanien, makten 1925 med hjälp från bland annat Serbien. Han lyckades att deklarera Albanien till ett kungarike och utropa sig själv till kung Zog I.

Italienska trupper ockuperade landet 1939. Partisaner under ledning av Enver Hoxha inledde en en befrielsekamp och i slutet av 1944 hade landet av egen kraft befriat sig från utländska trupper. År 1946 förklarades Albanien officiellt som socialistisk folkrepublik. Relationerna med grannen Jugoslavien och Sovjetunionen blev dock djupfrysta efter några år. På 1970-talet hade man officiellt endast goda relationer med Kina. Hoxha avled 1985 och kommunistregimen föll 1992. Det demokratiska flerpartisystemet hammnade dock i kris efter valfusk 1995. Konkursdrabbade investeringsfonder ("pyramidspel") ruinerade 1997 en stor del av befolkningen och utlöste ett uppror i mars, som resulterade i total anarki och förde landet till randen av ett inbördeskrig och sammanbrott. Sen dess har landets situation stabiliserats och det råder för närvarande hög ekonomisk tillväxt.

• Se även: Lista över Albaniens regenter

[redigera] Politik

Fördjupning: Albaniens politik

Albanien är en parlamentarisk demokrati med flerpartisystem. Landets senaste grundlag är från år 1998.

• Se även: Albaniens utrikespolitik

[redigera] Försvar

Fördjupning: Albaniens försvar

[redigera] Ekonomi

Fördjupning: Albaniens ekonomi

• Se även: Lista över albanska företag

[redigera] Demografi

Fördjupning: Albaniens demografi

[redigera] Geografi

Fördjupning: Albaniens geografi

• Se även: Lista över floder, sjöar, laguner, öar, grottor, stränder och berg i Albanien

[redigera] Infrastruktur och kommunikation

Fördjupning: Albaniens infrastruktur

[redigera] Vägnät

Fördjupning: Vägar i Albanien

Vägnätet är i jämförelse med andra länder bristfälligt utbyggt i Albanien. En av orsakerna till detta är att bilar inte var tillåtna för privatpersoner under den gamla kommunistregimen. Albanien har ett antal mil motorvägar,. Man är i full gång med att modernisera vägnätet. Motorvägsbyggen är planerade och en del har redan påbörjats. Den nya regeringen lägger mycket stor vikt i byggandet av vägen mellen Tirana och Kosova. Landet ansluter sig 2006 till Europavägssamarbetet.

[redigera] Järnväg

Fördjupning: Albaniens järnvägsnät

Järnvägar finns i Albanien men även de är bristfälligt uppbyggda. Tågen är också gamla och hårt nedslitna. Under 1960- och 1970-talen köptes det in tåg tillverkade i Kina. De är idag helt utslitna och har ersatts med begagnade tåg från framförallt Italien och Österrike. Dessa var i dåligt skick redan när Italien och Österrike sålde dem och de har sedan dess ytterligare slitits hårt. Det albanska järnvägsnätet saknar kontakt med övriga Europa. Från början var det albanska järnvägsnätet helt isolerat från övriga länder och ingen bana nådde ut över gränsen. Under 1980-talet byggdes en bana från Shkodër som går över gränsen till Montenegro och slutar i Podgorica. När denna bana öppnades för trafik tilläts inte persontåg att trafikera den, vilket innebar att järnvägen i Albanien fortsatte att vara isolerad. Ett fåtal godståg har trafikerat linjen, men idag är banan mer eller mindre avstängd för trafik. Ändå finns banan kvar och kan öppnas för internationell trafik om önskemål skulle finnas. En öppning av banan till Montenegro skulle kunna vara en möjlighet att öppna Albanien för fler turister.

[redigera] Elektricitet

Den elektriska spänningen i Albanien är rent teoretiskt 220 volt växelström, men den är betydligt lägre i småstäder. Om man använder en bärbar dator eller något annat lika känsligt redskap är det mycket möjligt att den förstörs om strömmen bryts av, då Albanien har ett väldigt omodernt elektriskt system. De elektriska uttagen i väggen är normalt av samma modell som i övriga europeiska länder men äldre typer kan också förekomma. Dessa äldre modeller har då två hål som är mycket nära varandra. De är ovanliga på hotell men vid vissa fall kan man alltid plugga in sladden i uttaget om man anstränger sig.

[redigera] Internet

I nästan alla storstäder i Albanien har allmänheten tillträde till internet. Man hittar där ett förhållandevis stort antal av internetcaféer. Anslutning till internet går via satellit då telefonlinjen är för långsam. Vad än systemet är kostar det 150 - 200 LEK i timmen för att surfa på internet i dessa caféer.

[redigera] Utbildning

Fördjupning: Utbildning i Albanien

[redigera] Religion

Fördjupning: Religion i Albanien

"E mos shiko kisha e xhamia/ feja e shyptarit eshte shqyptaria" ("Och se ej på kyrka och moské / ty albanens tro är albanskhetens idé")

"O moj shqypni", Pashko Vasa

Albanien är det enda land i Europa med en muslimsk majoritet men bland dem finns också kristna minoriteter och människor som inte tillhör någon religion. Vid den sista folkräkningen 1945 bekände sig ungefär två tredjedelar av befolkningen till islam, en sjättedel var ortodoxt kristna och en tiondel var katoliker.

Kristendomen introducerades under perioden 50-100 e.Kr. Under det osmanska väldet kom en majoritet av befolkningen att övergå till islam. De kom senare olika dervischordnar, däribland bektashi, som fick ett starkt fäste i landet. När Turkiets förste president Kemal Atatürk förbjöd alla dervischordnar 1925 flyttade bektashiledarna sitt högkvarter till Albaniens huvudstad Tirana. Enver Hoxha, som styrde landet mellan åren 1944 och 1985, levde upp till Pashko Vasas motto på ett bokstavligt sätt genom att 1967 utropa Albanien till världens första ateistiska stat, och därmed förbjöds all offentlig religionsutövning. Religionsförbudet upphävdes 1990.

[redigera] Kultur

Fördjupning: Albaniens kultur

Under den osmanska perioden (mellan åren 1479 och 1912) undertrycktes länge den albanska kulturen. Den albanska kulturens utveckling motarbetades av Osmanska riket, som under fem decennier av överhöghet över det albanska samhället förbjöd undervisning på albanska och utgivningen av albanskspråkiga böcker.

I jämförelse med europeiska litteraturvärlden har Albanien en kort tradition inom litteratur. Men det finns en rik muntlig tradition. Sagoväsen i den albanska folkloren är mycket rikt men är litet känd för den västerländska publiken.

Kulturen i Albanien undertrycktes av den kommunistiska regeringen, som förföljde albanska författare och intellektuella. Ur detta uppstod ett litterärt och kulturellt vakuum i syfte att skapa en ny nationell identitet baserad på den kommunistiska ideologin.

Den nuvarande albanska regeringen har gjort ett medvetet försök att främja och värna om den rika folkliga kulturen. Det finns ungefär 4,300 kulturinstitutioner av olika slag.

Albaniens främste nu levande författare är Ismail Kadaré, vars böcker finns översatta till trettio olika språk. Kadaré levde tidigare i exil i Frankrikes huvudstad Paris i början av 1990-talet, men återvände tillbaka till Tirana. Hans mest kända roman är Den döda arméns general, utgiven år 1963.

• Se även: Alfabetisk lista över albanska fiktiva, litterära varelser och sagoväsen

[redigera] Turism

Fördjupning: Albaniens turism

• Se även: Lista över Albaniens sevärdheter

[redigera] Se även

• Piazza Albania i Rom, Italien

[redigera] Externa länkar

[redigera] Regeringen och departement

• Presidenten
• Parlamentet
• Försvarsdepartementet
• Justitiedepartementet
• Utrikesdepartementet
• Inrikesdepartementet
• Utbildningsdepartementet
• Finansdepartementet
• Jordbruks- och näringsdepartementet
• Kulturdepartementet
• Europeiska integrationsdepartementet

[redigera] Nyhetslänkar

• Shekulli
• Gazeta Shqiptare
• Rilindja Demokratike
• Koha Ditore
• Korrieri
• Klan
• Zeri i Popullit
• Koha Jone
• Albanian Daily News

[redigera] Galleri

Llogara, nationalpark.

[redigera] Fotnoter